– kvinnornas manifestation på Baltiska utställningen!  Jag hörde musik när jag närmade mig Margarethapaviljongen och hoppades och trodde att den kom härifrån och det gjorde den.  

Kvinnorna fick tydligen igenom sin önskan om en liten konsert med verk av kvinnliga tonsättare i Årstas trädgård. Jag vill i alla fall tro det! I den Baltiska musikfestens matinékonserts program för den svenska dagen fanns inga verk av kvinnor representerade, så självklart fanns det en önskan om att även de skulle ljuda. Verken fanns däremot i tryckt form i Årstas bibliotek. Det vi hör är Piano Quintet in E minor av Elfrida Andrée framförd av Midsummer’s Music Ensemble år 1998. Om nu den lilla konserten blev av så stod nog ett verk av Elfrida på repertoaren. Källan till mitt antagande kommer när jag lämnar Årsta. Men nu tänker jag kika runt lite och jag kan tillägga att den här turen är möjlig tack vare Albert Wilhelm Rahmns fotografier.

Jag återvänder för ett ögonblick till nuet och inser hur nära Margaretapaviljongen Årsta verkligen låg. Där portalen och muren låg finns nu en häck och en massa träd och där bakom låg själva byggnaden. Idag en öppen plats med några bänkar. Välklippta och formade buskar välkomnar nu som då till kvinnornas hus. Fast det där finns det nu ingen antydan om såvida man inte vet att här någonstans måste kopian av Årsta slott i Södermanland ha legat under den Baltiska utställningen 1914. Att Årsta slott var Fredrika Bremers hem under större delen av hennes liv och att Fredrika-Bremer-Förbundets Malmökrets drev igenom att en utställningsavdelning som belyste kvinnan som samhällsmedlem skulle finnas med på utställningen är inte självklart. Det bör man väl ständigt berätta om och inte som nu, endast vid större jubileum. Varför skyltarna som stod här under 100-års jubiléet sommaren 2014 försvann vet jag inte. I vilket fall som helst känns det som om platsen bara står och väntar så jag tar första ”spadtaget” … 

Visst kommer det att kosta att återuppbygga Årsta, en milsten i svensk kvinnosakshistoria, men det där måste gå att lösa. Om jag förstått det rätt var det redan då, före utställningen, svårt att få fram slantar till just detta bygget. Jag får läsa på om hur det egentligen gick till att Årsta som enligt utställningens styrelseordförande landshövding Robert de la Gardie var en Baltiska utställningens förnämsta sevärdheter kom på plats. Robert de la Gardie sa också att Årsta … synes mig utgöra ett av de vackraste och det mest storslagna vittnesbörd om den svenska kvinnans stora energi och intensiva arbetskraft.    

… över siluettklipparen Oswald i full action igen och var tvungen att vänta på resultatet. Detta är det enda färglagda siluettklipp jag sett från Baltiska utställningen. Förmodligen talar vi om Osvald Nilsson som bodde på Rundelsgatan 7 i Malmö, den Osvald som även lär ha klippt August Palms siluett. Osvald har utställningen till ära lagt sig till med ett “w” i namnet, men så är det ju heller inte vilken utställning som helst. Synd att kvinnan är anonym, men så fint att han satte färg på klippet!  Jo, jag har skrivit om Oswald och hans klipp tidigare, men jag tycker att det förtjänar en repris. Nu ska jag äta upp min/Hultmans choklad och bege mig mot Årsta. Jag har ingen brådska och är öppen för allt jag snubblar över.

Fotograf A W Rahmn

… stannar jag kvar lite till på Baltiskan. Då som nu är vädret strålande! Det är fantastiskt att kunna röra sig fram och tillbaka i tiden och att ni följer med. På den här utställningen har jag med bildernas hjälp varit många gånger, men varje gång ser jag något nytt och får tankar och den här gången idéer … Ska bara köpa nåt gott i Hultmans paviljong innan jag beger mig till Årsta, kvinnornas utställning, som låg alldeles intill den kungliga paviljongen – Margarethapaviljongen.

… på ett foto från Baltiska utställningen 1914. Ser att det är danska paviljongen som jag tror låg mellan de tyska och ryska paviljongerna. Portalen över entrén till paviljongen sparades och sitter idag på över Restaurang Wegas trädgårdsentré på slottet Malmöhus. Sommaren 1914 lär ha varit precis som årets sommar, varm och torr. 

Jag går närmare entrén och möter människor på väg in och ut … Kvinnan bredvid pojken med skolmössa tilldrar sig mitt intresse för hon har betydligt kortare kjol än övriga kvinnor i bild och de jag sett på andra bilder från samma tid. Kanske var hon modeintresserad och tidigt ute med vad som komma skulle, eller hade hon ont om tyg? Nej, hon ser välskräddad och chick ut så jag tippar på det första alternativet. Kanske var hon danska, tyska eller ryska, men pojken bredvid henne talar emot det. Det ser ut att vara en skolpåg från Malmö.

De stora damhattarna var på väg ut ur modet, men det hade tydligen inte slagit igenom riktigt än. Kvinnors klädsel var på väg mot enkelhet och världskriget som bröt ut samma sommar blev en bidragande orsak till det. När kriget lade beslag på de arbetsföra männen fick kvinnorna ta ansvar i fabriker och på lantbruk och se till att transporterna hölls igång. Borgarkvinnorna stod då utan husjungfrur/korsettspännerskor som nu fick hålla Sverige igång. Korsetten krympte därmed och på sikt innebar detta en större rörelsefrihet för alla kvinnor.  År 1917 lär  patriotiska amerikanskor ha hörsammat uppmaningen från ”War Industries Board” att sluta köpa korsetter eftersom metallen den var uppbyggd av var åtråvärd i krigstider. Det innebar att 28.000 ton metall sparades vilket lär ha räckt till byggnationen av två krigsfartyg. Det låter otroligt, men det skulle inte förvåna mig om det var sant.

Från början funderade jag kring vad som visades på den danska utställningen och tänkte blogga om det, men mötet med kvinnorna i bild fick mig att ändra på det. Stannar här ett tag till.