Kategoriarkiv: Vet du var, vad, vem, när eller varför?

Malmö?

En notering på detta fotos baksida hävdar att det vi ser här är Malmö, men jag tvivlar. Det står Norrköpings Magasinet på skylten ovan markisen rakt fram i bild och enligt 1917-18 års adresskalender fanns Norrköpings bomullsväferi – aktiebolags nederlag på Landbygatan 1, men det här är inte Landbygatan. Förslag välkomnas!

Troligtvis i Malmö

… blev min försiktiga beskrivning av bilderna ovan och flera andra spänstiga bilder från tidigt 1900-tal i mitt bildgalleri. Jag tyckte mig känna igen, men kunde komma fram till vilken lokal det kunde vara. När nöden var som störst var Malmö stads historia, del 4, mycket nära …

Där satt den och visst är det Malmö och Johannesskolan, men mina bilder är tagna från motsatt håll. Skolan stod färdig år 1909 så tidigare bilddatum är nu utesluten. Funderar över om bilderna berättar om en gymnastikuppvisning i samband med Baltiska utställningen? Det kanske står något om det i den officiella berättelsen över utställningen, men den hjälpen finns just nu inte nära … :/

Vem är detta?


Foto Ola Olsson

Det här paret/verket som kan ses från Lodgatan, riktning norrut mot Oljehamnen, verkar inte vara efterlysta, men många undrar vem de är och var de kommer ifrån. Armeringsjärnen som sticker ut från sidorna vittnar om att de måste ha hört hemma någonstans i hamnen, men har separerats från sina rötter och hamnat vilse i vattnet. Hon spejar åt öster och han åt väster och jag tycker att de verkar vara i nöd. Risken är stor att de och deras historia bara drunknar … Den som vet något om dem får gärna berätta!

Erinran!

Så här i början av året är det lämpligt att ta tag i lösa trådar och jag tänker då på obesvarade funderingar i kategorin Vet du var, vad, vem, när eller varför? Det känns naturligt att börja med inlägget Till Erinran.

 

Mycket sökande har inte gett resultat och jag ställde därför frågan till gatukontoret Malmö stad. Jag tror inte att jag hamnade i Malmö stads kundtjänst, det kändes som om jag var långt norrut!? I vilket fall som helst gjordes det ett ärendenummer av min fråga: Till erinran om vad? Fick nyligen svaret: Till erinran betyder Till minne av/ in memorian. Det tackar jag för, men vad en erinran betyder vet jag! Ringde igen och talade om vad jag redan visste och att man missuppfattat min fråga. Vet inte var i Sverige jag hamnade denna gång … Tänkte mig att jag istället kunde få ett namn på den som skrivit svaret, men så enkelt fick det inte vara. Nej, min reaktion skulle gå tillbaka på samma ärendenummer med korrigering av frågan och ansökan om namn på den som har hand omet. Irriterat bad jag en god vän om sökhjälp och det gav slutligen en träff på nätet. Det visar sig att Till Erinran är ett flyktingmonument! En tävlan om ett flyktingmonument har nu avgjorts av Malmö stads konstnämnd. Man beslöt sig för skulptören Axel Wallenbergs ’Erinran’ under mottot ’Skånes kvinna välkomnar till Sverige’. Verket erinrar alltså om Skånekvinnans öppna famn vid flyktingmottagandet efter andra världskriget och det måste väl få plats i Malmö stads historia. 

Det är inte min avsikt att göra ett stort nummer av detta ärende, men självklart tycker jag att det är en trist respons på nyfikenhet. Jag vet ju att det finns engagerade och kunniga människor på gatukontoret och inväntar, trots att jag nu vet, därför intresserat ett svar på min erinran i ärendenummer 676223.

En het gata!

Det där med gatunamn är alltid intressant och ger i sig mycket kunskap om Malmö. Vissa gator, Sofielundsvägen eller Erikslustvägen till exempel, har fått namn efter gårdarna som låg där och andra har tillkommit för att hylla någon betydelsefull person. En del har fått namn efter ros- och klöverängar och så finns det ett helt gäng som fått sina namn bara för att de måste heta något och syftar inte på någon eller något särskilt. Så har vi Kalendegatan som kämpat år ut och in med att skydda sig från r:et som många lägger till för att göra namnet begripligt. Jag går som så många gånger tidigare till Gatunamnen i Malmö av Leif Ljungberg som om jag trodde att något nytt tillkommit vad gäller Kalendegatan. Att gatan hetat Kalenthe Straedit, Callente stredit och Callentegaden och så vidare begriper vi halvdanskar, men vad betyder Kalende? Gatan har sitt namn efter Kalendegillets gård … ett andligt gille, helgat år S:t Anna, jungfru Marias moder. Ja, men jag har fortfarande inte fått svar på min fråga … Då går jag på ordet Kalende Calente och får veta att det kommer från latinets calente som  betyder het, uppvärmd, men inte het i betydelsen kryddstark. Kalendegillet – ett hett andligt gille? Den formuleringen får jag snygga till med tiden, men nu börjar jag förstå Kalendegatan och r:et har icke där att göra! En gammal slagdänga framförd av Connie Francis dyker upp i skallen och den blir bra att spika detta inlägg med. På spanska, utvecklat ur latinet, blir calente – calienta  … Nu sitter den – Kalendegatan! : )

