månadsarkiv: december 2017

Livet är stort

Lämna ett svar

… tänker jag när jag studerar den här okända Malmöfamiljens jul någon gång som gissningsvis är tjugo- eller kanske trettiotal … Mor och far sitter vid bordet och nära och kära har radat upp sig bakom dem. Barnen rymdes inte runt bordet, men åt nog gladeligen vid ett litet bord strax intill eller rent av i köket. Alla stramar upp sig lite inför fotoögonblicket, men julglädjen läcker ändå fram i några ansikten. Så fort den okände fotografen fångat ögonblicket gick man på ägg, sill och julsnaps och så var det jul igen. : )

Dessa eviga ögonblick från längesedan gör mig alldeles varm!

——————————————————————————————-

Den okände fotografen visade sig senare vara ingen mindre än Frans Weyer.

Juletid – skördetid?

Lämna ett svar

Det här tidningsklippet uppklistrat på ett stycke blommig kartong låg i kuvertet Potatisåkern. Den här gången har Bertil Johansson med kollega flyttat sig från Potatisåkern till Albinsros ägor för att sälja grönkål. Klippet tar mig tillbaka i tiden, jag blir tio igen och ser framför mig den frusna grönkålen i barndomens trädgårdsland. Minns att jag var så fascinerad över att det kunde bli en sådan god soppa av de frusna och lite skabbiga bladen. Vill minnas att det även fanns morötter i soppan, men det var ingen grötig massa utan en klar soppa. Grönkålsoppe-
dagen inföll alltid runt luciatiden så grönkål för mig är evigt förbundet med lucia, jul och glada förväntningar som den här lite slitna och skrynkliga bilden kommer väldigt nära. Ett glädjeklipp! I morgon är det lucia, men jag vågar mig inte på någon soppa för jag vill absolut inte bli besviken. ; )

Jag funderar lite över tidningstexten Tog julmaten slut? En sådan fråga hade inte ställts i modern tid så jag undrar om det inte kan det vara någon av 40-talets krigsvintrar?

Jag ställde frågan vidare till bilddonatorn Beryl Wedmo som tippade att hennes far Bertil Johansson (till vänster i bild) var cirka tjugo år vid tillfället och bilden bör därför vara tagen i slutet av 40-talet. Alltså inte under någon av 40-talets krigsvintrar som jag tidigare trodde. Mannen till höger i bild, Simonsson, arrenderade då Potatisåkern, ett arrende som senare övertogs av Bertil och hans fru Tordis. Beryl berättade vidare att familjens eget namn på sin älskade potatisåker var Lusten!!

När vårsolen kommer tar Beryl och jag med oss resterande bilder och ger oss ut på åkern och hon ska då få berätta vidare om Lusten. 

Tidigare inlägg om gamla Potatisåkern hittar du här: Potatisåkern

Elina Carolina /2

Lämna ett svar

… som enligt församlingsboken var dotter till okänd moder – och fader om ni frågar mig – placerades omgående efter födseln som fosterdotter hos en familj boende i en nybyggd fastighet i kvarteret Lärkan på Lugnet. Det är alldeles i närheten av södra Saluhallen på Föreningsgatan som då ännu inte var uppförd. I fosterfamiljen fanns två barn varav det yngsta var två och det äldsta sex år. Det ser stabilt ut i kyrkboken och det ger hopp, men inte längre än till november 1884 för då är Elina tillbaka hos barnmorskan i kvarteret Höken. Hon var då nästan ett och ett halvt år. Självklart kan vi fundera över varför och på hur det gick till och hur Elina reagerade, men skälen och själen var inget man skrev om i församlingsboken i en tid då det primära för de flesta människor i Malmö var att få tak över huvudet och mat för dagen, men sett med dagens ögon är den hanteringen svår att ta in.

Eugenia hette barnmorskan i Höken. Hon var en fyrtioårig änka som hade två egna söner, en äkta och en oäkta. Utöver dessa två hade hon när Elina återkom tio andra barn som hon tog hand om. De benämns som fosterbarn eller barn till okända mödrar och vissa av dem skickar hon vidare till andra hem. Fyra avlider före sin ettårsdag och ytterligare ett barn kort efter det att barnet fått ett nytt hem i Ystad. Till sin hjälp i verksamheten har Eugenia pigan Karna. Det var här hos Eugenia, Karna och tio barn, levande och döende, i kvarteret Höken som Elina hamnade. Jag borde titta närmare på Eugenia lite längre fram i tiden, men jag lägger energin på Elina (fortfarande utan efternamn) istället. Efter nästan ett år hos Eugenia, på lilla julafton 1885, förflyttades Elina till Svedala och jag pustar ut ett tag innan jag följer henne vidare. 

Tidigare inlägg om Elina hittar du här: Elina Carolina.

