Äntligen en bild som visar platsen där de flesta Malmöbor uppehöll sig under besöken på Baltiska utställningen. Nöjesfältet! Man hängde kring dansbanan, skjutbanan eller de enklare souvenirstånden och hade helt enkelt bara roligt. Huvudrestaurangen och utställningshallarna lämnade man nog åt de med lite högre svansföring.
Jag tycker mig komma väldigt nära dansbanan när jag klickar här på: Malmö-valsen … Får jag lov? ; )
Foto från Baltiska utställningen: A.W. Rahmn
John Bauer, ”Ännu sitter Tuvstarr och ser undrande ner i vattnet.”
Malmö Konstmuseum tar med dig på en resa 100 år tillbaka i tiden
till konsthallen på Baltiska utställningen i Malmö 1914.
I Baltiska speglingar sätts de unika ryska konstverken från utställningen i dialog
med nordisk sekelskifteskonst ur museets samling.
Utställningen Baltiska speglingar på Malmö Konstmuseum (Malmöhus slott)
pågår till och med den 19 april 2015.
… på Operaverkstan den 19 december 2014! Föreställningen, en poetisk enaktare, utspelas i cafémiljö inspirerad av Baltiska utställningen 1914. Låter detta intressant så tänk på att speltiden är kort, sista föreställningen ges redan den 10 januari 2015.
Faust & Helena är en tonsättning av Eugène Adenis romantiska poem om Faust som i drömmen ser den undersköna Helena. Operan framförs i cafémiljö inspirerad av Årstapaviljongen på Baltiska utställningen och jugendstilens långa linjer märks såväl i miljön som i musiken. Vi bjuder dessutom på flera andra stycken av Lili Boulanger och delar ur sonater av Debussy.
Dörrarna in till salongen öppnar i god tid innan föreställningen för att du i lugn och ro ska kunna köpa förtäring och slå dig ner i vårt café.
Mer om föreställningen kan du läsa här: Faust & Helena
Maja 14 och jag mötte idag Elsa, en fiktiv 14-årig flicka från Torup som för en gångs skull fått ledigt från sitt arbete som piga hos en Malmöfamilj. Vi tog en runda på Baltiskan, mest på nöjesfältet så klart, och avslutade med att ta hissen upp i tornet (76 meter upp). Utsikten var fantastisk och vi kunde alla peka ut Latinskolan, Vattentornet och Folkets Park … och ändå är det hundra år emellan oss. Tänk att det fanns hiss även på din tid … : ) Ja, så fikade vi förstås och tjejerna jämförde selfies och verkade förstå varandra väl. Tack Maja och Elsa för en fin eftermiddag i då och nu.
Hoppas att ni också får träffa Elsa i Sommarsol och mörka moln – Malmö 1914 och då passa på att se Baltiska speglingar, de ryska konstverken från Baltiska utställningen, i samverkan med nordisk sekelskifteskonst ur museets samling. Konsten såg jag förstås inte så mycket av idag, men utställningarna på Malmö Museer pågår till och med den 30 april 2015. Det finns gott om tid!
Baltiska Jubileumsutställningen 1914 – 2014 har varit en spännande och lärorik resa i den vita sommarstaden. Historiska föredrag, vandringar på platsen där det hände och intressanta utställningar av olika slag har jag kunnat ta del av. Själva utställningstiden är snart till ända och idag är det dagen efter stormen och tornet svajar lite fortfarande, men än är det inte slut …
I höst, med start den 11 oktober, visar Malmö Konstmuseum sin ryska samling i dialog med nordisk sekelskifteskonst. Mer om detta kan du läsa här: Baltiska speglingar
Samtidigt låter Malmö Museer en fiktiv 14-årig flicka berätta och kommentera händelserna i staden och vi får en inblick i de mindre priviligierade malmöbornas liv utifrån hennes perspektiv och upplevelser. Mer om denna utställning hittar du här: Sommarsol och mörka moln – Malmö 1914
Jag funderar över vad som hittills gjort starkast intryck på mig av sommarens jubileumsutställning och vad som fått mig att komma nära. Baltiska hav är nog en sådan upplevelse och dagen efter konserten skrev jag så här:
En mycket speciell känsla att exakt på dagen 100 år efter invigningen av Baltiska utställningen i Malmö, uppleva delar av den konsert som gavs vid invigningen, ikväll framförd av Malmö Akademiska Kör och Orkester. Huvudnumret, Hugo Alvéns kantat ”Baltiska hav” som skrevs speciellt för detta tillfälle, har inte framförts sedan dess – inte förrän ikväll. Det infann sig en märklig känsla av gemenskap med människor som för länge sedan är borta.
Jag är övertygad om att kommande utställningar ger mig fler intressanta och nära upplevelser av Baltiskan och den tidens Malmö. Ser fram emot detta!