Nej, stopp och belägg! När jag ändrar sökningen till Kalendegille så stämmer inte mitt snygga resonemang ovan. Skit också! Jag gör inte om det, men måste ju tillägga att: Kalendegillen var religiösa brödraskap, kända sedan 1200-talet i bland annat Tyskland, Nederländerna och Danmark. De bestod av präster och senare även lekmän. Gillenas sammankomster ägde rum första dagen i varje månad, därav namnet, och var stiftade för läsande av själamässor för avlidna gillesbröder samt för inbördes hjälp och sällskaplig samvaro. Om gillena sägs 1854, att de urartat till dryckeslag, där ett oskickligt leverne fördes och blev förbjudna 1618. Det verkar i alla fall som om det gått hett till på dessa gillen som upphörde vid reformationen. I Danmark förbjöds de, men Kalendegillet i Lund har kvarlevt in på 1900-talet. Detta, Sodalitium Majus Lundense, ombildades till en stiftelse. Jag kunde ju sökt Kalendegille Wikipedia med en gång istället, men då hade inlägget bara blivit halvljummet, men jag skruvar för ordningens skull ner från het till varm ; ) En fortsättning följer kanske …

Nu vet jag

… var den somriga Malmötösen stod och i vilket skyltfönster hon tittade när hon studerade ett dockhem någon gång på 50-talet. 

Dockskåpet fanns i tapetfirman Wixells fönster på ’Rivieran’ vid Gustav Adolfs torg. Tror att butiken låg intill biografen Piccadilly, den som sedan döptes om till Smultronstället. Dockskåpet fascinerade mig mycket och det var ett måste att gå och titta på det när vi var i stan. Julen 1950 fick jag ett eget, och det var en kär leksak i många år. Som vuxen har jag haft planer på att fräscha upp det och inreda det som det en gång var, men det ’bidde en tumme’ istället – nämligen ett tittskåp med resterna av möbler från dockskåpet plus lite nyanskaffade saker. Det står i min bokhylla som en påminnelse om den glädje dockskåpet gav mig. /Den somriga Malmötösen 

Foto: Gunnar Sixtensson

Om jag kunde begripa

… varför Ida Möller på Östra Förstadsgatan 10 satte sin stämpel på ett dunkelt vykort från Regementsgatan. Om hon åtminstone hade skrivit ett par rader på kortet. Kanske Ida var sömmerska och använde vykort för att meddela när ett plagg var färdigt att hämta, men just detta blev aldrig använt. Nåja, det visar sig kanske med tiden …

I Pildammsparken


Ännu en bild ur den Sixtenssonska samlingen

Det är säkert söndag och efter middagen tar sällskapet en promenad i Pildammsparken. Vädret är fint och kameran är med! Det är sent 20-tal, jag tror rent av att det är 1929. Yngsta damen i sällskapet kanske protesterar, men nix, det har inte hunnit bli trettiotal. ; )

Funderar över var i parken bilden kan vara tagen. Det är fortfarande tidigt i parkens historia och det gör det lite svårare att orientera sig, men så mycket intressantare.Tänker lite på Galatheas hage, men stämmer det med trappan? Kanske svaret finns i Ulla Hårdes bok: Pildammsparken 1914 – 2014 … En bild att njuta av medan jag letar upp trappan.

Far och son

… står på en trappa och det är 30-tal. Jag får omedelbart Limhamnskänsla, men jag vet inte riktigt varför. Det kommer att visa sig att jag har rätt, men det känns underordnat just nu … Jag stannar gärna en stund till i denna bildvärme! Fortsättning följer …

Nu börjar trädgården fyllas och den lilla tösen (numera en parant kvinna) som sitter i knä hade jag nyligen nöjet att träffa. Vi pratade om bilden och hon utbrast ”det är jag i början av 30-talet och det är på Strandgatan i Limhamn”. Det kallar jag för ett klart besked som dessutom blev en bekräftelse på min känsla av Limhamn. Var på Strandgatan huset låg var däremot osäkert och det var tur, för lite måste jag få jaga. Glädjen över att till slut hitta fram ger en massa ny energi! 

Strandgatan låg visserligen en bra bit ifrån min uppväxtgata, men jag misstänker att jag omedvetet har noterat huset under barndomens otaliga turer till badet på Sibbarp. Badturen gick från Rosenvång och Linnégatan rakt ner mot Limhamns torg och sedan Strandgatan till vänster. Så jag tippar någonstans mellan restaurang Stranden och Gustavsgatan. Det kommer fler bilder … 

Här ytterligare en bild av trappan, nu med far, son, svärdotter och sondotter. Ett soligt och fint ögonblick! 

Här har ”far” slagit sig till ro i en solstol och jag kan se lite mer av huset i bakgrunden. Trappan löper rakt över något som liknar en veranda. Nu får det vara dags att leta upp huset eller i sämsta fall var huset låg, men först tänker jag också slå mig till ro. Till ro tillsammans med påsken! : )