månadsarkiv: januari 2015

Vinterkallis*

2932F-R

En vinterdag vid ”Kallis”, ”kallbadhuset”, ”Ribban”
eller om vi ska vara högtidliga – Ribersborgs Kallbadhus.
Kärt barn med många namn och färger!
Här är det 50-tal och det är gult som gäller.
Känner mig tveksam till att gå ut på bryggan, men det verkar inte bekymra vinterflanörerna … Mer om kallbadhuset hittar du här: Kallis

Foto: Gunnar Sixtensson

En händelse …

GBO´s betyg 2 fr 1898

… som ser ut som en tanke!

Vitsord utfärdat av Stenström&Bartelson!

Typografen Gustaf Olsson måste ha varit anställd på detta tryckeri när modetidningen Freja (se föregående inlägg) trycktes 1898. Han kanske satte bokstäverna till just det vårmagasinet. Att sätta en tidnings- eller boksida var då en konst, idag ett musklick bort. Hoppas att företaget bjöd på ett exemplar av Freja som kunde glädja fästmö, fru eller mor … Det känns som om Gustaf, mannen som fick detta goda vitsord på vackert papper, var en ung man och jag tror att det gick honom väl i livet.

Det är märkligt hur bilder ”hittar” varandra och skapar historia!

Freja …

Freja 1

… för den modemedvetna Malmökvinnan!

Modetidningen Freja, en illustrerad Skandinavisk Modetidning (en svensk upplaga av ”Die Modenwelt”) utgavs av J. G. Hedbergs förlag i Malmö mellan åren 1872 och 1906. Tidningen trycktes hos Forssell & Lundgren 1872 till 1884 och därefter hos Stenström & Bartelsons boktryckeri.

 Ja, vad säger ni om vårmodet 1898?
Själv tycker jag att det lutar lite åt höstfärger, men o.k.
Lite sent att komma med kritik nu …
Om den grå dräkten, nummer fyra från vänster, står att läsa:
”Visittoilett af grått kläde. Den i ryggen knäppta jackan med vidskuren uppståndskrage och breda reverer garneras med svarta sammetssnedremsor.Slät kjol.Halsgarnityr med jabot af plisserad och broderad chiffon-crepe. Svart ripsbälte; spänne af guldbrons prydt med kulörta stenar och pärlkantade kedjor. Rund, vid sidan uppvikt hatt af grå filt med garnityr af strutsplymer samt öglor av sammet och atlasband.”

Stiligt, men väldigt få förunnat!

Lugnet – Försvunnen gata Gottfridsgatan

465S-R-2

Malmös kraftiga befolkningstillväxt vid 1800-talets mitt ledde till en ofattbar trångboddhet, framför allt i Gamla staden, men också längs förstadsgatorna. Därför behövdes nya stadsdelar på jungfrulig mark. En sådan var Lugnet, som började anläggas kring 1860 bakom småhusbebyggelsen öster om Södra Förstadsgatan. Till stor del kom Lugnet till för arbetarna på Kockums Mekaniska Verkstad, vilken låg på nuvarande Davidshall och hade grundats av Frans Henrik Kockum på 1840-talet. Dessutom var ägoförhållandena oproblematiska – området var det enda centralt belägna, som inte utgjordes av donationsjord (markområde som i äldre tider skänkts av kungen till städerna och avsedd för allmänna ändamål).

Lugnet kom med tiden att i vid bemärkelse avskärmas från den växande industristaden av Södra Förstads-, Förenings-, Kaptens- och Drottninggatorna, och uppdelades i ”långgator” – med i huvudsak envånings hus – i nordlig, östlig, sydlig och västlig riktning, med smågator däremellan. I takt med industrialiseringens framväxt och den därmed ökade inflyttningen till Malmö, blev Lugnet också snabbt överbefolkat och trångboddheten enorm.

Vinjettbilden ovan är ett vykort, taget någon gång under 1900-talets första år över Gottfridsgatan, vilken var en av de tvärgående smågator som gick mellan Västra och Östra Långgatorna. Den fick sitt namn 1867 och försvann 1976 vid omgestaltningen av Lugnet under 1970-talets första hälft. Lägg märke till alla de människor som kommit ut från sina små bostäder för att se vad som står på!

