När första världskriget bröt ut 1914 uppstod snart en livsmedelskris i Sverige. Import och export ströps, och på olika håll i landet tvingades gemene man att odla potatis och andra livsmedelsväxter i stadsparker och promenadstråk. Arbetarhushållen fick övergå till en kost av bröd och rotfrukter. För de fattigaste inrättades barnbespisningar och soppkök. Ett system med ransoneringskort infördes, men eftersom det fanns få varor att köpa, uppstod i Malmö med flera städer en svarthandel där det gällde att vara fort framme vid stadens torg för att kunna köpa det nödvändigaste av omlandets inresta bönder innan allt var slutsålt.

Regeringens ointresse av att lindra nöden i Sverige medförde att framför allt fabriksarbetarfamiljernas husmödrar tröttnade på att jaga runt efter ransoneringskort för att få mat till familjen. Överallt i Sverige lade kvinnorna ner sina arbeten och drev sina män att gå ut och demonstrera missnöjet. I Malmö demonstrerade över 30 000 personer, vilka inom en timme samlades på Stortorget den 25 april 1917. Folk från grannkommunerna slöt upp. Vykort över manifestationen trycktes upp dagen efter och såldes direkt som reportagevykort. Ett kvinnligt ögonvittne köpte några stycken och skickade till en väninna. I detta inlägg får ni se ”her story”. Vi börjar med kortet nedan som avsändes den 27 april, och fortsätter med dess baksida där hon lägger ut texten. Hon har haft så mycket att skriva så hon av platsbrist inte kunnat sätta ut adressen eller fästa frimärke på kortets baksida. Hon har fått skicka korten i frankerat och adresserat brev!

Vår kortskrivarinna skickade ytterligare två kort med vittnesberättelser, daterade den 6 maj samma år. De följer här.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare