Kategoriarkiv: Hjalmar Gullberg

September

Än såg jag blommor, än var ej all grönska tagen,
än fanns det något över till en höstbukett,
och solen som gör långa skuggor mitt på dagen
i sen september, bredde ut sitt skimmer lätt,
och skuggan ritade på marken av de glesa
kastanjeträdens grenverk som en bild i kol.
Det var som i en gård vars ägare skall resa
från allt han haft omkring sig mot ett ovisst mål.

Hans står och ser sig om, farväl är svårt att säga,
fast skjutsen väntar och han vet vad klockan slår. 
Så tycktes nära mig en ande överväga
var möjlighet att stanna kvar bland träd och snår
och dock först: ‘Här sker en förändring: Löven multna
ju snart och rosten härjar grön ligusterhäck.
Snart komma svarta kråkor hit och skrika svultna.
Jag måste fly i dag i sus av fågelsträck.’

September ur Hjalmar Gullbergs första diktsamling
I en främmande stad utgiven 1927.

Jag tycker om september, både månaden och dikten.
Lite vemod och eftertanke …
Om inte det här gamla vykortet redan vore fullskrivet
hade jag nog skrivit ner dikten och skickat till någon
när och kär, men på det här sättet får fler läsa.
Njut av september!

På utflykt till Bokskogen

Malmöbon glor upp, mot raden av strålande fönster på Torup …

I detta fall är det nog vårsolen i Torup på tidiga 50-talet som är i kvinnans blickfång, men jag kommer osökt in på Skånska slott och Herresäten. Texten skrevs av Hjalmar Gullberg och Bengt Hjelmqvist till Oscar Winges nyårsrevy 1929 på Hippodromen i Malmö. Den sjöngs av Edvard Persson till melodin Zandahls kanon, en melodi som då var känd sedan länge. Samma år, 1929, sjöng Edvard Persson in Skånska slott och Herresäten på skiva. 

På himmelen vandra sol, stjärnor och måne
och kasta sitt fagraste ljus över Skåne,
på höga och låga, på stort och på smått,
på statarens koja och ädlingens slott.

Foto: Gunnar Sixtensson

På himmelen vandra sol, stjärnor och måne

skanska-slott

… och kasta sitt fagraste ljus över Skåne
på höga och låga, på stort och på smått
på statarens koja och ädlingens slott.

Skånska slott och herresäten får oss kanske i första hand att tänka på Edvard Persson som gjorde den här sången riksbekant långt innan textförfattaren Hjalmar Gullberg blivit riktigt berömd som poet. Texten skrev Gullberg tillsammans med biblioteksamanuensen Bengt Hjelmqvist till Oscar Winges nyårsrevy Sicken blomma på Hippodromen 192som hade premiär nyårsafton 1928.

 I en annan visa i samma revy skrev Gullberg så här om Malmö:

Sundets brus
och en klockbojs sång
– Malmöhus där jag lekt en gång.
Barndomsminnen som sagt farväl
stiga ur glömskans dunkel för min själ.

O Malmö
du mina drömmars stad
mitt hjärtas ankarplats
på jordens rund.

O Malmö 
från världens maskerad 
går åter min seglats
till Öresund.
Längtande viskar jag ditt namn
när trött jag söker hamn
på fjärran hav.
Mitt pass är stämplat ‘Malmö’.
Dit pekar min kompass
O mitt Malmö,
dig håller jag av.

O Malmö
Fjärran från Kockums varv hör jag
släggors dån, brus och hammarslag,
ser en lyftkrans jättearm av stål
från en båt långt borta lossa kol.

Näktergal
slår du än din drill?
Blå kanal
finns du ännu till?
Spänner man om vintern skridskor på
där om sommaren roddbåtar gå?
Dröjer än någon Malmötös
hos en vän medan lindeblom strös
på en Slottsparksbänk som gjorts för två
när det skymmer i en grön berså?

