månadsarkiv: december 2014

När benen verkar tunga …

.När benen känns tunga

… och händerna vilar i knät, får glädjen i blicken berätta! Kanske blev maten väldigt uppskattad – köttet mört och såsen glansig och fin, eller njuter kvinnan doften av nybakat bröd? Hon hoppas nog att de virkade hyllremsorna, kopparkärlen och krusen kommer med på bild …

När fotografen hade gjort sitt tror jag att det blev kaffe på fat … Alltså, en sockerbit i munnen och kaffet på fatet!

Den här typen av bilder – folkliv och sociala motiv – ställer många frågor, men ger också många svar. Framför allt fyller de mig med ödmjukhet inför människors liv och gärning.

Denna bild är tagen i Malmö omkring 1920 av en okänd fotograf.

Larmgränd igen …

Försvunna Malmö Larmgränd Carolikvarteren

… denna gång med Sten Grönbergs kommentar som ett välkommet minne till bilden!

Just denna Larmgränd minner mig så mycket om mitt liv som liten grabb, uppfostrad just tvärs över gatan, Grönegatan 36, in på gården. Inte i ’nybygget’ Grönegatan 36 som finns idag, det  som inrymmer  bland annat polisens hittegodsavdelning, utan ett helt annat …

Jag minns kullerstensgården, den med stort otäckt utedass och gammalt mangelrum, men Gud så gott ändå. I just huset på bilden har jag sprungit mycket, för här fanns nämligen kol- och koksgubben, på den tiden en ängel som kunde tillhålla allt som kunde värma i spisen ’därhimma’.

Hela detta område, med Humlegatan, Jerusalemsgatan, Norregatan och självklart Grönegatan var helt otroliga kvarter. Okej, inget modernt, men till detta var det alltid gott att komma hem. Mamma och tre pojkar i en etta med kök – men det saknades ändå aldrig något.

Tiden går och man skulle kunna skriva så mycket, men till vilken nytta, ingen bryr sig längre om 50-60-talet då man hade en mjölkbutik runt hörnet där man kunde krita när det var lågt i börsen.

Jo, Sten, vi är många som bryr oss, det är därför jag upphöjer din kommentar till ett inlägg. Du ger bilden liv och ditt bidrag om tiden och platsen berättar ett stycke historia. Tack för ditt inlägg!

I anrik miljö!

Katrinetorp

I slutet av 1700-talet var det många  malmöborgare som köpte mark i stadens utkanter. Samuel Johan Björkman var en av dem.  Han gifte sig med Anna Catharina Bager och förmodligen var det svärfar, Peter Bager, ägare till Petersborg som tipsade om att marken var till salu.

Björkman började bygga och gården fick namn efter hustrun – Catharinetorp – idag Katrinetorp.  Syftet med gården var inte i första hand att ge förtjänst, utan det planerade boningshuset skulle snarare tjäna som statusmarkör. För den uppåtsträvande borgarklassen var det ett ideal att efterlikna den godsägande adeln och ett flertal herrgårdsliknande byggnader uppfördes i Malmö. Katrinetorp är en av dem som finns kvar.

Björkman avled 1809, innan byggandet av boningshuset kommit ingång, så änkan Catharina blev tvungen att överlåta gården till sin yngre bror, Erland Bager. Erland lät uppföra den planerade huvudbyggnaden och den stod klar 1813.  Arkitekt och byggmästare var den produktive Anders Lundberg, en av Malmös tidiga storbyggmästare.

År 1818 uppfördes den västra flygeln som fick samma mått som sin redan byggda östra motsvarighet. Den senare brann upp vid den eldsvåda 1826 som ödelade alla byggnaderna, förutom huvudbyggnaden och den västra flygeln.

Erland Gabriel Bager ville att hans hus skulle vara vackra även inomhus och anlitade därför Christian Gernandt, en dekorationsmålare på modet. Bager fortsatte också med hjälp av trädgårdsmästaren Hinrick Nyman det redan påbörjade anläggandet av trädgård och park.

År 1832 övertogs Katrinetorp av Thomas Frick, industrimagnat och en av stadens rikaste män, för att användas som sommarnöje. Under hans tid återuppbyggdes den östra flygeln. Under perioden 1867 till 1901 drev sonen, David Frick, Katrinetorp. Han vårdade prydnads- och köksträdgårdarna och den stora engelska parken, och anläggningarna idag är nästan identiska med de ursprungliga.

Det var täta ägarbyten av Katrinetorp i början på 1900-talet. Den siste private ägaren avled 1937 och gården gick på auktion. Eftersom tiderna var osäkra vågade ingen bjuda, vilket innebar att Malmö stad köpte egendomen och arrenderade ut marken. 1992 var gården i dåligt skick och  staden beslöt då att den skulle rustas upp som en del i det planerade rekreationsområdet Lindängelund. Idag är Katrinetorp ett omtyckt utflyktsmål för blomsterälskare. Här finns kafé och restaurang och möjlighet att hålla konferenser och fester i den vackert renoverade huvudbyggnaden.