Kategoriarkiv: Vet du var, vad, vem, när eller varför?

Juletid – skördetid?

Det här tidningsklippet uppklistrat på ett stycke blommig kartong låg i kuvertet Potatisåkern. Den här gången har Bertil Johansson med kollega flyttat sig från Potatisåkern till Albinsros ägor för att sälja grönkål. Klippet tar mig tillbaka i tiden, jag blir tio igen och ser framför mig den frusna grönkålen i barndomens trädgårdsland. Minns att jag var så fascinerad över att det kunde bli en sådan god soppa av de frusna och lite skabbiga bladen. Vill minnas att det även fanns morötter i soppan, men det var ingen grötig massa utan en klar soppa. Grönkålsoppe-
dagen inföll alltid runt luciatiden så grönkål för mig är evigt förbundet med lucia, jul och glada förväntningar som den här lite slitna och skrynkliga bilden kommer väldigt nära. Ett glädjeklipp! I morgon är det lucia, men jag vågar mig inte på någon soppa för jag vill absolut inte bli besviken. ; )

Jag funderar lite över tidningstexten Tog julmaten slut? En sådan fråga hade inte ställts i modern tid så jag undrar om det inte kan det vara någon av 40-talets krigsvintrar? Jag tar frågan vidare till bilddonatorn Beryl Wedmo …  

Inlägg om gamla Potatisåkern hittar du här: Potatisåkern

En het gata!

Det där med gatunamn är alltid intressant och de ger i sig mycket kunskap om Malmö. Vissa, som Sofielundsvägen eller Erikslustvägen till exempel, har ju fått namn efter gårdarna som låg där, andra har tillkommit för att hylla någon betydelsefull person, andra efter ros- och klöverängar eller nåt och en del gator har fått sina namn bara för att de måste heta något och syftar inte på någon eller något särskilt. Så har vi Kalendegatan som kämpat år ut och år in med att skydda sig från r:et som många lägger till för att göra det namnet begripligt. Jag går som så många gånger tidigare till Gatunamnen i Malmö av Leif Ljungberg som om jag trodde att något nytt tillkommit vad gäller Kalendegatan. Att gatan hetat Kalenthe Straedit, Callente stredit och Callentegaden och så vidare begriper vi halvdanskar, men vad betyder Kalende? Gatan har sitt namn efter Kalendegillets gård … ett andligt gille, helgat år S:t Anna, jungfru Marias moder. Ja, men jag har fortfarande inte fått svar på min fråga … Då går jag på ordet Kalende Calente och får veta att det kommer från latinets calente som  betyder het, uppvärmd, men inte het i betydelsen kryddstark. Kalendegillet – ett hett andligt gille? Den formuleringen får jag snygga till med tiden, men nu börjar jag förstå Kalendegatan och r:et har icke där att göra! En gammal slagdänga framförd av Connie Francis dyker upp i skallen och den blir bra att spika detta inlägg med. På spanska, utvecklat ur latinet, blir calente – calienta  … Nu sitter den – Kalendegatan! : )

Nej, stopp och belägg! När jag ändrar sökningen till Kalendegille så stämmer inte mitt snygga resonemang ovan. Skit också! Jag gör inte om det, men måste ju tillägga: Kalendegillen var religiösa brödraskap, kända sedan 1200-talet i bland annat Tyskland, Nederländerna och Danmark. De bestod av präster och senare även lekmän. Gillenas sammankomster ägde rum första dagen i varje månad, därav namnet, och var stiftade för läsande av själamässor för avlidna gillesbröder samt för inbördes hjälp och sällskaplig samvaro. Om gillena sägs 1854, att de urartat till dryckeslag, där ett oskickligt leverne fördes och blev förbjudna 1618. Det verkar i alla fall som om det gått hett till på dessa gillen som upphörde vid reformationen. I Danmark förbjöds de, men Kalendegillet i Lund har kvarlevt in på 1900-talet. Detta, Sodalitium Majus Lundense, ombildades till en stiftelse. Jag kunde ju sökt Kalendegille Wikipedia med en gång istället, men då hade inlägget bara blivit halvljummet, men jag skruvar ner från het till varm ; ) Fortsättning lär följa …

Anna Grönvall igen!