Gatan är uppkallad efter en av Frans Henrik Kockums söner, Gottfrid (1838-1875), som var direktör vid faderns verkstadsanläggning.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare

Anna Kramer

Anna Kramer

Som ni säkert uppmärksammade var det hotell Kramer som speglade sig i pölen i morse. När jag nu ändå var vid hotellet passade jag på att gå in och fråga efter Anna, kvinnan som tillsammans med sin make Fritz en gång startade hotellet. Jag fick veta att hon fortfarande är mest aktiv om nätterna …

För den som inte vet något om Anna Kramer kan jag berätta att hon blev änka vid 84 års ålder och skötte efter detta hotellet ensam. Hon fostrade även åtta barn under sin livstid …

Vilka Malmökvinnor det har funnits, men dessvärre har de inte fått så mycket plats i historieböckerna. Anna dog 1921 men har, som ni förstår, ännu inte släppt taget. Hon känner på dörrar, justerar klockor och liknande ting, men mest aktiv är hon i hörnrummet på plan tre där hon lär ha haft sitt eget kabinett. Det händer att hotellgäster blir skärrade och störda av hennes nattliga bestyr och ber att få byta rum. Jag blir nyfiken och tar kanske in på hotell i min egen stad. Återkommer i så fall med rapport! ; )

Tjugondag Knut …

Julgran

 … kör julen ut!

Förr var Knutdagen framför allt den dag då gillena avslutades och då ofta med en hejdundrande fest. Dagen är inte förenad med fest numera, men julgransplundring förekommer säkert fortfarande.

I de flesta länder i världen som firar jul är julen avslutad i och med trettonhelgen. Så var det också i Sverige fram till 16- och 1700-talen då den 7 januari var den dag som bar namnet Knut (efter danske prinsen Knut Lavard som mördades just denna dag i mitten av 1100-talet). Någon gång i slutet av 1600-talet ändrar Knut dag från den 7 januari till den 13 januari. Julens avslutning förlängdes en vecka och eftersom namnet Knut var så förknippat med julavslutningen fick namnet helt enkelt följa med.

Det finns lite olika teorier om varför julen förlängdes och någon menar att den lutherska kyrkans män ville förstärka kyrkolivets ställning genom att utöka julens längd, och då infördes den 13 januari som slutdatum. Jan Öyvind Swahn skriver i sin bok ”Svenska Traditioner” att en möjlighet är att man på så vis ville dra in de dagar då våra hedniska förfäder firade sitt midvinterblot – sin största fest under året. För den som vill fördjupa sig i våra svenska traditioner finns mycket information och boktips på nätet.

Bildens vackra gran åkte ut från Mariedalsvägen 42 en tjugondag Knut i början av 40-talet, men som ni ser är den fortfarande fräsch med flaggspel, änglar, glitter och allt … Stilig!

Foto: Gunnar Sixtensson

Mårtensgatan

Vinjettbilden är denna gång ett vykort som avsändes under något av 1900-talets första år. Det föreställer Kattsundsgatan sedd från Caroli kyrka mot Rundelsgatan, där ”asylen” fortfarande ses i fonden. Asylen var ett sjukhus med anor från 1800-talets mitt, avsett för obotligt sinnessjuka, och revs först cirka hundra år senare. Det ersattes med en lekplats som fortfarande finns kvar.

Kattsundsgatan finns också fortfarande kvar, men breddades avsevärt när Carolikvarten omgestaltades i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Försvann helt gjorde dock den del av Grönegatan som ses omedelbart till vänster om kortet. Resten av Grönegatan, österut, finns fortfarande kvar.

Den gata som skymtas till höger i bild försvann också, helt och hållet! Det är Mårtensgatan, omnämnd första gången 1522 under namnet Byekircke-stredet. Det hade naturligtvis att göra med det faktum att gatan ledde bort mot S:t Petri kyrka. I över 150 år skiftade gatunamnen sedan, för att 1688 döpas till Herr Mårtens gata. Denne herre hette egentligen Mårten Hansson Torslow och ägde en större gård vid gatan. Han föddes 1648, dog 1704 och var stadskomminister i S:t Petri församling. Han hade sålunda nära till arbetet.

Under min uppväxttid på Jerusalemsgatan (vilken var en tvärgata till Kattsundsgatan längre bort på vykortet) på 1950- och 60-talen, var denna miljö oförändrad, låt vara att butikerna redan då började försvinna.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare