Kategoriarkiv: Då och Nu

Igår kväll

… lyste en ny fullmåne över stan

 … som i dagsljus för tankarna till en gammal måne. Det enda som skiljer dem åt är bokstäverna.

Ja, kanske Hansa sneglat bakåt för att komma framåt … Det ser också ut som om ingången från Lilla Nygatan öppnas upp igen. Vi får väl hoppas att nya innehållet blåser liv i Hansacompagniet, för de senaste åren har stället fört tankarna till ett köpcenter västerut. Ni vet där man endast hör ljudet av sina egna steg och det finns ett fik som har ett akvarium med guldfiskar. 

Nu ska snart stan advents- och julpyntas och i år tror jag att vi kommer att slippa Hansas vita plastljusslingor som brukar pryda entréerna. De som nästan kräver solglasögon för att man ska slippa kisa mot dem och dessutom ger ångestkänningar.

Med dessa slarvigt inbäddade smågliringar hoppas jag att nya Hansa kommer att bli ett livligt Mammons tempel så att staboarna slipper åka ut på landet för att handla. Kör hårt Hansa och lycka till! 

Så här nånting

… tänkte man sig nog att produkten av en av Sveriges äldsta stadsplaner (1862) skulle gestalta sig och man får väl säga att de lyckades med Kungsgatans parkstråk/esplanad som sträcker sig från Värnhemstorget till Kaptensgatan. En av Malmös viktigaste cykelvägar löper här och det är historiskt passande med tanke på att man vid förra sekelskiftet höll cykeltävlingar här. På 1960-och 70-talen var Kungsgatan ett prostitutionsstråk och bilparkering, men när Malmö förstod att ”tolka” planen rätt och sedan peka med hela handen blev esplanaden som den var tänkt.  Förutom att cykla här, flanerar vi, fikar, gungar med ungarna, vänder näsan mot den första vårsolen och en dag som denna traskar vi i de mjuka höstlöven. 

Redan 1914 hade den slutliga planen (1872), framställd av Georg Gustafsson, tagit form ordentligt och tittar man noga på Ragnar Küllers bild nedan från samma år ser man utsiktstornet på Baltiska utställningen. Det här blev en ”dåochnuare” lika spikrak som esplanaden!

”Since 1857”

Besökte nyligen en vintagebutik och kunde självklart inte låta bli att föreviga kappan som hängde där och flirtade med ett stycke Malmöhistoria på etikett. Gick hem och letade i Malmöföretagen – förr och nu av Rikard Smitt och hittade i mycket stora drag följande om Fougstedt & Co Kappfabrik:

Det var i april 1857 som Carl August Fougstedt slog upp dörrarna till sin nyöppnade butik på Stortorget i Malmö. Han sålde klädestyger till traktens skräddare och andra sykunniga Malmöbor. Verksamheten utvidgades och kom med tiden även att omfatta betydande engrosförsäljning av klädesvaror, fodersaker och andra skrädderiartiklar. Kring förra sekelskiftet startade företaget också tillverkning av pälsvaror i egna lokaler vid Tegelgårdsgatan och blev i början av 1900-talet ett av de ledande konfektionsföretagen i Malmö. 

Kort efter första världskriget drabbades Fougstedts av den då rådande konfektionskrisen och försattes 1926 i konkurs. Företaget reorganiserades och fortsatte verksamheten under namnet Fougstedts Klädes & Konfektions AB. Det blev tävling med Moresco om att inta förstaplatsen bland stadens konfektionsföretag, och bakom fasaden mot Stortorget växte en modern konfektionsfabrik upp. Till slut blev ändå lokalerna för trånga och företaget flyttade därför verksamheten till en ny fabrik i Höör. När företaget nådde sin höjdpunkt fanns över 500 personer anställda i bolagets olika verksamheter, men precis som för andra i textilbranschen drabbades företaget på 50-talet av den begynnande tekokrisen och importen av billiga kappor slog hårt mot företagets lönsamhet. Med hjälp av neddragningar av verksamheten och personalinskränkningar överlevde företaget fram till 1968 då nedläggningen blev ett faktum.

Tillbaka till kappan! Jag funderar över när den kan ha tillverkats. Det kan väl knappast vara 30-tal? Nej, jag säger sent 50-tal eller kanske till och med tidigt 60-tal så får etiketten i ryggen säga vad den vill … Höör till trots, tror jag att Malmö Sweden följde företaget till the bitter end.


Fougstedt & Co Kappfabrik på Stortorget cirka 1900. Fotograf troligtvis C W Roikjer.

