månadsarkiv: juli 2019

Malmöblickar

… mot Falsterbo!

Under 1900-talets första decennier dokumenterade Matilda Månson både familjelivet och samhällsutvecklingen på Näset. Hennes vykort från den tiden visar stora skeenden som järnvägens ankomst, byggandet av badhotellet Falsterbohus och den stora branden som ödelade stora delar av bebyggelsen 1911. Hon skildrade också ögonblicken och vardagslivet i bilderna på lokalinvånare och sommargäster som år efter år blev fotograferade av henne. En stor del av dessa sommargäster var Malmöbor i vars gamla släktalbum jag hittar fotografier signerade Matilda Månson.

Hela sommaren pågår en liten utställning om Matilda på Falsterbo museum. Museet håller mellan den 14 juni och 19 augusti dagligen öppet mellan 10 och 18. Därefter, mellan den 24 augusti och 29 september, kan du se utställningen lördagar och söndagar mellan 10 och 15.

Kvinnorna använde kameran för att göra karriär

Tildas kaffe

… eller rättare sagt Åbergs fanns det ändå lite nedtecknat om. 

Här en jubileumsskrift från N. Åbergs hundraårsjubileum som berättar om företagets start och de första hundra åren. 

Anno 1936 — så präntade man med prydliga bokstäver och sirliga siffror när Nils Åberg lade grunden till det företag som ännu idag bär hans namn. Ett sekel har förflutit sedan dess. 

1936-års rastlösa människor ge sig icke ofta tid att vända blicken bort från nuet och framtiden. Men liksom vandraren stannar vid milstolpen, besinnande den väg han tillryggalagt, söka sig tankarna vid ett jubileum oemotståndligt tillbaka till det förgångna. Så stanna vi inför sekeljubileet. Till dess högtidlighållande vilja vi, innan allt blir glömt, åt kommande generationer bevara minnet av den grund vi bygga på genom att teckna några bilder ur den Åbergska firmans historia under de hundra år som gått.

Nils Åberg som föddes i Anderslöv i mars 1805 kom via Lund till Malmö 1816. Efter många års arbete inom speceri- och kolonialvarubranschen vann han, först efter att ha avlagt ett provår, sju läroår och fyra år som köpsven burskap, det vill säga rätt att driva handel. Det var vad de dåtida författningarna uppställde som första villkor för erhållande av burskap, men dessförinnan hade han fått betala in de vanliga burskapsavgifterna och ställa borgen för sex års borgerliga “utskylder” och avlägga tro- och huldhets- samt borgareed. 


Ur Malmö Museers bildarkiv.

Så låg till slut vägen öppen för Nils att hyra sin första lokal för speceri- och kolonialvaruhandel på hörnet Söder- och Per Weijersgatorna. Efter fyra år hade affären utvecklats så mycket att han ansåg det dags att skaffa sig en egen fastighet. Av handlaren Carl Erik Eriander köpte Nils för en summa av 28 260 riksdaler fastigheten på hörnet Kompanigatan och Stortorget. 


Stortorget med 1. Rådhuset 2. Vattenkonsten och 3. Nils Åbergs hus.
Ur Malmö Museers bildarkiv. 

Den nyinköpta fastigheten omfattade dels ett tvåvåningshus som låg mot Stortorget, dels en gårdsbyggnad som användes som lagerlokal. Denna lagerlokal visar sig vara Kompanihuset som enligt jubileumstidskriften uppfördes i slutet av 1400- eller i början av 1500-talet och som hade som ändamål att vara ett affärshus för stadens tyska köpmän. Det finns nog mer att säga om Kompanihuset och om det kan du läsa här: Kompanihuset.

Det berättas i skriften att kunderna alltid blev väl mottagna hos Åbergs. En god cigarr lättade alltid upp stämningen innan inköpen och om “mororna” var med bjöd de på körsbärsvin. Det hände även att man hann med en glas av Åbergs goda brännvin också innan besöket var slut. Man lär enligt skriften inte ha haft så bråttom då. 

En av Åbergs specialiteter var Ljunglöfs snus som man så småningom erhöll försäljningsrätten till för hela Skåne. Den andra specialiteten var kaffet som under affärens första tid såldes orostat och oblandat. Att rosta kaffet fick var och en klara av efter bästa förmåga med hjälp av plättjärn, stekpanna eller liknande och resultaten var nog inte alltid lysande. Det rådde Nils år 1865 bot på genom att börja sälja rostat kaffe. En granne till honom, en dansk smed vid namn Börjesen, hade vid en tidigare vistelse i Köpenhamn tillverkat ett par rostningsapparater som intresserade Nils. Han beställde en apparat och hans första provrostningar slog så väl ut att han bestämde sig för att lansera det rostade kaffet för sin firma. Det lyckades mycket bra och därmed hade Nils Åberg startat det första svenska kafferosteriet och det dröjde nästan tio år innan köpmännen i Stockholm och Göteborg kunde erbjuda sina kunder denna nymodighet.

Uppmuntrad av framgången började Nils sedan att experimentera med blandningar av olika kaffekvaliteter. Nu skulle man slippa att nöja sig med en sort och Nils slutade aldrig upp med att försöka få fram bättre blandningar.


Ur Malmö Museers bildarkiv.

Nils var inte bara handelsidkare utan även industriman. Tillsammans med en man vid namn Kock övertog han dels ett talgljusstöperi, dels en såp-och tvålfabrik. När fotogenen kom på marknaden gjorde Nils snabbt av med stöperiet och kort därefter avyttrade han även sin del i  såpfabriken.