På detta foto av A W Rahmn ser vi tyska utställningsarbetare som i en tidning läser att krig utbrutit. Det skulle komma att kallas Det första världskriget, och utbröt egentligen den 28 juli då Österrike förklarade krig mot Serbien efter mordet på det österrikiska tronföljarparet i Sarajevo exakt en månad tidigare. Den 1 augusti förklarade Tyskland krig mot Ryssland, och därefter kom krigsförklaringarna slag i slag under månadens första veckor. Under september var många länder med sina kolonier i krig med varandra. Verkningarna på Baltiska utställningen av krigsutbrottet var av olika slag, men det märktes främst på att besökarantalet drastiskt sjönk under de första veckorna i augusti.
Flera extratåg som skulle transporterat besökare till utställningen drogs in efter den 1 augusti vid Malmö Västra och Södervärn, och uppbörden av försålda biljetter sjönk så att den var mindre än normalt. Orsaken var det vikande antalet resande till utställningen.
Svenska Kreditaktiebolaget hade öppnat ett kontor på utställningen. Det var det första bankkontor i Sverige som inrättats på en utställning, och var avsett att ordna bankaffärerna för såväl de tillresta besökarna som för utställarna och deras ombud/speditörer. Krigsutbrottet gjorde ett brådstörtat slut på denna verksamhet eftersom personaltillgången minskade på grund av mobiliseringen och att bankstyrelsen ansåg att affärsförhållandena internationellt skulle bli oroliga.
En särskild minnesmedalj i guld med bild av kung Gustaf V hade tagits fram i fyra exemplar för respektive beskyddare av utställningen: kungen själv, kronprins Gustav Adolf, den danske kungen Christian X samt den tyske kejsaren Wilhelm ll. De tre förstnämnda fick sina medaljer på utställningen, men den tyske kejsaren kom inte eftersom han hade fullt upp med att leda kriget, så medaljen kunde aldrig överlämnas till honom.
Den regatta i Baltiska spelens regi som skulle ägt rum mellan den 6 och 9 augusti ställdes in eftersom de tyska och ryska deltagarna mobiliserades. Inkvarteringen av tillresta svenska och utländska besökare hade organiserats av Baltiska bostadsbyrån, som var inhyst i Stora Tullhuset. Byrån hade att förmedla hotellrum och lokaler i skolor och andra kommunala byggnader. Nedgången i antalet besökare och deltagare i diverse arrangemang efter krigsutbrottet medförde att byråns verksamhet lades ner. Av samma anledning sjönk utställningens stora restaurang Temperance´s omsättning med mer än hälften. Än värre resultat visade alla andra verksamheter på nöjesfältet.
Försäljningen av tombolalotter gick vissa dagar i början av augusti med förlust, men tog ny fart eftersom besökarsiffrorna ganska snabbt steg för att nå ny topp de sista utställningsdagarna. Detta berodde dock till stor del på att besökarna skulle hämta och betala sina inköpta utställningsvaror. Om dessa dessutom var utländska skulle besökarna också förtulla dem hos den tillfälligt inrättade tullavdelningen i administrationsbyggnaden vid Baltiska restaurangen intill huvudentrén.
Krigsutbrottet innebar för de tyska utställarna att större delen av dess personal åkte hem eftersom de blev inkallade till krigstjänst för hemlandet. Några av dem stupade på västfronten redan efter någon månad. Alla tyska utställda motorfordon transporterades tillbaka för att sättas in i kriget, men all järnvägsmateriel blev kvar och återfördes till Tyskland tillsammans med alla andra osålda tyska varor när utställningen avslutades den 1 oktober. Detsamma skedde med alla danska varor.
De ryska, osålda varorna – utöver den ryska och finska konsten – överfördes till ett magasin i Köpenhamns frihamn efter utställningens slut. Den finska konsten skickades till Liljewalchs konthall i Stockholm. Den ryska konsten förvarades i källaren till Malmö realskola (nuv. S:t Petri skola), där den ännu 1919 befann sig. Den överfördes senare till Malmö Museum.
Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare
Åh, jag läser den så gärna igen!
Resan till Baltiskan
Majoriteten av de företag som exponerade sina verksamheter på Baltiskans nöjesfält var svenska, och naturligtvis verksamma i underhållningsbranschen. Kaféer och restauranger tog där upp nästan lika stort utställningsutrymme som dansbanor, kiosker och karuseller. Temperance var den största restaurangen och representerade det finaste som åstadkoms i dåtidens Malmö. Bland konditorierna tog dock Feiths Kafé & Konditori från Stockholm priset. På A W Rahmns bild här ser vi dess stora anläggning som nästan ger intryck av ett Thailändskt radhus i lyxklassen. Enligt kartan över nöjesfältet låg det iögonenfallande nog mitt på området.
