Gustav Freij brottades aldrig med nedböjt huvud, han gick alltid upprätt och sökte kastgrepp bakåt, som krysstag och lindena. Han hade ett enastående balanssinne och motståndare som fastnade i en koppling a la Freij var förlorad.
Som ung flyttade Gustav från Silvåkra i Veberöds kommun till Backarna i Malmö, vid den tiden en klassisk arbetarstadsdel. Han lockades till IK Sparta och debuterade på mattan som 17-åring. Hans karriär blev strålande med OS-guldet i London 1948, lättvikt 67 kg, som höjdpunkt. Han följde upp med silver i Helsingfors 1952, fanns på plats i Melbourne 1956 men skadades allvarligt på träningen och tvingades se tävlingarna från läktarplats.
Fyllda 38 år kvalade Gustav in till Rom-OS 1960 och åkte hem med brons. Han tog VM-guld i Neapel 1953, delvis med finsk hjälp, Kyösti Lehtonen som överraskande besegrade 1952 års OS-guldmedaljör från Helsingfors, Sovjets Sjazam Safin, ett resultat som gjorde Gustav Freij till världsmästare.
Två år senare, vid VM i västtyska Karlsruhe, hade Freij chansen att återgälda Lehtonens insats från Neapel. Efter att själv ha blivit bortdömd mot Grigorij Gamarnik ”spelade” Freij skadad mot Lehtonen – i syfte att bädda för finskt guld. En plan som dock sprack, det blev ändå sovjetiskt guld, finskt silver och brons för Freij.
Gustav Freij tog sex SM-guld 1950–58, han brottades i 20 landskamper. Efter den aktiva karriären arbetade han som tryckare på Allhems tryckerier i Malmö. Han avled redan 1973, endast 51 år, drabbad av ALS, en muskelförtviningssjukdom.
Gustav Freij var farbror till Leif Freij (1943–1998), Leif deltog som 17-åring i Rom-OS i fjädervikt 63 kg. Han vann en match och förlorade två. Leif Freijs främsta merit var VM-silver från 1966.
’KÄLLA: Olympiaboken’
——————————————————————-
Det är så roligt när inläggen väcker minnen och ännu roligare när någon delar med sig!
Tusen tack för nedanstående minnen!
Kul att se bilderna på Gustav Freij med familj. I mina yngsta år från 1946-1956, var jag hos min mormor på vardagarna när mor arbetade. Mormor bodde på Vårgatan 15, på Östervärn i Malmö. Två våningar under mormor bodde Gustav med familj. Han arbetade då på Allhems boktryckeri på Kirseberg. Gustavs son Dan och jag blev kamrater och vi lekte cowboys och indianer i buskarna på gården, men det var naturligt att vi också skulle brottas. Vilket vi gjorde i porten, där Dan visade oss kamrater olika grepp och satte namn på dem. Dan var duktig och vi kämpade för att vinna över honom. Ärligt talat så fixade vi inte det. Men han var hänsynsfull och en väldigt bra kamrat, som inte skröt och slog sig för bröstet. Vi brukade vänta ute på gatan när hans far Gustav kom hem från arbetet. Men vi andra fattade nog inte riktigt Gustavs storhet på den tiden. Han var ju bara Dans farsa liksom. Men jag hälsade några gånger på mor Bojan och Dan i lägenheten och fick då se alla priserna som Gustav hade vunnit. Då började det gå upp ett ljus. Tyvärr flyttade de sen bort någonstans på Föreningsgatan. Jag hälsade på där vid ett tillfälle. Sedan bröts kontakten helt naturligt. Det är ett fint minne för min del.
/Dan Svensson