Kategoriarkiv: Baltiska utställningen

Ett stycke Malmöhistoria — i Degeberga!

Nej, sväng vänster!, hojtade jag när det här slottet dök upp på Tingsvägen i Degeberga. 

Efter att ha snokat runt ett tag, kikat in genom fönstren och gått upp och ned för trappan

… var jag övertygad om att byggnaden stått på den Baltiska utställningen i Malmö 1914.

Googlade och fick veta att ”det är det gamla äggpackeriet, en gång Degebergas förnämsta industri, som också var bostad åt entreprenören Enoch Flygare. Huset med de stora grå trappstensgavlarna är ett av få kvarvarande minnen av 1914 års Baltiska utställning i Malmö, där det fungerade som restaurang tills utställningen slog igen på grund av första världskriget. Enoch Flygare köpte det och lät bygga upp det på nytt i Degeberga.”

Hör Bo Svensson, bygdeupptecknare och författare i Degeberga, berätta historien bakom det baltiska huset. Ljudfilen slutar lite abrupt, men det viktigaste hinner ni höra. 

Husets nuvarande ägare som jag tror är Kristianstad kommun borde faktiskt pyssla om och ge kärlek till detta stycke misskötta Malmöhistoria. Om inte, tar vi tillbaka det! 😉

Baltiskt ballongregn

Trodde att jag sett det mesta i fotoväg från Baltiska utställningen 1914, men plötsligt händer det! Fotograf Victor Roikjer har på bild fångat ”pratarna” för ballongregnet som skulle äga rum klockan 5 vid Centralgården. En bild som verkligen ger liv åt Baltiskan. 

På ballongerna står att läsa ”Veckojournalen” och ”Allt för alla” som bekostade regnet som såg ut som nedan.

Om jag tänker rätt!

Har nu studerat bilden från mitt förra inlägg ”En skånsk höststorm” och känner mig ganska säker på att husarerna står uppställda på kasernområdet. Lägg märke till det lilla huset längst till vänster i bild som jag markerat med en pil. Det vi ser är en del av en kasernbyggnad. Husen i bakgrunden bör, om jag tänker rätt, vara bostadshus på Rönneholmsvägen.

En skånsk höststorm

… med vindstyrka på 30 sekundmeter drog i slutet av september 1914 fram över Malmö och den Baltiska utställningen. Stormen förde med sig att det Baltiska tornets takparti stod och svajade några dagar för att slutligen rasa ned. Lyckligtvis skadades inga människor eftersom utställningen omedelbart stängdes av, för att åter öppnas när faran var över.

Med tanke på snön är bilden ovan troligtvis tagen några månader senare, vintern 1914-15. En tuff tid för Malmö och världen. Jag frågar mig nu var husarerna står uppställda och med hjälp av kolonistugorna i bakgrunden ska jag väl så småningom kunna ge ett svar. Under tiden får ni studera tornet som det såg ut under glansdagarna, med takparti och allt …

Nu går jag in

… på Årsta och till min hjälp har jag återigen Rahmns fotografier. Fakta längs väggar i vackra solbelysta  rum går i de flesta fall tyvärr inte att läsa, men bilderna ger ändå en uppfattning om hur utställningen var uppbyggd. Här förmedlas mycket information på ett rofyllt sätt. Fakta blandat med inredning från Fredrika Bremers hem och så ett vilrum och den enligt Christina Tobeck och besökares vittnesbörd fantastiska restaurangen.

Skriver först in mig i gästboken! ; )

Jag har så svårt att tänka mig att min annars så myndiga mormor Maria ännu inte hade rösträtt när hon gick här på Baltiskan. Beslutet om kvinnlig rösträtt togs först 1918 och trädde i kraft 1921.  

