månadsarkiv: mars 2016

Hos Odd & Fancy

p2 för bloggen

 …en underbar vintagebutik på Davidshallstorg 8, kan du nästan jämt hitta några av mina bilder i en eller annan form. Bilderna trivs där och jag tror att det beror på omgivningen som också är av gammal fin årgång, men mina bilder stannar aldrig särskilt länge. Jag fyller på då och då och just nu har jag släppt iväg ett videbärande blomsterbud och en trumpetspelande påskhare, för snart är påsken här.

p1 för bloggen1

 

Det stundar bebisyra

Väntan

 … just nu en kunglig sådan och nedkomstsammanhang får mig att tänka på några gamla foton från Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapets bildarkiv. Dessa foton togs i samband med att Hemmets Journal gjorde ett reportage från förlossningsavdelningen på Malmö allmänna sjukhus den 10 december 1954. Man får väl tolka bilden ovan som om att detta är en nybliven pappa som berättar den glada nyheten medan han bolmar på cigarren.

Från tidernas begynnelse och fram till slutet av 60-talet var pappan en tämligen undanskuffad figur när barnen gjorde sin entré, men det rådde den legendariska barnmorskan Signe Jansson på Ystad lasarett bot på. Signe förändrade på ett revolutionerande sätt den syn på barnafödandet som gällt tidigare och i det paketet ingick att pappan eller annan närstående person fick vara delaktig på hela resan. Metoden kom med tiden att användas i hela landet, men i Malmö anammade man mycket snabbt denna Ystadmodell som vi har  Signe Jansson att tacka för och glasrutan nedan är sedan länge ett minne blott. Det lilla underverket i bild bör snart vara 62 … ; )

bebi1

The End!


Fotograf: Gunnar Sixtensson

Har inget minne av denna del av kvarteret Korpen mer än som Bo Widerbergs film Kvarteret Korpen vilken blivit en ersättning för något jag knappast sett eller upplevt. Ser jag en dåbild av kvarteret Korpen så framträder Tommy Berggren, Emy Storm och Keve Hjelm och andra aktörer ur filmen. Just kvarteret Korpen fick i Widerbergs film bli en symbol för trettiotalets slitna och förfallna arbetarkvarter. Filmen som anses vara en av Bo Widerbergs bästa fick motta många utmärkelser och lovordades även internationellt. Den presenterades vid festivalen i Cannes 1964 och nominerades av Svenska Filmsamfundet till den amerikanska Oscarstävlingen 1965, men prisbelöningar i det sammanhanget uteblev.

Om jag tittar bort mot samma hörna idag ser jag Mac Donalds, ett tomt Åhlénsvaruhus och Hemköp och jag vet inte riktigt vad jag känner, påminner mest om ingenting … Jag funderar över om inte misären som försvann, vid denna och andra 70-tals rivningar i Malmö, även tog med sig något som var gott och som aldrig riktigt kunnat ersättas.