månadsarkiv: december 2015

Tillsammans

nyår för bloggen

… kan vi räkna ned det gamla och fira in det nya året  på Malmö Operas Piazza.

Redan klockan 13.00 börjar barnens nyårsfirande i Magistratsparken med pyssel, trolleri och eldshow. Firandet avslutas med ett smattrande barnfyrverkeri klockan 17.00.

På Piazzan börjar 23.45 en spektakulär ljusshow som projiceras på Operans fasad, en show som samverkar ï en festlig upptakt till tolvslaget. 

När stadens fyrverkeri i Magistratsparken efter tolvslaget ebbat ut går musiken från storbandet i foajén även ut i ljud och bild på piazzan som blir hela Malmös dansgolv. Får jag lov? ; )
Till allt ovan gäller fri entré!

För den som önskar börja firandet tidigare finns det möjlighet att köpa biljett till Malmö Operas nyårskonsert, Malmö Operas nyårsgala eller Malmö SymfoniOrkesters nyårskonsert.

Dörrar i glas och mässing

för bloggen

… står på vid gavel till Scaniabiografens entréhall, den 25 meter långa gallerigången med Einar Forseths freskomålningar i takvalvet. Jag föreställer mig att det är julfilmspremiär och går in för att lösa biljett, men snubblar snabbt över Svenssons i Lammhult … Tackar för att dörrar och gallerigång ändå finns kvar i nästan orört skick och minner om Scaniabiografen, Malmös från början ledande premiärbiograf. South Pacific, den första 70-mm Todd AO film som visades i södra Sverige, lär 1959 ha haft festpremiär här eftersom biosalongen då nyligen byggts om för att kunna visa alla bioformat. Fråga mig bara inte vad Todd AO betyder … Själv hade jag då ännu inte vuxit ifrån Kalle Anka & Co, men tog hand om South Pacific några år senare.

Vi föreställer oss nu att året är 1959 och bänkar oss för den första 70-mm Todd AO-filmen i södra Sverige …  ; )

Om Scania och  andra Malmöbiografer kan du läsa i Uffe Stauslunds bok Bio i Malmö.

Visselpipan

visselpipa

 Varje jul tänker jag på en speciell visselpipa och det ger mig nu ett osökt tillfälle att säga som Benjamin Syrsa  kommer att göra i teve vid tretiden idag:
and now I want to share my memorable moment

Alla mina barndoms jular såg ungefär likadana ut eftersom jag växte upp i ett mycket traditionsbundet hem. Det var dessutom ett väldigt öppet hem och juletid var självklart inget undantag. Klockan tolv började julfirandet med lunch för nära släktingar och just den här julen jag tänker på, jag var kanske åtta eller nio år, hade vi precis satt oss till bords när julglädjen bara blev för stor för mig. Det kändes som om jag höll på att sprängas. Alla var där och allt såg ut precis som det skulle. Granen med flaggspelet, julbocken, änglaspelet, julblommorna och alla ljusen som brann. Jag blev bara tvungen att resa mig från bordet och sa väl något om att jag ska bara … Jag gick ut på trappan mot trädgården och såg ut över ett tyst och julstilla Rosenvång och jag minns att det var barmark. Medan jag stod där började stora snöflingor falla. Det var så otroligt vackert men kallt. Jag stoppade ner händerna i klänningsfickorna och kände då att i ena fickan låg visselpipan som jag nyligen fått som extragrej från bubbelgumautomaten. Jag tog upp den och blåste för kung och fosterland och det lugnade ner och jag kunde sedan lugnt återvända till de andra. På frågan om var jag varit berättade jag högtidligt att jag minsann blåst in julen och fick glatt till svar att det var väl bra så var ju det gjort … Jag tror inte att någon förstod den fina upplevelse jag haft och hur skulle de kunna göra det, den var ju svår att förklara.

Min barndoms visselpipa försvann med barndomen, men en visselpipa av nyare modell införskaffade jag senare och den plockas fram varje jul. Den är för mig en symbol för den glädje som är sprungen ur gemenskap och värme och som blev så stark den där gången. Julglädje känner jag fortfarande, men kan sedan länge sitta kvar vid julbordet. ; )

Härmed kan man väl säga att julen är inblåst och jag önskar er alla att den blir god och glad!

