månadsarkiv: december 2020

En sprakande nyårsfest

… vore väl underbart, men det är som bekant inte att tänka på. Det nya året som om några timmar gör sitt inträde får en tuff start, så vi närmar oss det med försiktighet. Det känns lite som att ge sig ut på is man inte vet så mycket om, men tillsammans och på lämpligt avstånd får vi isen att bära. Jag ser ljuset komma och önskar er ett gott nytt år 2021!

Nu åker vi!  

Gamla nyheter!


Svenska Dagstidningar Kungliga biblioteket

Roar mig av och till med att läsa gamla dagstidningar på nätet och det blir oftast Malmötidningar. Det gör dået mera levande.

Idag fastnade jag för Sydsvenska Dagbladet daterad den 28 december 1905, Menlösa barns dag. Ordet menlös tolkas nog idag som ’intetsägande’, men menlös har också betydelsen ’oförmögen att skada’, ’värnlös’ och ’oskyldig’. Menlösa barns dag var fram till 1700-talet en allmän helgdag och en del av julhelgen, fjärdedag jul. Dagen firas till minne av de barn i Betlehemstrakten som mördades av kung Herodes strax efter Jesus födelse, eftersom kungen ville göra sig av med all form av konkurrens om tronen när han fick veta att Messias hade blivit född. Allt det där visste ni klart …

Under datum står att solen den 28 december 1905 gick upp 8.40, men idag, den 28 december 2020, gick den upp 8.37 och det är lokal tid som gäller. Varför slår det på tre minuter? Har solen blivit morgonpiggare?

Malmö

… det vill säga jag, du och alla andra! Nu skärper vi oss och brukar allvar. Vi måste skippa hoppandet och shoppandet i trängsel, det är ju ändå ingen som vill ha covid-19 i julklapp. Bästa julklappen är ju faktiskt att alla får vara med kommande jular.

Sedan kommer mellandagsrean och vi måste fundera över vilket värde reaprylen har om den är på bekostnad av liv och hälsa.

Så låt oss nu på allvar hålla i, hålla ut och hålla ett rejält avstånd till varandra så att detta krig avtar och vi kan mötas igen.

På begäran!

I ett inlägg från november 2017 satte jag texten ”En morgon när vi vaknar är hela världen vit” till nedanstående bild och sedan dess har en läsare kämpat med att komma på melodin. : )

Texten, Lennart Hellsings dikt ”Vintervitt”, tonsattes av Carl-Bertil Agnestig och framförs här av Jennie och Elin. Håll till godo, Monika!

Om jag ser rätt

… glider kvinnan i bild fram på en sparkstöttning. Nej, det är ingen rullator för den var inte uppfunnen då. Då, kan väl vara tidigt tjugotal och platsen sydöstra hörnet av Gustav Adolfs torg. Det vackra huset rakt fram och Katolska kyrkan till höger hade då fortfarande cirka fyrtio år framför sig innan skopan kom. Har ett mycket svagt minne av dessa byggnader.

En sparkstötting hade jag som liten, men jag tror inte att det var särskilt ofta den användes. Eftersom jag inte sett en sparkstötting i Malmö på väldigt länge får jag kanske för yngre läsare förtydliga vad det är. Man kan väl säga att det är ett mindre fordon på medar som kräver rejält med gnistrande snö. Krispiga vinterdagar, sådana som vi inte sett på länge. Meen, man vet aldrig …

Kanske var det samme okände fotograf (misstänker Otto Ohm) som sneddade över gatan och tog en närmare bild av Katolska kyrkan. I så fall var året 1926.