Ebbas hus …

är ett litet hus/museum som visar hur livet kunde gestalta sig på öster i Malmö under 1920-talet. Husets stomme är från 1700-talet och den enkla byggnadstekniken är typisk för den som de från skånska landsbygden invandrade tog med sig till staden i samband med industrialismens första utveckling.  Denna teknik kom att dominera den enklare bebyggelsen i Malmö från 1700-talet fram till första världskriget. Gul kalkfärg, ofta färgat med guldockra och järnvitriol var typiskt liksom gröna snickerier och understruket panntak. Huset fick sitt namn efter den sista ägarinnan Ebba Olsson, som levde större delen av sitt liv i det lilla huset på Snapperupsgatan 10.

På insidan ser det ut precis som det gjorde när Ebba Olsson och hennes familj flyttade in i början av seklet. Ebba vägrade lämna sitt hem när de andra husen i området revs på 1960-talet och ersattes med nya. Huset tillhör nu Malmö Museer och är öppet onsdagar klockan 12—17.

År 1911 flyttade Olof Olsson , hans hustru Anna och deras barn Ebba och Thure in i det lilla gula gathuset på Snapperupsgatan.

Ebba och ThureSyskonen Ebba och Thure Olsson

Olof övertog det hundra år gamla huset från sin far Jöns Olsson efter hans död. Anna Olsson var inte direkt överlycklig över flytten. Ölkaféerna och bordellverksamheten i området hade gett kvarteren kring Caroli kyrka rätt så dåligt rykte. Bakom ett högt plank, på andra sidan gatan mitt emot familjens hem, låg Asylen, eller “tosingaanstalten” som det kallades då .

Ture Olsson Snapperupsgatan 10 Ebbas husThure Olsson utanför sitt hem på Snapperupsgatan 10

Olof var stadsmätare liksom sin far. Han arbetade vid Stadsvågen i hamnen med att kontrollera vikterna på varor som lossades från fartygen. Familjen Olsson hade det förhållandevis bra ställt. Olof installerade både el och rinnande vatten i huset, vilket då ansågs som en modern lyx. Ett komplett nytt möblemang köptes till det lilla rummet mot gatan. Familjen hade också två husdjur, en kanariefågel och en hund som hette Jutta.

Ebba flyttade hemifrån när hon var femton år för att utbilda sig till hattmodist, men flyttade tillbaka till sitt barndomshem när hennes far blev sjuk. Hon bodde sedan hemma och tog hand om sin far fram till hans död. Ebba och hennes mor arbetade hemifrån som snörmakare. Efter moderns död 1961 bodde Ebba ensam kvar i huset.

Ebbas konfirmation i Sankt Petri kyrkaEbbas konfirmation i S:t Petri kyrka något år före flytten hemifrån

Under sextiotalet bestämde politikerna att de gamla husen i området kring Caroli kyrka skulle rivas för att ge plats för nya, moderna byggnader. Men Ebba var mycket bestämd, hon tänkte inte lämna sitt hem. Ebba såg hur de andra små gathusen omkring hennes hem revs och ersattes med ny bebyggelse. Själv bodde hon kvar i samma hus — med utedass på gården och kallvatten.

1984 beslutade sig Ebba för att det var dags att flytta till en modern lägenhet. Ebba och hennes svägerska donerade då huset till Malmö stad. De ville att huset skulle användas i pedagogiskt syfte för att visa barn hur man levde förr i tiden. Huset restaurerades varsamt för att bevara de tidstypiska detaljerna från början av seklet. Efter Ebbas död 1989 placerades åter familjen Olssons gamla möbler på sina ursprungliga platser.
1991 öppnade Malmös minsta museum, Ebbas hus, för allmänheten.

Museets ambition är att ett besök i Ebbas hus ska kännas precis som att hälsa på hos familjen Olsson. Där den intima stämningen, det lilla formatet och alla föremål fungerar som nycklar till igenkännande och förståelse för hur många familjer levde förr.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.