Till allt detta skulle Hjalmar Gullberg återkomma – till fågelsången i synnerhet …

Aktuellt på Stadsarkivet

På lördag, den 5 november kl. 13.00, håller författaren och litteraturvetaren vid Uppsala universitet Thorsten Pettersson föredrag om: Den övergivnes vånda – Adoptionsbakgrundens betydelse för Hjalmar Gullbergs poesi.

hjalmar-gullberg
Hjalmar Gullberg som skolpojke
Okänd fotograf

Hjalmar Gullberg som föddes 1898 utom äktenskapet adopterades av familjen Gullberg och växte upp på Södra Förstadsgatan i Malmö. Trots en god uppväxtmiljö grundlade Gullberg känslor av utanförskap som sedan kom till uttryck i hans poesi.

Föredraget som är ett samarrangemang mellan Hjalmar Gullberg-sällskapet och Stadsarkivet, med stöd av ABF Malmö och Svenska Akademien, hålls i Stadsarkivets lokaler på Bergsgatan 20 i Malmö dit alla är välkomna.

En livslång vänskap

Hjalmar Gullberg Agda Holst
Agda Holsts porträtt från 1927 av poeten Hjalmar Gullberg 

I kväll, måndag, gästar Birgit Rausing Malmö stadsbibliotek för att berätta om den långa och nära vänskapen mellan Agda Holst och Hjalmar Gullberg, konstnären från Kristianstad och poeten från Malmö. Målningen från 1927 är bara ett av flera Gullbergporträtt utförda av Agda Holst.

Det är Hjalmar Gullberg-sällskapet som bjuder in till detta föredrag som man inte bör missa. Birgit Rausing är i den unika positionen att kunna berätta inte bara som forskare och expert utan också som tidsvittne. Föredraget ”En livslång vänskap” hålls på Stadsbiblioteket i Hjalmar Gullbergrummet. Start klockan 18.

Programmet görs i samarbete med ABF Malmö och med stöd av Svenska Akademien.

En livslång vänskap

I syrenernas tid

gullregn

 … och gullregnens månad, en tid som bra som någon för Möten med Hjalmar Gullberg, en ny skrift utgiven av Gullberg-sällskapet. I denna skrift  får vi läsa om diktarens möten med sin biograf litteraturprofessorn Carl Fehrman, med författarvännen Anders Österling, konstnären Agda Holst samt med jaget, världen, Gud. Vi får även några prov på Hjalmar Gullberg översatt till engelska. Skriften kan nu beställas från Den Bildens bokgalleri.

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Marmorlyran

bl-1

Vissa offentliga konstverk har man sett så ofta att de blivit självklara och man ser dem inte  riktigt längre. Det blir lite som med tavlorna hemma på väggen eller det egna ansiktet i spegeln, alldeles för bekant. Detta kan man knappast säga om Marmorlyran, frammejslad av skulptören Staffan Nihlén, som står vid Stadsbiblioteket alldeles intill parken. Dels är verket ganska nytt (2007) och dels står det lite undanskymt tycker jag. Marmorlyran, som är till minne av Hjalmar Gullberg, anspelar med sina fem grekiska pelare på diktarens berömda Vid Kap Sunion ur Kärlek i tjugonde seklet. Det känns inte helt självklart vad verket anspelar på så Konstkompassen kom för min del till användning igen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, den där kompassen är bra att ha i mobilen och jag använder den ofta när jag vill återupptäcka den offentliga utsmyckningen.

Vid Kap Sunion
Detta är havet, ungdomskällan,
Venus’ vagga och Sapfos grav.
Spegelblankare såg du sällan
Medelhavet, havens hav.

Lyft som en lyra mot arkipelagen
skimrar Poseidontemplets ruin.
Pelarraden, solskenstvagen,
spelar den eviga havsmelodin.

Seglande gäst på förbifärden,
lyssna till marmorlyrans musik!
Full av ruiner finner du världen.
Ingen i skönhet är denna lik.

Ej mer jublas det här och klagas
inför havsgudens altarbord
Nio pelare blott är hans sagas
ännu bevarade minnesord.

