månadsarkiv: februari 2018

Nils Jönsson

Lämna ett svar

… mannen vars kamera alltid följde med, till glädje och nytta för både då och nu.

Nils Jönsson (1874-1959) var född i Brandstad och kom till Malmö 1897 och tog anställning som vävare på Malmö Yllefabrik där han stannade i 50 år. Nils var ungkarl, fackligt aktiv och en hängiven fotoamatör. Han fotade allt! Bilder från Yllefabriken och de anställda vid sina arbetsplatser, i hemmiljö, på kolonier, utflykter och högtidsdagar. Hans foton skildrar som inga andra arbetarklassens liv och villkor, något som de etablerade fotograferna inte visade något större intresse för. 

På bilden ovan firade han troligtvis sin 50-årsdag och nedan en gruppbild tagen av Nils som visar trädgården hemma hos honom på Mariagatan och även denna bild ser ut av vara från ett högtidligt och/eller festligt tillfälle.

Det kommer fler bilder …


I arbete


I glädje och fest


Utanför ett hem


Barn på gård


Vid en kolonistuga


Sista arbetsdagen

Cirka 1500 bilder till tagna av Nils Jönsson finns i Malmö Museers bildarkiv som du hittar här:
carlotta.malmo.se

 

Röster från förr /2

Lämna ett svar

Johanna Bengtsson född i Osby år 1864 berättar diverse om sig själv och livet i Malmö runt förra sekelskiftet:


 Malmö Yllefabrik/Fotograf Nils Jönsson

Jag kom hit, när jag var 16 år och tjänade. Jag var på Yllefabriken i 4 – 5 år. Jag vävde hela tiden. I början hade jag 4 kr. i veckan. Jag städade en skola i tolv år. Sedan har vi haft hökeri, min syster och jag. (1900 – 1914 ungefär). Det var i Möllevångsgatan. Vi hade bröd, mjöl, gryn, kaffe socker och mjölk och allting. Det var en dörr att gå utom till mjölkbutiken. Sista åren blev det elektriskt. Annars hade vi fotogenlampa över disken. Vi hade själva fotogen att sälja. Strax vi hade börjat, fick vi ha öppet hur länge som helst. När de gick från parken (Folkets park) kl. 11 fick vi lov att lämna (sälja?) till dem. Sedan blev det bestämda tider. Vi började kl. 7 och stängde kl. 8. Det var stora skyltfönster åt gatan. Disk och hyllor inne i affären. Det fanns källare. Innanför affären var där ett rum och vid sidan ett lagerrum. 


Möllevångsgatan/Okänd fotograf

Varorna köpte vi av större handlanden en tid av Hageman och Malmgren. De kom körandes hem med det. Bröd körde de omkring till hökarna från bagerierna. 
Storhandlare sålde alla sorter de med. Silltunnan stod innanför dörren. Storhandlarna hade inte bröd och mjölk. Det var hökarna som hade det. Jag tror inte det var några storhandlare på hinsidan bron. De hade stor handel med mycket tjänare och folk. Vid Stortorget var det storhandlare. Där var Nyströms. Vid Stortorget var det också klädesaffär, Fougstedts. Till kanalen var det ’storsta´n’ sedan blev det land. 


Stortorget/Fotograf C. W. Roikjer

Det var i allmänhet småhus, högst tvåvåningshus. Det var korsvirkeshus. Vid småhusen var det en låg, liten trappsten framför dörren, som gick rakt in i köket. – På Östergatan var det adliga människor, fint folk, som bodde. Där var stora stentrappor, som gick rakt ner i gatan. Dieden och Hjorten och så mycket fint folk bodde vid Östergatan så fort man kom över kanalen. 


Östergatan/Fotograf Harald Bager

I Rörsjön fick man gå och torka tvätt. Alla som ville, fick gå dit. På båda sidor om S. Förstadsgatan var där en husrad. På värnen var där två stora möllor. Annars var det tio, tolv hus på hela Värnen. Det var säd ända in till gårdarna. Jorden gick ända ner till Södervärns station. År 1880 minns jag, att vi bärgade säd där. 

Det fanns inte ett hus i Sofielund utom bondgården. Jo, där bodde en skomakare också. Ungefär 1888 sålde bonden där tomter, och så började det bli hus där. 
På en del ställen hade de en gaslåga över spisen, som de kunde tända till lyse. De hade annars en lampa, som hängde i taket och som skulle fyllas med fotogen. 

Senare delen av 1800-talet skulle alla till sta’n och tjäna. Karlarna reste mest till Amerika. 

Här var sådana som fästade folk, (anställde band upp) fästekvinnor.  Vi fick inga fästepengar. På ett ställe fick vi varsin bit halskrås till jul. Någon annan julklapp fick man inte då. På andra platser fick man 10 kr. eller 15., tror jag, jag fick av Mörners. De var rika. 

I Arbetareföreningens sal på Stadt Hamburg brukade tjänstefolket samlas.


Arbetarföreningens hus på Stadt Hamburgs- och Malmborgsgatorna/Fotograf okänd 

Kvinnan överst i bild är okänd, men arbetade på Yllefabriken där hon blev fotograferad av Nils Jönsson. Mer om Nils kommer i senare inlägg.

Tidigare röster hittar du här: Röster från förr

Äntligen

Lämna ett svar

… har Ida kommit hem!

Förra inläggets märkliga skorstensprat på hennes reklam/vykort är inte hennes prat. Maken Nils August som var resturatör och en hejare på skorstenar skrev helt enkelt på Idas kort då han ville ha svar på en offert han lämnat på ett skorstensarbete. Han slog samtidigt ett slag för sin sin frus verksamhet.

Jag hittade Ida i 1897 års adresskalender där hon stod som spisvärdinna med adress Skolgatan. Troligtvis hade hon en rörelse där, men 1901 öppnade hon café- och restaurang på Stora Nygatan, idag nummer 27, där hon, maken och deras två barn också bosatte sig. Ida stod då fortfarande skriven som spisvärdinna, men senare klarnar det i församlingsböckerna och man skriver som det är att Ida är caféinnehavare med tre anställda. Maken skötte sitt och fick med tiden sitt eget som byggmästare och skrev sig efterhand som direktör. År 1909 flyttade familjen till Husargatan och något därefter avvecklade eller överlät Ida caféet på Stora Nygatan och tog anställning som föreståndare för Automatcaféet på Schougens bro. Den tjänsten innehade hon i flera år. Efter ännu en flytt inom gamla staden hittar jag så familjen 1927 på Östanväg 39 vid Stjärnplan i Limhamn i en fastighet benämnd Stjärndala. Det lät bekant för mig och jag hittade i mitt bildgalleri en bild av den fastigheten benämnd som Café Dala  och det visade sig vara en bild på ännu ett Idas café och bilden är daterad 1920-tal. Där låg det och sa ingenting! ; )

I september flyttade Ida och Nils August till Midgårdsgatan 15 och det är ovisst om Ida drev caférörelse även där. Det kan vara så att jag var inne på rätt spår i ett av mina tidiga inlägg om Ida om att utvecklade sitt intresse för mat och att det var hon som skrev om kristidsmat, men som också låg bakom en serie uppslagsböcker för alla moderna hem som även omfattade hemmets hälso- och sjukvård? Frågan får kvarstå ett tag, men svaret kommer säkert …

Tidigare inlägg om Ida hittar du här: Ida Malmström.