Nils som var känd för duglighet och framsynthet togs också i anspråk för kommunala uppdrag av olika slag. Han var ledamot av Stadens Äldste, Handels-och fabriksföreningarnas styrelse, Malmös fattigvårdsstyrelse, församlingarnas kyrkoråd och styrelsen för den så kallade småbarnsskolan. Ja, så tillhörde han stadsfullmäktige och var en av stiftarna till- och medlem i direktionen av Malmö Sparbank. Jag gissar att det var Åbergs kaffe som serverades i styrelserummen.

Nils Åberg drog sig på våren 1870 tillbaka från den direkta kontakten med sin affär och lämnade över skötseln av den till sin son, Rudolf Åberg, som fortsatte verksamheten i sin fars anda. På Mårtensafton, den 10 november 1882, dog Nils Åberg, men två år senare dog även sonen Rudolf. Firman övertogs då av grundarens systerson, Peter Olsson, som varit med i firman sedan 1864. Han företog omfattande förändringar och moderniseringar och resultatet blev att butiken presenterades i ett skick som motsvarade sin tids högst ställda fordringar på ändamålsenlighet och elegans. Peter innehade firman till 1915 då sonen Nils Rudolf Olsson trädde in som delägare och övertog ledningen till år 1930. Gösta W Eklund som inträdde som delägare 1926 blev 1933 ensam innehavare och chef för Åbergs kaffe. 

Det här var hundra år med N. Åbergs kaffe och att vi fick veta detta kan vi egentligen tacka Tilda och hennes kaffeburkar för. Tackar även Rickard Bengtsson som delgav innehåll ur jubileumsskriften!

Hos Tilda Larsson

… på Kalkbrottsgatan i Limhamn dracks det nog inget annat kaffe än Åbergs. I alla fall inte på 20- eller 30-talet. De fyra kaffeburkarna på hyllan gör mig nyfiken på just det kaffet. Åbergs som lär vara den första svenska kaffefirman i Sverige öppnade 1836 kafferosteri vid Stortorget i Malmö , med Kompanihuset som lagerplats. Jag tycker mig ha sett skylten Åbergs kaffe på Snapperupsgatan i vår tid, men hittar ingen vidare information om företagets öden och äventyr i Malmö. Letar vidare … Den riktigt kaffesugne kan under tiden läsa Martin Anderssons artikel När kaffet kom till Malmö i SDS/Försvunna Malmö.

Malmö?

En notering på detta fotos baksida hävdar att det vi ser här är Malmö, men jag tvivlar. Det står Norrköpings Magasinet på skylten ovan markisen rakt fram i bild och enligt 1917-18 års adresskalender fanns Norrköpings bomullsväferi – aktiebolags nederlag på Landbygatan 1, men det här är inte Landbygatan. Förslag välkomnas!

Cecilia Ahlström /24

I Cecilias trikåmagasin arbetar de i hemmet kvarvarande döttrarna Anna Sofia (till höger i bild) och Hanna Elisabet (till vänster i bild), men den 19 juli 1911 lämnar Anna (vars tilltalsnamn jag tror var Anna och håller mig fortsättningsvis till det) hemmet och Sverige och ger sig av till Nordamerika. För ett antal år sedan lär familjen Ahlström ha haft en inneboende, John, som blev ingenjör på Malmö tekniska skola och denne John och Anna blev då väldigt goda vänner. John reste efter examen till Amerika, men vännerna kom överens om att han skulle höra av sig när han etablerat sig over there. Efter elva år kom brevet och Anna reste. Vid gränsen gifte de sig och hon fick inresetillstånd. Annas barnbarn, nu pensionerad distriktsåklagare i Californien lär läsa Malmöblickar … 


Anna och John längre fram i tiden.

Tänker tillbaka till starten på Cecilias egen resa: Kan ni föreställa er Cecilia, 16 år gammal, stiga av hästskjutsen i Reslöv? Jag förmodar att det ombesörjdes med skjuts till henne mellan Tirup och Reslöv för det var för långt att gå. Med sig hade hon det hon gick och stod i och förmodligen något ombyte och kanske några personliga saker. Hon hade gått de då obligatoriska fyra skolåren, blivit konfirmerad och ansågs nu som vuxen nog att försörja sig. Nu skulle hon tjäna som piga i ett lantbruk och för det arbetet erhålla mat, husrum och en mindre slant. Hennes arbetsdag skulle börja tidigt och inte sluta förrän sena kvällen då hon skulle dela säng med en eller flera andra pigor. Hon var säkert införstådd med en del, men långt ifrån allt om vad det innebar att tjäna som piga. Självklart längtade hon hem när hon lagt sig på kvällen och säkert funderade hon över hur far och syskon hade det. Hon kunde inte ringa, eller sms:a, men skrev nog ett eller annat brev och berättade och förhörde sig om hur det var i hemmet. Om Anders var läs- och skrivkunnig vet jag inte, men om inte fick han säkert breven upplästa för sig av något av Annas syskon och hälsade genom dem till henne. 

Nu saknar Cecilia ett handelsbiträde i butiken och anställer Ida Sofia Friman som närmast kommer från Helsingborg. Cecilia är ett bekant och respekterat ansikte i Rörsjöstaden med omnejd. Om hennes man, vagnsmörjaren Jöns Ahlström, vet jag inte så mycket mer än att han var en arbetsam man, men är rätt övertygad om att han stöttade Cecilia och döttrarna i vad de företog sig.

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

“Ej någon tid förstör”

… tänker jag spontant när jag ser denna bild. Sudd och repor rår inte på den glädje som bilden förmedlar. Flickan med hundvalpen står någonstans vid Johanneskolonierna, ett koloniområde i Malmö som du kan du läsa lite om här: Johanneskolonierna och fler bilder därifrån hittar du här: Nya bilder i Den Bildens galleri.