månadsarkiv: december 2016

Hör upp när midnattsklockan slå

gott-nytt-ar

… då skiftar själva Varat,
då tar det slut det gamla år
som se’n i fjol vi sparat!
En nyårsnatt kan hända att
ett nytt blir uppenbarat 

… skaldar någon på baksidan av denna nyårshälsning postad 1909. Jag är rätt övertygad om att ett nytt år blir uppenbarat den stundande nyårsnatten också och önskar därför ett Gott Nytt År!

På himmelen vandra sol, stjärnor och måne

skanska-slott

… och kasta sitt fagraste ljus över Skåne
på höga och låga, på stort och på smått
på statarens koja och ädlingens slott.

Skånska slott och herresäten får oss kanske i första hand att tänka på Edvard Persson som gjorde den här sången riksbekant långt innan textförfattaren Hjalmar Gullberg blivit riktigt berömd som poet. Texten skrev Gullberg tillsammans med biblioteksamanuensen Bengt Hjelmqvist till Oscar Winges nyårsrevy Sicken blomma på Hippodromen 192som hade premiär nyårsafton 1928.

 I en annan visa i samma revy skrev Gullberg så här om Malmö:

Sundets brus
och en klockbojs sång
– Malmöhus där jag lekt en gång.
Barndomsminnen som sagt farväl
stiga ur glömskans dunkel för min själ.

O Malmö
du mina drömmars stad
mitt hjärtas ankarplats
på jordens rund.

O Malmö 
från världens maskerad 
går åter min seglats
till Öresund.
Längtande viskar jag ditt namn
när trött jag söker hamn
på fjärran hav.
Mitt pass är stämplat ‘Malmö’.
Dit pekar min kompass
O mitt Malmö,
dig håller jag av.

O Malmö
Fjärran från Kockums varv hör jag
släggors dån, brus och hammarslag,
ser en lyftkrans jättearm av stål
från en båt långt borta lossa kol.

Näktergal
slår du än din drill?
Blå kanal
finns du ännu till?
Spänner man om vintern skridskor på
där om sommaren roddbåtar gå?
Dröjer än någon Malmötös
hos en vän medan lindeblom strös
på en Slottsparksbänk som gjorts för två
när det skymmer i en grön berså?

Till allt detta skulle Hjalmar Gullberg återkomma – till fågelsången i synnerhet …

Det är sent på dagen

i-h-2

… noterar jag med hjälp av skuggorna på husväggen när paret Ida och Hjalmar Lindberg hälsar en kameraförsedd gäst välkommen eller kanske tar adjö av densamme utanför sitt hem på Klabbagården, Riddaregatan 28, i Limhamn. Jag är väl förtrogen med både paret och adressen även om denna bild är tagen i slutet av 1910-talet. Granarna vid entrén berättar om att det måste vara kring jultid. Mina minnen av paret är av långt senare datum, men de ser ändå ut ungefär som jag minns dem från min barndom. 

Jag noterar att taket över entrén ser annorlunda ut om jag jämför med minnet och senare bilder och det tycker jag är lite synd. Detta är vackrare …

Tidigare inlägg om gården kan du läsa här: Kladden, Kladdagården och Klabbagården.

Foto: Ur Leif Larssons släktalbum

Återvänder

julen-1901

… till den här bilden varje jul med någon slags förhoppning om att en dag få veta vem kvinnorna var som stod utanför Limhamns Saltsjöbad julen 1904. Det är en fantastisk bild och tänk om någon bloggläsare skulle känna igen, ha en aning eller tycka att de liknar … Det är ju så längesedan, men man vet aldrig. Att den ena kvinnan har en bror som heter Gustaf framgår av en avhuggen text på kortet som lyder så här: 
Limhamns badhus julen1904
Om du sänder dem så packa väl och sänd ej franco. Är ett par dagar i Ystad. Många hälsningar från hafvet och från mig din bror Gustaf. 

Vad jag vet nu som jag inte visste tidigare är att vädret julen 1904 var milt, men för Gustaf som efter jul kanske befann sig i Ystad var det bara lugnet före stormen. Den mest omtalade stormen i början av förra seklet är den så kallade julstormen 1902, men en storm två år senare var för åtminstone sydöstra Skånes del minst lika svår. Det som kanske mest bidrog till att Österlen drabbades av mycket svåra skador var det extrema havsvattenståndet. Lufttrycksfördelningen och vindmönstret medförde att vatten pressades ner till södra Östersjön både från Kattegatt och från de östra delarna av Östersjön. I Ystad var havsvattenståndet 169 centimeter över normalnivån natten mellan den 30 och 31 december. Det är ännu i dag rekord för södra Östersjön.