Planschen nedan sågs på yrkesstatistiska avdelningen i bottenvåningen och innehållet var liksom i annan info på avdelningen baserad på officiell statistik framtagen av olika kvinnliga kårer. Denna plansch visar hur många herrstrumpor som kunde tillverkas för hand av en arbeterska under en arbetsdag jämfört med om hon istället stod vid en maskin och tillverkade samma strumpor. Den infon har jag läst tidigare, men den får mig nu att tänka på Cecilia Ahlström som ännu inte riktigt kommit tals här i bloggen. Hur var det nu, importerade inte Cecilia stickmaskiner …? Det ena ger som oftast det andra så efter besöket på Årsta ska Cecilia få komma till tals igen. 

Fortsätter till biblioteket och det vore intressant att kunna studera bokryggarna lite närmre, men det låter sig inte göras. Vet ju nu genom Christinas program att det fanns så mycket mer än böcker här. Går vidare till det lilla rummet i fonden …

Möblemanget här är nog hämtat från Fredrikas hem för det kan väl knappast vara det omtalade vilrummet som man kunde hyra för en timme eller så för att vila sig. Många besökare kom utifrån, från Danmark icke minst, så möjligheten till en timme på locket uppskattades säkert. Nej, det är ett litet arbetsrum och jag går i fantasin fram till fönstret vars gardiner silar solljuset så vackert.  

Önskar att jag hittat fler bilder av  allt det jag hört berättas om, men de kanske dyker upp vid ett senare tillfälle. Går ner till den prisade restaurangen vars kök ligger bakom glasrutan och jag förstår av personalens och gästernas förvånade min att jag kommit på självaste invigningsdagen den 15 maj 1914. Det är självklart vipgäster som sitter här. Tycker mig känna igen en och annan … Mannen med det sydländska utseendet som sitter intill väggen till höger är arkitekt Arwidius. Han var ledamot i Fredrika Bremerförbundets Malmökrets och bistod utställningens arbetsgrupp med att inreda Årsta. Bredvid honom, vänd mot kameran, sitter en man som kan vara byggmästare Frans Andersson. Det vore inte konstig om han var inblandad i bygget. Kvinnan som sitter längst bort till vänster känner jag igen, men kommer i skrivande stund inte på varifrån. Får fundera. Känner mig inte riktigt önskvärd här och smiter in i köksdelen för kanske någon förbarmar sig och bjuder på nåt gott. För ni ser väl vad bordet i mitten vittnar om?  

Det gick vägen och jag lämnar nu Årsta och Baltiskan för denna gång. Tänk så långt en bild, tagen vid entrén till den danska utställningen på Baltiska utställningen 1914, kan leda om den styckas upp och förstoras lite. Åter till Malmö här och nu –  sommaren 2018! Har noterat att Cecilia ska ”kontaktas” efter pausen.

Utan ve och klagan

… över penningbrist, tidsnöd och annat motstånd rodde Fredrika Bremerförbundet och dess Malmöavdelning med flera andra i land Årsta – kvinnornas utställning på Baltiska utställningen. På kvinnornas utställning fick inget skryt eller ve- och klagan förekomma. Det fick heller inte vara en plats för propaganda. Fakta var det som skulle tala sitt tydliga språk. Så blev det ju också en manifestation i svensk kvinnosakshistoria! Bilderna visar Malmö kvinnliga klubb- och läsesällskap på utställningsområdet under uppförandet 1913. Ett klubb- och läsesällskap som säkerligen på ett eller annat sätt var involverat i byggandet av Årsta. 

Om kvinnornas manifestation på Baltiska utställningen berättar nedan musikexperten fil. dr Christina Tobeck i en dokumentärserie från 2015 om tonsättarinnor i manligt musikliv.  Christina har självklart fokus på utställningens musikliv, men sätter ramen för utställningen och kvinnorna på ett sätt som jag inte mött tidigare. Programmet som ger mera liv åt utställningen/kvinnorna/Årsta har vidgat mitt vetande.

Framme vid Årsta

– kvinnornas manifestation på Baltiska utställningen!  Jag hörde musik när jag närmade mig Margarethapaviljongen och hoppades och trodde att den kom härifrån och det gjorde den.  