Barnmodet kommer och går


Foto Atelier Jonn/Ida Ekelund Kulturen Lund

… men sjömansdressen består. 

Barn, både flickor och pojkar, kläddes ofta i sjömansdress inför fotografering hos ateljéfotografen vid tiden kring förra sekelskiftet och framåt. Även på gamla stadsbilder och i hemmiljö är små sjömän/kvinnor vanligt förekommande. Det är lite förvånande att även flickor blev sjömansklädda eftersom det inte fanns kvinnor på sjön vid tiden kring förra sekelskiftet, mer än möjligen som kökspersonal, uppasserskor eller liknande. Kvinnor blev heller inte registrerade hos sjömanshusen förrän 1934, men fanns däremot med i sjömansrullor för respektive fartyg. Varför just sjömansdressen blev mode och varför modet fortfarande består kan man ju fundera över. Nedan ett bildexempel på detta från Little Fairies i Stockholm barnkollektion för sommaren 2017. De internationella modehusen kommer ständigt med nya variationer på sjömanstemat, men nu har sjömansflickan blivit vanligare än sjömansgossen. 

Eftersom jag säkerligen inte är ensam om denna fundering har jag sökt runt på nätet och fastnade för en artikel i Ny Teknik om just Sjömanskostymen skriven av Kaianders Sempler. Sempler har ingen teori om varför man klädde flickor i sjömanskläder, men har däremot en teori om varför dressen blev- och fortfarande är så populär. Artikeln är visserligen daterad år 2000, men jag hittar ingen senare, bättre eller roligare förklaring och bifogar för enkelhetens skull hela artikeln här: Sjömanskostymen.

Bilden överst, daterad 1925, är ett av de många fotografier som hittades under golvet vid en renovering av Ida Ekelunds ateljé/vindsvåning i Lund 2012.

Ett sundare liv!

upp-och-hoppa

Nu är den här igen, den där dagen när allt man lovade före tolvslaget kvällen innan ska börja infrias. 

upp-och-hoppa-2

Själv väntar jag nog tills i morgon, det måste vara bättre att börja på en måndag …

; )

Foto ur Medicinhistoriska sällskapets arkiv.

Paraplyerna i Cherbourg

fersens-vag

… och pepparkaka med gorgonzola på Fersens väg. Hemåt i sena juldagskvällen passerar jag denna port vid Fersens väg, kikar in genom fönstret och en juldag på 60-talet infinner sig. Jag minns så väl paraplyernas ledmotiv och längtar plötsligt efter pepparkaka med ost som smakar lika himmelskt gott som den gjorde efter filmen i ett kök i det här huset. Minns också att jag ringde hem och frågade om jag fick stanna en timme till och ta sista spårvagnen till Limhamn. Det fick jag inte … Veckan efter filmen rörde jag mig som Catherine Deneuve, satte upp håret som hon gjorde och jag vete i sjutton om jag inte talade med en fransk brytning också. Mor och far undrade vad som tagit åt tösen och så pepparkakor med ost … ?

Såg filmen igen för några år sedan, men förstod inte riktigt att filmen då kunnat fascinera mig så och somnade efter halva filmen. Det var väl något märkligt med 60-talet eller var jag så annorlunda då? Troligen det senare! ; ) Trots att jag i dag anser filmen (sin guldpalm till trots) som rätt kass skulle jag bli besviken om det ljuva minnet kring Paraplyerna i Cherbourg med musik av Henry Legrand, pepparkaka med ost och språngmarsch till spårvagnen skulle utebli, när jag i jultid passerar den här porten med den vackra entrén vid Fersens väg. 

 

Malmö Nu

bagers-bro

… eller rättare sagt igår kväll framför Bagers bro och Malmö Börshus. Svårslaget! Så svårslaget att Frans Suell lär tycka att platsen håller honom levande …

Whether you’re a brother or whether you’re a mother
You’re stayin’ alive, stayin’ alive
Feel the city breakin’ and everybody shakin’
And we’re stayin’ alive, stayin’ alive
Ah, ha, ha, ha, stayin’ alive, stayin’ alive
Ah, ha, ha, ha, stayin’ alive

Jul på Skomakaregatan!

2502s-r-mera

Min tanke var att det här skulle bli ett då- och nuinlägg, men det gick inte! Även om jag bortsett från familjen på denna bild (om man nu kan det) så var det omöjligt för nuet att blanda sig. Det kan väl få vara så och därför blir nästa inlägg en nubild av Malmö som blir svårslagen för dået. 

Foto: Familjen Sixtensson på Skomakaregatan på 1950-talet. Ur Gunnar Sixtenssons bildsamling.