På en stadvandring med Historiskan i verksamma Malmökvinnors spår och med hjälp av Malmö Stadsarkiv vet jag nu en hel del om Anna Grönvall och hennes liv, leverne och kappfabrik. Mitt första inlägg/fundering kring Anna Grönvall började när jag hittade en bild av en Grönvallsk kreation i Malmö Museers bildarkiv. 

Anna Christina Grönvall föddes 1839 i Malmö Garnisonsförsamling. Annas far, Anders Mårtensson Grönvall, var husar vid Kronprinsens regemente mellan åren 1829 och 1837 och därefter gatuväktare och profoss i Malmö. Annas mor hette Kerstina Nilsdotter och förutom Anna hade paret ytterligare fyra barn, två döttrar och två söner. 

Anna började då hon var 16 år (1847) att arbeta som piga hos garvare Lembke och därefter var hon piga i olika familjer fram till 1861 då hon återvände hem. År 1864 benämns hon som sömmerska och i maj 1868 fick hon Magistratens tillstånd att idka nipperhandel. 

År 1875 träffade Anna sadelmakargesällen Nils Edvard Olsson som hon fyra år senare (1879) gifte sig med. Anna var då 40 år gammal. Samma år fick Anna Grönvall magistratens tillstånd att bedriva kappfabrik. Hon skrev i sin ansökan: att jag här i staden ämnar till avsalu tillverka fruntimmerskappor och därvid begagna kvinnliga biträden — får jag härmed vördsamt anmäla. 

Kappfabrikens första år verkar att ha varit förlagd till hemmet, men 1883 hittas kappfabriken på adress Kyrkogatan 34. År 1886 flyttade verksamheten till Stortorget 47 (bild). I början av 1890 hittas fabriken på Södergatan 20 och den 1 april 1895 får den sin slutliga adress på Adelgatan 57 ( i dag nummer 7), där vi nu har hotell Residens. Att benämningen fabrik inte riktigt stämmer med våra nutida associationer kan förstås av mantalslängderna år 1898 som visar att endast tre kvinnor var anställda som biträden. På Adelgatan blev fabriken kvar till 1904, ett år innan Annas död i bröstcancer den 27 januari 1905.

Annas tidiga år var kantade med tragedier. Fadern dömdes, efter ett slagsmål med en sjöman som slutade så illa att denne dog, till döden genom halshuggning men fick straffet  omvandlat till livstids fängelse. Längre fram i tiden blev han dock benådad och frisläppt när han fått ett fast arbete. Några år senare kom fadern efter en utekväll inte tillbaka till hemmet och några dagar senare hittades han drunknad i kanalen. Året efter detta begick modern självmord genom hängning som enligt obduktion visade sig bero på sjukliga förändringar i hjärnan. Detta var vad Anna Grönvall hade i sitt ”bagage” när hon år 1879 startade Anna Grönvalls kappfabrik som hon drev fram till 1904. Annas historia är bara en av många verksamma Malmökvinnors som legat gömd och glömd i våra arkiv. 

Kappa av svart sammet med broderier av svart silkessoutuche och applikation av svart taft. Foder av rödviolett mönstrat siden. Märkt: Nanna Grönvalls Kappfabrik Malmö.
Foto: Malmö Museers bildarkiv

Plötsligt händer det!

Minns ni inlägget om Anna Grönvall, kappfabrikören i Malmö som medverkade på Industri- och slöjdutställningen i Malmö 1881? Har letat länge efter fler uppgifter om Anna, men det har varit hopplöst fram till nu. Bilden ovan är från ett inlägg  på Instagram som visar Historiskan i full aktion iklädd vantar på Malmö Stadsarkiv hållande nåt jag behöver. ; ) Tack, den bilden förde framåt! Tackar också för nyheten om kommande stadsvandring i historiska Malmökvinnors spår. Stadsvandringen i Historiskans regi kommer att äga rum på följande följande tider under Malmöfestivalen:
Söndag 13/8, 14-15
Söndag 13/8, 17-18
Tisdag   15/8, 14-15 
Tisdag   15/8, 17-18
Historiskan kommer att guida oss runt i kvarteren kring Stortorget och berätta om kvinnor som på olika sätt varit verksamma där. Tänk om jag får veta något mer om Anna Grönvall! Stadsvandringen ingår i festivalprogrammet och är därför helt gratis. Turen som utgår från Scandic Kramer på Stortorget pågår cirka en timme och ingen föranmälan behövs. 

