”Jag lockades att följa Karins blogg genom ett inslag om Frälsningsarmén som kom till Malmö år 1885. Min mormor hade som jag förstått av hennes historiska bakgrund kontakt med denna armé redan då. Det var min halvbror Bror Pålsson som gjorde mig intresserad av mormor Cecilia som du kan läsa mer om här: Cecilia Ahlström.
Nu går jag återigen tillbaka till min barndom i slutet av 20-talet som jag tänker och har tänkt tillbaka på åtskilliga gånger. Under åren har jag många gånger varit arg på Malmö kommuns sätt att hantera en byggnad med fantastisk historia. I den byggnad som låg på hörnet Västergatan och Gråbrödersgatan bodde jag och det var där jag fick min egen första kontakt med Frälsningsarmén.
Västergatan österut sett från hörnet Gråbrödersgatan kort före rivningen av hörnfastigheten i slutet av 1960-talet. Fotograf Rickard Bengtsson.
Jag kunde från mitt fönster på andra våningen se och höra när första kårens orkester marscherade ut genom grinden på Gråbrödersgatan. De skulle till Fisktorget på Norra Vallgatan för att genomföra en gudstjänst. I vår hörnlägenhet hade vi fönster både mot Gråbrödersgatan och Västergatan. Härlig marschmusik och vänliga soldater vinkade till oss barn där vi satt i fönstren. Två gånger i veckan fick vi uppleva detta, men någon gång gick vi även bort till Norra Vallgatan för att lyssna.
Det fanns en kafélokal på bottenvåningen, men kaféet var kanske nedlagt. Oavsett vilket lekte vi med innehavarens barn i lokalen. På andra sidan av porten på Gråbrödersgatan fanns en lägre byggnad med samma innergård. I den bodde en polis och hans frapperande vackra döttrar eller kanske var de bara så vackert klädda. Mitt mycket unga hjärta klappade för dem …
Innergården var inte stor och leken utsträckte sig till förbjudet område, en mörk källare med indelning i bås. Taket hade många små valv. Jag visste inte då att jag lekte i en lokal som använts av Knutsgillet i Malmö. Jag har sett foto taget mot källarnedgången före tillkomsten av tråbås.
Vi hade huvudingång mot Västergatan. I porten gick man till vänster och ett halvplan högre, till höger, låg vår lägenhet. På detta plan fanns trappuppgångens gemensamma torrdass med automatisk torvströanläggning när man flyttade från sitsen. Min äldre halvbror Bror Pålsson bodde på samma sida, ett halvt plan högre.
Diagonalt över gatukorsningen fanns en stor brevlåda på stålstativ vid gatukanten. Vi visste när den tömdes och stod på pass för att se postmannen på motorcykel med sidovagn.
I november år 1931 kom min far hem med ett stort filtpaket som innehöll en liten broder!
Så här efteråt tänker jag på kära töser och Frälsningsarmén och senare äventyr i lite mer vuxen ålder, som när jag och en kompis lyssnade på Frälsningsarmén vid Spångatan. Jag tror att det var Spångatan … Minns ett tvillingpar i uniform – oj, så snygga de var!
Det var inte bara flickorna som lockade för musiken var viktig i min barn- och ungdom. Min far kunde spela piano och musik var viktigt för honom. En dag tog han med mig till en konsert på Malmö konserthus. Han hade inga pengar, men med en liten pojke vid handen tänkte han tigga sig in. Utan att beskriva närmare – det lyckades! Jag fick uppleva min första symfoniorkester i den lokal som senare blev Scaniabiografen.
I slutperioden av vårt boende på Västergatan var det dags att döpa min lillebror. Samtidigt blev jag och mina övriga syskon döpta. Alla i S:t Petri kyrka! Nästa adress blev Skansgatan …”
Tack Eric von Gertten för dessa minnesbilder från en del av din barndom på gamla Väster! Nu gäller det för mig att hitta passande foton som förstärker dina minnesbilder. Funderar lite över om konserten du nämner inte ägde rum på Palladium istället för Scania? De låg/ligger mitt emot varandra. Vi låter det bero för ni lyckades ju komma in och du fick uppleva din första symfoniorkester. Välkommen tillbaka och berätta vidare från Skansgatan!
Erics tidigare berättande hittar du här: Eric berättar.