Måtte det verk du i mänskors vimmel
skapar från morgon- till aftonglöd,
stå som en lyra mot tidens himmel,
sedan du själv och din gud är död!

Äntligen!

vh för bloggen

Med hjälp av Hjamar Gullberg-sällskapets utflykt, idag den 20 september, kunde jag till och med träda in i det vita huset på Bökebergsslätt, huset som jag skrivit om i tidigare inlägg.

utsikt för bloggen

Anders Rantén med hustru som numera bebor det vita huset guidade på ett fantastiskt sätt sällskapet  runt i huset och i omgivningarna.  Det var en upplevelse och tänk att jag fick se vad de, Greta Thott och Hjalmar Gullberg, såg. Nu förstår jag vilken förlust som beskrivs med orden –  det stod i brevet från det vita huset …

yddingen för bloggen

Tidigare inlägg om Hjalmar Gullberg, Greta Thott och det vita huset hittar du under kategorin Hjalmar Gullberg.

Hjalmar Gullberg-sällskapet bildades sommaren 1998 – hundra år efter Hjalmar Gullbergs födelse. Sällskapet ser som sin uppgift att främja intresset för Hjalmar Gullbergs diktning och verkar främst genom att arrangera program kring skalden. Sällskapet ger också ut en skriftserie med texter av och om Hjalmar Gullberg. Mer om sällskapet finns att läsa på hemsidan Hjalmar Gullberg.se

 

Det stod i brevet från det vita huset …

det vita huset

Hjalmar Gullbergs trolovade Greta Thott var änka efter greve Stig Thott på Skabersjö som omkom i en flygolycka 1947. Till den thottska släktens domäner hörde Bökeberg, en vit herrgårdsliknade byggnad inbäddad i lummig lövskog på sluttningen ner mot Yddingesjön och denna blev Greta Thotts änkesäte. Här vistades paret Gullberg-Thott från vår till höst från 50-talet och under de tio år de fick tillsammans. I sin sista diktsamling skrev Gullberg om sjön, skogen och det vita huset som jag ännu inte har besökt. Varje gång jag befinner mig i närheten av Bökeberg dyker texten det stod i brevet … upp i mitt huvud, men jag har fortfarande inte kommit närmare än ”i närheten”. Men i år ska jag besöka Bökeberg och hoppas då att få en glimt av det som inte nämndes i brevet …

Det stod i brevet från det vita huset
om skogen ingenting och fågelsträcken
och ingenting om dagrarna och ljuset
och sjön med svanen som heraldiskt tecken.
Som dolde brevet från det vita huset.

att allt var inte som det borde vara.
Vår rapportör är ingen dam som snålar
på ord när hon skall skildra och förklara,
men den detalj som tydligast hon målar
är negativ, det uteblivna bara

att inga rådjur visar sig bland snåren …
Här i mitt sjukrum är det annorlunda.
Du kommer och med dig i korridoren
vår skog och jag behöver endast blunda
för att se rådjur visa sig bland snåren.

Var du är hos mig är det vita huset
som var ditt hem och blev i solnedgången,
innan jag låg med ansiktet i gruset,
mitt hem och några somrars hem för sången
till dig och skogen och det vita huset.
Ur Ögon, läppar 1959

Hjalmar Gullberg som 1958 drabbades av en obotlig och framskridande muskelsjukdom gav i Ögon, läppar för sista gången ord åt det skånska landskapet vid Bökeberg.

Jag har funderat över vem som egentligen skrev brevet och i Greta Thotts bok, Många ansikten – Minnen berättade för Kerstin Matz, fick jag svaret. Sommaren 1959 bodde Gretas mamma och syster på Bökeberg och det var systerns rapport från Bökeberg som ligger till grund för dikten.

Bloggens Gullberginlägg kommer, som ni märker, inte i någon kronologisk ordning och har inte inletts med en redogörelse för Hjalmars Gullbergs start i livet, den start som ständigt återkommer i hans diktning. Jag låter det komma som det kommer och idag blev det tankar kring brevet från det vita huset.