Kvinnorna fick tydligen igenom sin önskan om en liten konsert med verk av kvinnliga tonsättare i Årstas trädgård. Jag vill i alla fall tro det! I den Baltiska musikfestens matinékonserts program för den svenska dagen fanns inga verk av kvinnor representerade, så självklart fanns det en önskan om att även de skulle ljuda. Verken fanns däremot i tryckt form i Årstas bibliotek. Det vi hör är Piano Quintet in E minor av Elfrida Andrée framförd av Midsummer’s Music Ensemble år 1998. Om nu den lilla konserten blev av så stod nog ett verk av Elfrida på repertoaren. Källan till mitt antagande kommer när jag lämnar Årsta. Men nu tänker jag kika runt lite och jag kan tillägga att den här turen är möjlig tack vare Albert Wilhelm Rahmns fotografier.

Jag återvänder för ett ögonblick till nuet och inser hur nära Margaretapaviljongen Årsta verkligen låg. Där portalen och muren låg finns nu en häck och en massa träd och där bakom låg själva byggnaden. Idag en öppen plats med några bänkar. Välklippta och formade buskar välkomnar nu som då till kvinnornas hus. Fast det där finns det nu ingen antydan om såvida man inte vet att här någonstans måste kopian av Årsta slott i Södermanland ha legat under den Baltiska utställningen 1914. Att Årsta slott var Fredrika Bremers hem under större delen av hennes liv och att Fredrika-Bremer-Förbundets Malmökrets drev igenom att en utställningsavdelning som belyste kvinnan som samhällsmedlem skulle finnas med på utställningen är inte självklart. Det bör man väl ständigt berätta om och inte som nu, endast vid större jubileum. Varför skyltarna som stod här under 100-års jubiléet sommaren 2014 försvann vet jag inte. I vilket fall som helst känns det som om platsen bara står och väntar så jag tar första ”spadtaget” … 

Visst kommer det att kosta att återuppbygga Årsta, en milsten i svensk kvinnosakshistoria, men det där måste gå att lösa. Om jag förstått det rätt var det redan då, före utställningen, svårt att få fram slantar till just detta bygget. Jag får läsa på om hur det egentligen gick till att Årsta som enligt utställningens styrelseordförande landshövding Robert de la Gardie var en Baltiska utställningens förnämsta sevärdheter kom på plats. Robert de la Gardie sa också att Årsta … synes mig utgöra ett av de vackraste och det mest storslagna vittnesbörd om den svenska kvinnans stora energi och intensiva arbetskraft.    

Snubblade

… över siluettklipparen Oswald i full action igen och var tvungen att vänta på resultatet. Detta är det enda färglagda siluettklipp jag sett från Baltiska utställningen. Förmodligen talar vi om Osvald Nilsson som bodde på Rundelsgatan 7 i Malmö, den Osvald som även lär ha klippt August Palms siluett. Osvald har utställningen till ära lagt sig till med ett “w” i namnet, men så är det ju heller inte vilken utställning som helst. Synd att kvinnan är anonym, men så fint att han satte färg på klippet!  Jo, jag har skrivit om Oswald och hans klipp tidigare, men jag tycker att det förtjänar en repris. Nu ska jag äta upp min/Hultmans choklad och bege mig mot Årsta. Jag har ingen brådska och är öppen för allt jag snubblar över.

Som sagt var


Fotograf A W Rahmn

… stannar jag kvar lite till på Baltiskan. Då som nu är vädret strålande! Det är fantastiskt att kunna röra sig fram och tillbaka i tiden och att ni följer med. På den här utställningen har jag med bildernas hjälp varit många gånger, men varje gång ser jag något nytt och får tankar och den här gången idéer … Ska bara köpa nåt gott i Hultmans paviljong innan jag beger mig till Årsta, kvinnornas utställning, som låg alldeles intill den kungliga paviljongen – Margarethapaviljongen.