Att det stormade några dagar efter juldagen 1904 berättar ju knappast mer om kvinnorna, men det känns ändå som om den kunskapen för mig något steg närmare kvinnorna och tiden kring julen 1904.

 

Fröken Frimans krig

Scen ur fröken Friman

… serien på SVT som utspelar sig i början av 1900-talet när den rekorderliga överklasskvinnan Friman söker upp sin bror för att få sin del av fadersarvet. Hon får ingenting av pengarna som hon tänkt använda för att väcka idén om kvinnlig rösträtt. Men det stoppar henne inte. Tillsammans med en handfull andra kvinnor startar hon en kooperation för billigare och bättre livsmedel, som genast motarbetas av den etablerade dagligvaruhandeln.

I jul kan vi se den tredje säsongen av serien som handlar om Britta, en ung kvinna från landet, som blir utnyttjad och därefter felaktigt registrerad som prostituerad. Fröken Friman och company ger sig i spetsen för att ta itu med de förhållanden som stadens prostituerade lever under och försöker samtidigt hjälpa Britta.

Serien får mig att tänka på kvinnorna på Humlegatan i Malmö dit jaktlystna män vid den aktuella tiden drog sig för en stunds kvinnligt sällskap. Just den gatan hade ett speciellt rykte om sig att vara en gata där de kvinnor som sannerligen inte hade det lätt i livet hade sin hemvist. Det fanns prostituerade även på andra håll i Malmö, till exempel Västergatan, Norra Vallgatan och Ostindiefararegatan. Kloka män hade för trygghets skull inrättat en speciell besiktningsbyrå där de prostituerade skulle infinna sig var fjortonde dag för kontroll av veneriska sjukdomar. Om kvinnorna inte infann sig var risken stor att de blev åtalade för lösdriveri och straffet blev oftast en vistelse på en tvångsarbetsanstalt, för Malmökvinnorna oftast anstalten i Landskrona. Om besiktning av manliga prostituerade nämns ingenting i litteraturen och det beror väl på att jämställdheten ännu inte var inte uppfunnen.

Fröken Frimans krig är en serie som är läckert förpackad och lätt att bli förtjust i, men den känns ändå rätt långt ifrån den verklighet som dåtidens fattiga kvinnor levde under, och fattiga var ju de flesta. Jag ser ändå fram emot en fortsättning av fröken Frimans krig. Den tredje och nu aktuella säsongen av serien, liksom de två tidigare, finns tillgängliga på SVTplay.

Humlegatan
Humlegatan vid tidigt 1900-tal.

Paraplyerna i Cherbourg

fersens-vag

… och pepparkaka med gorgonzola på Fersens väg. Hemåt i sena juldagskvällen passerar jag denna port vid Fersens väg, kikar in genom fönstret och en juldag på 60-talet infinner sig. Jag minns så väl paraplyernas ledmotiv och längtar plötsligt efter pepparkaka med ost som smakar lika himmelskt gott som den gjorde efter filmen i ett kök i det här huset. Minns också att jag ringde hem och frågade om jag fick stanna en timme till och ta sista spårvagnen till Limhamn. Det fick jag inte … Veckan efter filmen rörde jag mig som Catherine Deneuve, satte upp håret som hon gjorde och jag vete i sjutton om jag inte talade med en fransk brytning också. Mor och far undrade vad som tagit åt tösen och så pepparkakor med ost … ?

Såg filmen igen för några år sedan, men förstod inte riktigt att filmen då kunnat fascinera mig så och somnade efter halva filmen. Det var väl något märkligt med 60-talet eller var jag så annorlunda då? Troligen det senare! ; ) Trots att jag i dag anser filmen (sin guldpalm till trots) som rätt kass skulle jag bli besviken om det ljuva minnet kring Paraplyerna i Cherbourg med musik av Henry Legrand, pepparkaka med ost och språngmarsch till spårvagnen skulle utebli, när jag i jultid passerar den här porten med den vackra entrén vid Fersens väg. 