Feiths konditori var egentligen namnet på en kedja av serveringar i huvudstaden under 1900-talets tre första decennier. Det mest kända låg på Strandvägen 1 och var en samlingsplats i stadens nöjesliv. Strandvägen var ett populärt promenadstråk för Östermalms ungdomar. Feiths på Strandvägen 1 beskrevs som ett stort kafé i källarplanet, ”rymligt, dyrbart och elegant inrett som det höfves en samlingsplats för den fina världens damer”. Inredningen, som var mycket påkostad, hade drag av jugendstil. Konditoriet var särskilt känt för sina ris- och napoleonbakelser och bröllopstårtor. Stället var också ett känt skådespelartillhåll, nära Dramaten på Nybroplan och Svenska Teatern på Blasieholmen som det låg. Gösta Ekman den äldre var flitig gäst där, liksom hans kamrat Karl Gerhard. Ekman blev mer eller mindre upptäckt där som sångare 1908.
Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare
I år, 2014, är det hundra år sedan Baltiska utställningen ägde rum i Malmö. Från många håll har försök gjorts att spåra rester och minnen från utställningen. Bortflyttade hus, skulpturer med mera i Malmö med omnejd och även längre upp i landet har kartlagts och mången gång har man läst och hört uttrycket ”Jaså, är det från Baltiskan, det visste jag inte”, och så går man till objektet i fråga och drömmer sig hundra år tillbaka.
En ”rest” från Baltiskan, som mig veterligen inte har uppmärksammats alls under jubileumsåret, är skulpturen ”Konstkritik”. Den utfördes 1913 av skulptören Otto Strandman och var ett av hans sju bidrag i sal 27 (”Skulpturhallen”) på utställningens konstavdelning. Den hade utställningsnummer 1970 (de svenska konstbidragen uppgick till 2016 stycken; alla deltagarländernas bidrag var totalt 3543 stycken). Efter utställningens slut sattes skulpturen 1915 på en granitsockel öster om Museet – nuvarande stadsbiblioteket – den står där än i dag.
Otto Strandman (1871-1960) utbildades vid Slöjdföreningens skola i Göteborg samt vid Konstakademin i Stockholm 1891-1895. Mellan 1899 och 1905 arbetade och studerade han i Frankrike, Spanien, Italien och Nordafrika. Han fick kungamedaljen 1895 och blev medlem av Konstakademin i Stockholm 1915. Han gjorde porträttbyster av kung Oskar ll och drottning Josefina, men också reliefer, handspeglar och smycken samt oljemålningar och akvareller. Han var alltså en mångsidig konstnär men allra mest känd är han som skulptör av monumentala verk i offentlig miljö. ”Konstkritik” är ett sådant, men tyvärr det enda av hans hand som finns i Malmö för allmän beskådan.
Strandman är representerad på bland andra Nationalmuseum samt Norrköpings och Västerås museer. Ur Svenskt Konstnärslexikon citerar jag att han ”anslöt sig till den måleriska realismen i fransk sekelskifterskulptur med dess sensuella charm”. I denna genre faller säkert ”Konstkritik” in, men vad föreställer den? En ung kvinna som i sin hand håller en lite gubbe som påminner om Rodins ”Tänkaren”! Vem kritiserar vem? Vem av dem representerar Konsten? Vem är subjekt, och vem är objekt? Gubben eller kvinnan? Konstkritik – en skulptur som väcker frågor!
Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare
Ytterligare en ovanlig bild från Baltiska utställningen, tagen av A W Rahmn. Den föreställer den kiosk på utställningen från vilken AB Förenade Svenska Tobaksfabriker sålde sina produkter. Organisationen utgjorde en trust som bildades av flera av de 108 tobaksfabriker och tobakshantverkare som fanns i Sverige i början av 1900-talet. Den var verksam 1912-1915 och hade till syfte att hindra införandet av ett statligt tobaksmonopol. Dess huvudkontor låg i Stockholm. Första tiden pågick fabrikationen i alla medlemsfabrikerna, men snart koncentrerades den så att det 1913 fanns 13 anslutna fabriker i Stockholm, och i landsorten 32 stycken. Bland de senare återfanns Henrik Adrians cigarrfabrik, F H Kockums Tobaksfabrik, Malmö Cigarr- och Tobaksfabrik samt Unionens Cigarr- och Tobaksfabrik från Malmö. De andra medlemsfabrikerna fanns i huvudsak i västra och sydöstra Sverige.
Bland produkterna fanns märken som Sibir, Standard, Windsor Mixture, Anita, Auto, Flor de Culto med flera. De torde upptäckas på fotot.
År 1914 beslöt riksdagen efter många diskussioner och utredningar att införa tobaksmonopol för att skaffa statens skatteintäkter. AB Svenska Tobaksmonopolet bildades 1915, och övertog den befintliga tobaksindustrin, som rationaliserades kraftigt.
Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare
