… men lyckligtvis inte för gott! Jag misstänker att bilden ovan är tagen under 60- och 70-talens rivningshysteri i Malmö och berättar om en caféägare som gett upp hoppet …
Det planerades som bekant stora ingrepp i den gamla bebyggelsen på väster, men med hjälp av föreningen Gamla Väster och Malmö Museum stoppades de värsta planerna och vi kan sedan länge fortsatt njuta i hörnet Hjorttackegatan och Långgårdsgatan, men vi sarr istället – Siesta!
Foto Gustav Andersson någon gång på 50-talet
15 Xll.02
Här ser du ett af stamlokusen på platsen där man kan trifvas fint i goda glada vänkretsen. Lifvet här fortfarande ansträngande. Hälsar! Fullast Kal
Hipp var tydligen ett av flera stamställen för den ansträngde Kal att koppla av på. Varför han var ansträngd står det ingenting om, men Hipps matsal, eller om det nu var kaféet i gatuplanet, gav förhoppningsvis Kal den återhämtning han behövde.
… att få upp kameran innan det här unga paret som dök upp som från ingenstans och lite som från en annan tid försvann bortåt Adelgatan. Ni skulle sett dem, de var bara så … så, så här – C’est magnifique!
Vi är tillbaka på Potatisåkern och kan konstatera att Malmöborna utöver grönsaker och rotfrukter även erbjöds blommor av olika slag. Här visar Thordis en del av dem. Jag fick tyvärr aldrig tillfälle att träffa Thordis och ställa frågor så jag fick läsa på och vet nu att luktärtens vilda anmoder upptäcktes 1699 på Sicilien av munken Franciscus Cupani. Han blev så hänförd över den lilla blommans skönhet och doft att han sände fröer till en botanistvän i England. I och med detta blev vildluktärten stammoder till alla de hybrider som under den viktorianska epoken betraktades som ”The Queen of Annuals” – drottningen bland sommarblommor. Bakom luktärterna tycker jag mig se kärleksört, blomman som fick sitt svenska namn eftersom den ansågs kunna spå i kärleksfrågor. Hade jag kunnat gå in i bilden tror jag att jag även skulle hitta flox och borstnejlikor. Jag hade kunnat köpa en härlig handplockad bukett helt utan cellofan och min barndoms somrar vore här!
Tidigare inlägg om Potatisåkern hittar du här: Potatisåkern
Foto: Beryl Wedmo
… har det varit i helgen, med många öppna gårdar. Längs Kungsgatan med omgivande gator– från Kaptensgatan i väster till Värnhem i öster. Vänligt och trevligt och vädrets makter skötte sig väl. Extra plus för att S:t Pauli församling deltog i loppisen och dessutom rådde bot på hunger (korvförsäljning) och fikasug.
Nu är ju gårdsloppis inte bara loppis utan även en chans att få komma in på de gamla gårdarna, vilket vanligtvis inte låter sig göras. Jag gick in på en gård på Sturegatan i kvarteret Maria och gick faktiskt nästan vilse eftersom man öppnat upp i stort sett alla gårdar mellan huskropparna. Det innebar att jag kunde gå längs med gårdshusen eller rakt ”igenom” huskropparna och ut på Stenbocksgatan. Spännande! Kvarteret Maria är inte så litet och jag bifogar en karta så ni förstår vad jag menar.
Några loppisfynd blev det, men Rörsjöpippin nedan var dessvärre inte till salu, men man kan ju inte få allt. Trevlig var han i alla fall och visade stolt upp sitt mobila hem. Ser fram emot nästa Kungsloppis!
Blågul, knälång och ärmlös bomullsklänning designad av Katja of Sweden för Malmö Mekaniska Tricotfabrik MMT, våren 1966. Klänningen deltog i en modevisning i Paris samma år. Sitter perfekt en dag som denna!
Glad Nationaldag!
Bild: Kulturens arkiv/Fotograf okänd
… till Limhamns Saltsjöbad!
Foto: Otto Ohm okänt årtal, men jag tippar omkring 1930.
Studenter 2016
Funderar över vad dagens nybakade studenter noterar kring studentfirandet mer än att man nu passerat de första tolv skolåren och berättar det genom ett livligt drag från flaket med flera ställen. Men det där fina kortet från farmor och farfar eller den där prydnadsgrejen från mammas moster Inger och föräldrarnas fixande och donande för att allt ska klaffa och vara så festligt som möjligt, noterar man det? Jo, jag är rätt säker på att man gör det, men först om en tjugo år eller så, när allting inte bara är här och nu och kanske egna ungar närmar sig den där tiden då de är som hästar inför ett lopp strax innan startskottet. Så man kan väl inte annat än att skratta åt stojet och önska dem varmt lycka till.
Studenter 1992
Bilder måste ju till, lite nu och då och dådå, det senare en tid då studentexamen inte var självklar för vem som helst och i synnerhet inte för den som var kvinna.
Studenter, privatister vid Tekla Åbergs, omkring år 1900
… omkring 1910.
Jungfru och fotograf okända.