Inga-Lill och Augusta Kloo

a k för bloggen
Augusta Kloo (1862-1947) omgiven av sina skyddslingar 1942. Foto – Otto Ohm

Jultider får mig att tänka på Inga-Lill, en julklappsdocka som blev inlagd hos dockdoktorn Augusta Kloo på Södergatan i slutet av 50-talet. Egentligen var det inte Augusta Kloo som behandlade Inga-Lill utan hennes efterträdare Marta Lundström som tog över efter Augustas död 1947. Marta drev butiken vidare under namnet  Augusta Kloos efterträdare.

Inga-Lill, en mörkögd blunddocka, förlorade helt plötsligt synen och det skedde på en söndag. Fråga mig inte varför jag minns just veckodagen när jag inte har en aning om hur det gick till när Inga-Lills ögon for in i hennes huvud och hon helt plötsligt låg där och stirrade med två svarta hål. Mina föräldrar hade en teori om det, men den förnekade jag bestämt. Hur som helst fick Inga-Lill synen tillbaka med hjälp av Augustas efterträdare, men när hon seende kom hem igen fick jag veta att om hon förlorade synen en gång till så fanns inget mer att göra. Följden blev att Ulla, en docka som varken kunde blinka eller blunda, kom till heders igen och Inga-Lill fick sitta där och titta …  Augusta Kloo förknippade jag sedan med något vitrockat och strängt och som egentligen var skulden till alltihop. ; ) Att det kunde vara så att dockor som tålde hårda tag var mera lämpade för mig hade jag aldrig en tanke på.

Det tar sin lilla tid att komma till insikt ibland och jag slöt faktiskt med tiden en inre fred med Augusta Kloos efterträdare på Södergatan 7a i Malmö. Kanske var det ändå så att jag testade vad de där blundögonen kunde tåla …

inga lill för bloggen
Inga-Lill

Hög tid

postsortering

… för årets julkort!

Det allra första julkortet lär ha tillverkats 1843 av den brittiske konstnären John Callcott Horsley. Fenomenet spred sig snart både västerut till USA och norrut via Tyskland och Danmark till Sverige där vi började skicka julkort på 1880-talet. I begynnelsen var det mest en angelägenhet inom överklassen som själv överlämnade korten som helt enkelt blev kallade handräckningskort. När vanligt folk så började plocka upp trenden, liksom vykortsskrivande i största allmänet, och lade transporten i postens händer lär postverket ha dragit in så mycket pengar att man kunde bekosta byggandet av arkitekt Ferdinand Bobergs huvudpostkontor på Vasagatan i Stockholm. Vem vet, det kanske blev en slant över till Posthuset i Malmö också som byggdes vid  ungefär samma tid. ; )

Åtta av tio vill ha sina julkort i brevlådan, så strunta nu i sms, facebook och mail och sätt dig ner och skriv. Det visar på lite extra omtanke och tänk på att kortet du skriver kommer att ha betydelse om sisådär en hundra år också, för då är allt det där vi skrev i cyberrymden borta.

Bildens julkortssortering dateras till 1952, men var och vem var 😉 bakom kameran är okänt.

första julkortet
Första julkortet – signerat  John Callcott Horsley.

 

Malmö – Trelleborg

cgipict-img södervärn 1900 för bloggen
Södervärns station år 1900

Malmö – Trälleborgsjärnvägen öppnades för trafik den 28 april 1886. Initiativtagarna var dels Malmöbor med jordintressen vid Södervärn och dels några för saken intresserade lantbor som inte själv hade möjlighet att skaffa nödvändigt kapital. För att råda bot på detta uppsöktes bankiren Louis Fraenckel i Stockholm som snabbt insåg vilka möjligheter projektet hade. För att göra en lång historia kort slutade det hela med att finansieringen omhändertogs av Fraenckel som övertog aktiemajoriteten och tåget kunde gå …

Stationshuset vid Södervärn fick järnvägen själv anlägga och det träffades en överenskommelse med Ystadbanan om en gemensam trafikering av spåret mellan Södervärn och Malmö Västra station. År 1904 tillkom järnvägsförbindelse med Skanör och Falsterbo över Vellinge station på sträckan Malmö – Trelleborgs järnväg.

År 1971 gick sista tåget mellan Malmö och Trelleborg och imorgon den 12 december 2015 invigs tågtrafik på nytt med Trelleborgsbanan, Malmö – Trelleborg. Nya tågstationer införs i Trelleborg, Östra Grevie och Västra Ingelstad. Den här gången stiger vi knappast på vid Södervärn, men kan välja Svågertorp, Hyllie, Triangeln eller Malmö C varifrån turen till Trelleborg tar cirka 30 minuter. Trevlig resa!