månadsarkiv: september 2014

Hyllie 19

Den här gården minner mig om ungefärlig plats för min första kyss och en brand.  Nej, kyssen satte knappast något i brand, men jag minns den sorgliga synen dagen efter branden, då resterna av gården stod spöklikt rykande.  Minns också när jag som barn fick följa med min far till farbror Lindgren för att handla. Det var nog potatis eller liknande tror jag. Det var lite spännande att gå ett par kvarter och helt plötsligt befinna sig på landet.

Gunnar Sixtensson var tydligen också vid Hyllie 19. Inte när jag var där, men förmodligen 25 år tidigare och då med sin kamera. En underbar bild! Gården ser ut precis som jag minns den, men vägen var betydligt bredare och asfalterad på min tid, hur jag nu kan minnas just det. Har nog med den där tafatta kyssen att göra.  Svagt upplyst, men asfalterad och promenadvänlig väg med ängsblommor vid vägkanterna  – som gjord för svärmeri! Nubild blir det ingen, för den skulle varken bli idyllisk eller svärmisk.  En stor bensinmack skulle skymma sikten för något som inte längre finns …

Det har skrivits en del om Hyllie 19 och i Limhamniana från 2011 hittade jag en intressant artikel med för mig nya fakta om denna gård: Minnen av en släktgård – och kampen om en tavla  skriven av Birgitta Engfeldt.

Baltiskan och jag – och lite till …

Baltiska Jubileumsutställningen 1914 – 2014 har varit en spännande och lärorik resa i den vita sommarstaden. Historiska föredrag, vandringar på platsen där det hände och intressanta utställningar av olika slag har jag kunnat ta del av. Själva utställningstiden är snart till ända och idag är det dagen efter stormen och tornet svajar lite fortfarande, men än är det inte slut …

I höst, med start den 11 oktober, visar Malmö Konstmuseum sin ryska samling i dialog med nordisk sekelskifteskonst. Mer om detta kan du läsa här: Baltiska speglingar

Samtidigt låter Malmö Museer en fiktiv 14-årig flicka berätta och kommentera händelserna i staden och vi får en inblick i de mindre priviligierade malmöbornas liv utifrån hennes perspektiv och upplevelser. Mer om denna utställning hittar du här: Sommarsol och mörka moln – Malmö 1914

Jag funderar över vad som hittills gjort starkast intryck på mig av sommarens jubileumsutställning och vad som fått mig att komma nära. Baltiska hav är nog en sådan upplevelse och dagen efter konserten skrev jag så här:

En mycket speciell känsla att exakt på dagen 100 år efter invigningen av Baltiska utställningen i Malmö, uppleva delar av den konsert som gavs vid invigningen, ikväll framförd av Malmö Akademiska Kör och Orkester. Huvudnumret, Hugo Alvéns kantat ”Baltiska hav” som skrevs speciellt för detta tillfälle, har inte framförts sedan dess – inte förrän ikväll. Det infann sig en märklig känsla av gemenskap med människor som för länge sedan är borta.

Malmö Akademiska kör och orkester

Jag är övertygad om att kommande utställningar ger mig fler intressanta och nära upplevelser av Baltiskan och den tidens Malmö. Ser fram emot detta!

Nu tändas åter ljusen …

Den Bilden Sjöbergsa palatset Ljusbärare gamla Malmö

Så var det fredagskväll igen och ljusen tänds i min ”lilla” stad. Mötte nyss husets yngste, en glad kille, musiker tror jag och under 25. Han frågade som han brukar: ”Hur är det med dej?” Jag svarade och frågade honom artigt detsamma. ”Jag fyller år idag” svarade han och såg så oerhört glad ut. ”Ska ha lite mingel och sånt du vet och det ska bli så roligt”.  Önskar honom världens roligaste födelsedag, denne representant för Malmösjälen sådan den verkligen är –  varm, bekräftande och förbaskat rättfram!

Trevlig helg!

På tal om Kockums

Den Bilden Kockums Varv gamla Malmö 1950-tal

En stilla betraktelse.

——————————-

När nöden är som störst …
Visste inte riktigt var jag stod, men hjälpen kom snabbt!
Vy över Varvsbassängen på Kockums från korsningen Bassänggatan (nuv. Bassängkajen) och Beijersgatan (nuv. Beijerskajen) 1940-talets slut.
Man tackar!

Foto Gunnar Sixtensson omkring 1950

En händelse …

Den Bilden Holmen Kockums gamla Malmö

… som ser ut som en tanke!

Jag tror faktiskt att dessa parkeringshinder är pollare som fick ben när varvet lades ner. De sprang hela vägen hem till Holmen, där Kockums Mekaniska Verkstads AB en gång startade.

Vilket bra sätt att berätta ett stycke historia!

Lägges till tidigare ”Holmenhandlingar”.