Full pott igen!
: )

Nu vet jag

… var den somriga Malmötösen stod och i vilket skyltfönster hon tittade när hon studerade ett dockhem någon gång på 50-talet. 

Dockskåpet fanns i tapetfirman Wixells fönster på ‘Rivieran’ vid Gustav Adolfs torg. Tror att butiken låg intill biografen Piccadilly, den som sedan döptes om till Smultronstället. Dockskåpet fascinerade mig mycket och det var ett måste att gå och titta på det när vi var i stan. Julen 1950 fick jag ett eget, och det var en kär leksak i många år. Som vuxen har jag haft planer på att fräscha upp det och inreda det som det en gång var, men det ‘bidde en tumme’ istället – nämligen ett tittskåp med resterna av möbler från dockskåpet plus lite nyanskaffade saker. Det står i min bokhylla som en påminnelse om den glädje dockskåpet gav mig. /Den somriga Malmötösen 

Foto: Gunnar Sixtensson

Om jag kunde begripa

… varför Ida Möller på Östra Förstadsgatan 10 satte sin stämpel på ett dunkelt vykort från Regementsgatan. Om hon åtminstone hade skrivit ett par rader på kortet. Kanske Ida var sömmerska och använde vykort för att meddela när ett plagg var färdigt att hämta, men just detta blev aldrig använt. Nåja, det visar sig kanske med tiden …

I Pildammsparken


Ännu en bild ur den Sixtenssonska samlingen

Det är säkert söndag och efter middagen tar sällskapet en promenad i Pildammsparken. Vädret är fint och kameran är med! Det är sent 20-tal, jag tror rent av att det är 1929. Yngsta damen i sällskapet kanske protesterar, men nix, det har inte hunnit bli trettiotal. ; )

Funderar över var i parken bilden kan vara tagen. Det är fortfarande tidigt i parkens historia och det gör det lite svårare att orientera sig, men så mycket intressantare.Tänker lite på Galatheas hage, men stämmer det med trappan? Kanske svaret finns i Ulla Hårdes bok: Pildammsparken 1914 – 2014 … En bild att njuta av medan jag letar upp trappan.

Far och son

… står på en trappa och det är 30-tal. Jag får omedelbart Limhamnskänsla, men jag vet inte riktigt varför. Det kommer att visa sig att jag har rätt, men det känns underordnat just nu … Jag stannar gärna en stund till i denna bildvärme! Fortsättning följer …

Nu börjar trädgården fyllas och den lilla tösen (numera en parant kvinna) som sitter i knä hade jag nyligen nöjet att träffa. Vi pratade om bilden och hon utbrast ”det är jag i början av 30-talet och det är på Strandgatan i Limhamn”. Det kallar jag för ett klart besked som dessutom blev en bekräftelse på min känsla av Limhamn. Var på Strandgatan huset låg var däremot osäkert och det var tur, för lite måste jag få jaga. Glädjen över att till slut hitta fram ger en massa ny energi! 

Strandgatan låg visserligen en bra bit ifrån min uppväxtgata, men jag misstänker att jag omedvetet har noterat huset under barndomens otaliga turer till badet på Sibbarp. Badturen gick från Rosenvång och Linnégatan rakt ner mot Limhamns torg och sedan Strandgatan till vänster. Så jag tippar någonstans mellan restaurang Stranden och Gustavsgatan. Det kommer fler bilder … 

Här ytterligare en bild av trappan, nu med far, son, svärdotter och sondotter. Ett soligt och fint ögonblick! 

Här har ”far” slagit sig till ro i en solstol och jag kan se lite mer av huset i bakgrunden. Trappan löper rakt över något som liknar en veranda. Nu får det vara dags att leta upp huset eller i sämsta fall var huset låg, men först tänker jag också slå mig till ro. Till ro tillsammans med påsken! : )

Det var då

… men fortfarande likadant i toppen. Malmö behåller sin tredjeplats, men Örebro är numera slaget av Uppsala. Det här kortet är inte större än de gamla samlarkorten så förmodligen trycktes det upp kort för alla Sveriges städer och så bytte man väl. Trollhättan mot Ystad eller Skellefteå mot Luleå … Troligtvis finns det väl någon som sitter på Stockholm, Gothenburg eller Örebro, men nix, Malmö byter jag inte bort!