Dagens namn är Anna

2 svar

… och det får mig att tänka på Anna Frankel (1861-1939), en fotopionjär i gamla Malmö som jag inte tidigare nämnt. Det är högt på tiden för även Anna räknades som en av dåtidens bästa och mest framgångsrika fotografer.
Anna föddes i Halmstad och var äldst av sju syskon. Fadern Sophus Frankel som kom från Köpenhamn hade fotoateljéer i flera svenska städer innan familjen på 1870-talet flyttade till Malmö där Sophus etablerade ateljé. När han dog 1878 drevs fotoateljén vidare av svägerskan Lilly Frankel tills Anna 1883 tog över verksamheten med adress Stora Nygatan 48b som tre år senare blev Djäknegatan 14. År 1897 gifte Anna sig med handlanden Per Nilsson och fick med tiden tre söner. Runt sekelskiftet 1900 övertogs ateljén av Hilma Pålsson och därefter, 1904, kom J N Gylldorf in i bilden och slutligen gick ateljén till ännu en Frankel, denna gång Annas bror Georg som drev den mellan 1905 och 1907/08 då den försvann ur adresskalendern.

Fotot ovan av Brita Johanna Camp togs av Anna ett okänt årtal mellan 1883 och 1886. Bilden tillhör Malmö Museers fotoarkiv och nog stärker den uppgiften om att Anna var en duktig fotograf, men varför i hela världen kladdar Museet nummer på framsidan av dessa gamla fotografier? :/ Vi får kanske vara glada för att kladdet inte kom på själva fotot.

Elina Carolina

Lämna ett svar

Barn till okända mödrar fanns det gott om förr i världen och i de sammanhangen förekom aldrig fädrar, men det här är ju faktiskt även en okänd faders barn eller barn till en okänd fader om ni så vill. Det var inte Elina Carolina jag letade efter i Caroli församlings födelsebok från sent 1800-tal, men jag kunde bara inte gå förbi henne. Jag rör mig ofta i de kvarteren och den tiden för att kontrollera uppgifter så jag har bestämt mig för att följa henne en bit på vägen. Det är väl det minsta jag kan göra … Hon föddes troligtvis hos barnmorskan som bodde i Höken, ett kvarter i Malmös östra innerstad. Barnmorskan och en okänd dam var dopvittnen. Jag får en känsla av att tilltalsnamnet blev Elina, men som sagt, det är bara en känsla. Sedan tror jag att den okända modern hade bestämt namnet och jag kan tänka mig att Elina, om hon nu överlevde sin barndom, många gånger under sitt liv funderade över sitt namn. Något efternamn har hon i skrivande stund inte, men troligtvis fick hon någon slags c/o-efternamn tills någon i nåd lånade henne sitt efternamn eller rent av adopterade henne. Vi får se vad framtiden hade att erbjuda Elina Carolina, barn till okända föräldrar.  

Inez, Olga och hatten

Lämna ett svar

Helsning från Malmö d. 20-4-01
Tusen tack, lilla raring, för brefkortet och den vänliga bjudningen. Men vet du Inez att jag har varit o köpt mig en hatt ’à la Englisch’ i dag, så jag har inte råd att resa till Limhamn, utan får det vara till en annan söndag. I hopp om att du inte blir ond för mitt ’afslag’ sänder jag dig mina bästa hälsningar.
I hast vännen Olga. 
P.S. Är det något viktigt du vill säga mig, så kan du ju skrifva bref. D.S.

Tänk vad långt det var mellan Malmö och Limhamn på den tiden! 
Det kan knappast vara fyran som var aktuell om nu Olga haft råd med både hatt och resa. Då återstår bara tåget till Limhamns station och sedan hade det blivit en kort promenad till Rundelsgatan som senare, 1914, utgick till förmån för Gamla vägen som mycket snabbt blev Gamla gatan. I vilket fall som helst hoppas jag att Inez kom över avslaget och gick vidare i sin tillvaro.

Vacker

Lämna ett svar

… ekonomisk och med ett behagligt ljus. Inga blinkningar eller annat störande och så enkel att sköta att ett barn klarar av det.

Ni ser ju själva att R. F. Berg, big boss på Skånska Cement, och Gustaf Löfberg, Reijmyre Magasinet, intygat detta och själv älskar jag att titta på dem. Det sista är viktigast … ; )

Visst borde vi gå tillbaka till Jandusbåglampan?! 
; )


Bilden ovan bör vara tagen i början av 1920-talet då lampan spred ett behagligt ljus över Stortorget och Kramer. 
Den som vill läsa mer om Jandusbåglampans förträfflighet hittar hela dokumentet här: KB:s samlingar.

Vinterbarn – en musiksaga

Lämna ett svar

… illustrerad av legenden Per Åhlin, skriven av Toni Rhodin och med musik komponerad av Robin Rhodin är här!

Det här är den andra delen i serien om Niels & Linnea och deras bestyr. 
Vi möter de båda på vinterferien med dagarna fyllda av äventyr. 
Per har skapat den vackra grafiken som mestadels går i en blåfrusen ton. 
Toni fick brottas ett slag med lyriken,
och Robin har själv komponerat musiken,
man lätt laddar ner i en applikation. 

Precis som Sommarbarn öppnar Vinterbarn dörren på glänt till konstens, poesins och den klassiska musikens magiska värld. Deklamera verserna, tjusas av bilderna och försjunk i stråkkvartettens klanger. Boken, utgiven på Kira förlag, som nu finns till försäljning i Den Bildens bokgalleri hittar du här: Ta mig till vinterbarn!