”… och publiken fröjdades”

En midsommarnattsdröm
Premiär på Storan
23 september 1944

En midsommarnattsdröm

Av William Shakespeare
Originaltitel A Midsummer Night’s Dream
Översättning Per Hallström

Regi Sandro Malmquist
Scenografi och kostym Sandro Malmquist
Scenografi Martin Ahlbom
Musik John Fernström
Koreografi Carl-Gustav Kruuse af Verchou
Dirigent Knut Edgardt
I rollerna Georg Årlin, Bengt Brunskog, Inga Bucht, Sture Djerf, Barbro Fleege, Eva Gülich, Folke Hamrin, Per Hjern, Robert Johnson, Ingrid Läth, Viveka Linder, Ethel Mårtensson, Curt Masreliez, Josef Norman, Frans Oscar Öberg, Gun Robertson, Hilding Rolin, Gaby Stenberg, Gunnar Strååt, Inge Waern, Oscar Winge, Jytte Gratwohl, Musse von Halling, Ingrid Madsen, Ingrid Tönsager, m.fl.

Musik: Felix Mendelssohn-Bartholdy, kompletterande musik: John Fernström

Malmö Stadsteater (idag Malmö Opera) invigdes den 23 september 1944. Öppningsprogram var Shakespeares En midsommarnattsdröm.

Den Bilden Invigning av Malmö Stadsteater 23 september 1944

Från Stadsteater till Stadsteater

I nästan 50 år var Malmö Stadsteater synonymt med det stora huset i slutet av Fersens väg. Mellan åren 1944 och 1993 var det en plats där man kunde njuta av allt från drama och opera till balett och musik. När sedan Malmö Stadsteater 1993 hade delats upp i tre kulturbolag – Malmö Dramatiska Teater, Malmö Musikteater och Skånes Dansteater – gick namnet officiellt i graven.

I och med att Malmö stad överlämnade huvudmanskapet för Malmö Opera och Skånes Dansteater till Region Skåne 2006 fanns det bara en teater i Malmö som fortfarande helt och hållet ägdes av stadens invånare. 2008 bytte därför Malmö Dramatiska Teater tillbaka namnet till Malmö Stadsteater.

Bild: Malmö Stadsteaters arkiv

 

 

Hjalmar Gullberg

Den Bilden Malmö Stadsteaters invigning 1944 gamla Malmö Hjalmar Gullberg

Mitt tidigare inlägg näktergalssång i september förde mig naturligtvis osökt in på Hjalmar Gullberg – en son av sin stad.

Födelsebygdens tonfall, säger den vise La Rochefoucauld, dröjer sig kvar i vårt sinne och vårt hjärta likväl som i vårt språk. Att tonfallet från Malmö med envis efterhängsenhet dröjer sig kvar i hans läte var gång han öppnar munnen, får åtminstone den veta som från Södra Förstadsgatan  går ut i världen. Många är de sköntalande uppsvenskar med tungspets- r som för håns skull ska härma hans fula diftonger och hans skånska skorrande.

Så inledde Hjalmar Gullberg en minnesuppsats om sin hemstad i ett bildverk om Malmö. Texten skrevs 30 år efter det att han lämnat Södra Förstadsgatan i sin födelse – och hemstad. Han flyttade från Malmö till ett studentrum i Lund. Som student, litteraturforskare, kulturskribent, översättare och författare bodde han cirka 15 år i Lund. År 1936  utnämndes han till radioteaterchef och flyttade till Stockholm. Han var också knuten till Dramaten och ledamot av Svenska Akademien där han efterträdde Selma Lagerlöf på stol nummer 7. Hjalmar Gullberg stannade i Stockholm livet ut, men tillbringade många somrar tillsammans med sin käresta, Greta Thott, i det vita huset på Bökebergsslätt.

När Stockholmarna med en blandning av avund och förakt satte namn på hans andliga och geografiska härstamning, blev det lundensisk eller lundensare och Malmö suddades många gånger ut i den officiella bilden av honom. Men tonfallet från Malmö dröjde sig kvar i hans sätt att tala och återkomsterna till Malmö blev många, i både liv och diktning.

På ett ateljéfoto av Hjalmar Gullberg med den kände Malmöfotografen Otto Ohms namn finns i ena hörnet platsen angiven. Hjalmar Gullberg gav fotografiet sin tolkning i några strofer 1958:

Än lever fotografen Otto Ohm
som här skrev dagens krönika i svart
och vitt.  Och lever här gör det idiom

som röjde med sin bredd mitt ursprung vart
jag kom i landet, bildens underskrift.
Hur lång jag går från mängden och apart,

skrev från begynnelsen ett klumpigt stift
födelseortens namn på mitt porträtt:
Hemlängtan värker som ett långsamt gift …

Jo, ”rytmen” är korrekt, men den ska nog läsas några gånger …

Malmöblickar utan Hjalmar Gullberg är för mig otänkbar, men stadens son avhandlas inte i några få blogginlägg, så därför ännu en kategori – Hjalmar Gullberg.

I morgon, den 23 september, är det 70 år sedan Malmö Stadsteater invigdes och Hjalmar Gullberg läste prologen … denna stad som helst vill tala prosa, är älskad högt av vårens näktergal.