 

Äntligen

julgran

 … en gran med ett flaggspel. Det här granen är från före min tid, men den ser fullt modern ut. Jag tror att barndomens julgran är den som gör störst intryck på oss och det blir igenkännandets glädje när de gamla prydnaderna dyker upp. Det flätade korgarna minns jag, de som var lite mariga att montera. Så massor av glitter naturligtvis. Kommer att tänka på de där fåglarna som satt fast med en klämma, de som man alltid måste pilla lite på och damp de i golvet så gick de i tusen bitar, det gjorde förresten julkulorna också. Gick i sönder alltså … Som ni förstår var jag expert på det området! ; ) Tänker också på att dåtida julgransfot måste ha varit av sämre kvalitet för vem minns inte tråden och häftstiftet i väggen? Spira eller stjärna i toppen var och är ett måste för mig. 

Långt innan granen kom in i stugan ställdes den ofta utanför ytterdörren eller gården som ett tecken på att julfriden hade inträtt, men också som ett skydd mot farliga makter. Traditionen med att ta in granen kommer som bekant från Tyskland och den först kända och klädda granen i Sverige var från 1741. Den var klädd med äpplen, saffranskringlor och vaxljus. Från herrgårdar och prästgårdar spred sig sedan julgranen för att i slutet av 1800-talet vara allmän i hela landet. Det rörde nog i flesta fall om bordsgranar och med tanke på att det var levande ljus som gällde var granen nog inte särskilt ofta upplyst. Det där var lite om julgranens historia berättad av Nordiska Museet. 

Jag tänker varje jul på alla gäster jag bjuder i sällskap med granen. Det lär vara ca 10 000 småkryp av 50 olika arter i en nyhuggen gran. Men vadå? Det är ju trots allt jul …

Foto: Gunnar Sixtensson i slutet av 1930-talet

 

Elsas poesie

poesi

elsa-demuth

Detta rara poesialbum har tillhört en kvinna vid namn Elsa Demuth. Albumet,inköpt på Dahlstrands pappershandel på Södergatan 30, är daterat 1913.

astrid

Eftersom det första lilla skaldestycket, undertecknat av Elsas syster Astrid, är daterat den 27 december 1913 så kan man nog anta att albumet var en julklapp. Elsa Demuth som var född 1902 fick alltså sitt poesialbum när hon var elva år. Systern Astrid var endast fem när hon skrev: Var helst du än uppå jorden bor, med högre lott eller mindre det finns ingen lycka för dig så stor, som den att ha sol i sitt inre. Kanske fick Astrid lite hjälp på traven, i alla fall med kommateringen.

elsa-bu

Jag hade lite tur när jag sökte på namnet Demuth i Malmö och hittade faktiskt en bild av Elsa som använts till ett abonnemangskort för Baltiska utställningen 1914. Jag tittar på henne och hoppas att hon fick ha lyckan att ha sol i sitt inre hela livet.

Bilderna i inlägget är hämtade ur Malmö Museers bildarkiv.

Här laddas det upp

polisens-julfest-1919-otto-ohm-r

… för Malmöpolisens julfest år 1919. Kan det vara så att polisen bad buset i Malmö hålla sig lugnt denna kväll så att samtliga poliser fick ta del av festen? Under natten var i alla fall beredskapen vid den tiden i Malmö lägre och de som tjänstgjorde kunde kanske slinka inom en stund … Läste någonstans att konstaplarna då var helt fria vart nionde dygn så det var nog rätt svårt att få ihop det. Värre var det 1875 för då hade de 16 timmars ledighet vart 24:e dygn.

Vid denna tid hyrde polisen större delen av hörnfastigheten på Engelbrektsgatan 17 och kanske var det där som julfesten ägde rum. Utöver att vara huvudstation fanns det lokaler för poliskammaren, polisdomstolen, stadsfiskalexpiditionen samt detektiv- och centralavdelningarna liksom första vaktdistriktets arrestrum. Det fanns också logementsrum för extra konstaplar och familjebostad för en inspektionskonstapel. Ungefär så såg det ut fram till 1934 då flytten gick till Davidshallstorg. Det är historia nu, det också …

Foto: Otto Ohm 
Ur Gunnar Sixtenssons bildsamling