Förr eller senare

dyker den upp, svarade jag mannen som med ljus och lykta sökte efter en bild som visade sista etappen i byggandet av Wesselshuset (1911-1964) på Gustav Adolfs torg. Det vackra huset som revs för att ge plats åt hotell S:t Jörgen. Det är fem år sedan jag svarade honom så, men jag fick ju rätt till slut. ; ) Bilden hittade jag i Stadsporträtt som jag nyligen plockade ner från bokhyllan och började bläddra  … 

Det ser ut att råda feststämning på Gustav. Det flaggas och det är mycket folk i rörelse. Wesselshuset stod färdigt 1911 så bilden, tagen av en okänd fotograf, kan väl dateras cirka 1910. Ja, vad hände i Malmö 1910? Säkert en hel del, men det här var något extra. Får fundera över det, men nu gäller det att få fram en fin bildkopia till mannen som jag gav löftet.

Bilden på väggen


Klicka för större bild!

I Mamöblickars brevlåda låg denna berörande berättelse om bilden på väggen alldeles lagom till Släktforskningens dag den 19 januari 2019. Stort och varmt tack till Gun och Östen Jakobsson i Limhamn!

Över en gammal svart Amerika koffert, med grova mässingsbeslag hänger ett foto. Fotot är 65 cm långt och 23 cm högt. Det är inte bara fotots storlek som är värt att notera, utan även bildens historia. Både fotot och Amerika kofferten har starka band, både med varandra och med ett par slitna träskor. Träskorna står dessutom intill en förvaringskista av så kallad Skånsk allmoge-typ.

Skånekistan
Kistan är gjord av 5 grova plankor av ek, 25 mm tjocka och 3 dm breda. Det är en förvarings kista, med välvt lock och grova järnbeslag. Den står på kraftiga stödben, som är fristående, som sig bör. Låset är av äldre modell och den enda dekoren på kistan, är några sirliga bokstäver målade med vit oljefärg. Kistans mått är ansenliga, 1,4 m lång, 6 dm bred och 8 dm hög. Knappast bärbar.

Kistan är tillverkad i Södra Sandby för någon med initialerna J M D, med ett årtal 1860-09-19. J M D betyder Johanna Månsdotter, som föddes den 19 september 1860. Johannas far, Måns Flykt, var en Husar vid Kronprinsens Husarer i Malmö. Husaren hade redan ett sk oäkta barn. Johanna föddes på Fyinge nr 3, ett torp under Flyinge Kungsgård. Efter Johannas födselse lämnade Måns Flykt både sin tjänst som Husar i Malmö och det tidigare sk oäkta barnet. Johannas familj flyttade till ett annat torp i Slimminge, Kläggeröd nr 4. I Kläggeröd  växte familjen, med ytterligare tre barn. Måns och hans fru Else hade nu 5 barn gemensamt.

Måns Flykt lämna även denna familj och försvann spårlöst. Johanna och deras 5 barn blev nu både faderslösa. Johannas mor Else tvingades, att bli en sk inhyses familj. Fattigdomen var nu stor. Fadern Måns Flykt lämnade familjen åt sitt öde och flyttade till Malmö, där han avled 1891. Barnen fick efterhand söka sig ut i livet. Else dog på Slimminge fattiggård 1898.

Amerikafebern
Amerikafebern eller flykten från fattigdom och social misär, drabbade Johanna extra hårt. Två bröder och tre nära släktingar hade redan emigrerat till USA. Johanna födde 12 barn, 2 dog tidigt. Livet var hårt för alla, det saknades ständigt mat på bordet, så 8 av sönerna emigrerade efterhand till Amerika. Dessutom dog hennes strävsamma man Ola plötsligt, när Johanna var 50 år. Hon blev uppsagd, fick flytta och bli hushållerska för att överleva.

18 år senare, 1928, sände Johanna ett brev till sin yngste son Alfred i Amerika och bad om hjälp. Hon var uppsagd från sin bostad i ett torp på Lyngby Slätter. Hon var fattig, trött och sliten. Synen svek henne och benen bar henne inte längre. Hon var både hon bostadslös, rådvill och sjuk. Johanna måste åter ha känt sig övergiven, som så många gånger tidigare.

Alfred
Sonen Alfred beslöt att sälja sin arrendegård i Amerika direkt, han köpte en biljett till Sverige med SS Stockholm och fick visum för resan.

Under resan till Sverige togs en bilden, av en grupp människor på en trappa. Människorna är välklädda och ser förväntansfulla ut. Bilden har en påskrift    “Swedich Amercan Party for s/s Stockholm, Washington DC June 2 1928 in centre Hon. Carl R. Chindblom.” överfarten gick från New York till Göteborg i juni 1928.

På bilden ser man en ung man med kostym och fluga på översta raden längst till höger. Mannen står ytterst på ett trappsteg och lutar sig utåt. Det är Johannas efterlängtade son Alfred. Tyvärr kom sonen  Alfred med sin koffert för sent. Modern Johanna  Månsdotter var redan död. Hon dog redan den 4 november samma år. Hon hade levt som änka i 18 år och försörjt sig som hushållerska hos olika bönder och statare i trakterna av Genarp. Hennes kvarvarande ägodelar auktionerades ut i maj 1929 på Lyngby Slätter nr 25. Det var ett tragiskt slut efter ett så slitsamt liv, som faderslöst barn, som fattig moder, som ensam änka. Som  gift fick Johanna ständigt flytta från gård till gård, allt efter Häckeberga godsförval-tares krav och önskemål. och som änka gällde det säkert bara att överleva, för Johanna.

Träskorna
För sonen Alfreds del blev det en livslång tragedi, att inte haft möjlighet att hjälpa sin gamla utslitna mor. Han förlät sig aldrig. Nu finns det bara två förvaringskistor kvar och Johannas slitna träskor.

Historien slutar med att Alfred gifte sig med flickan han träffat före Amerikaresan. De köpte en liten gård med några tunnland mark till, blev fabriksarbetare och torghandlare. Paret fick två barn, en flicka och en pojke. Flickan är nu min fru och vi har varit i Amerika och träffat flera av Johannas många ättlingar. Tänk vad världen har förändrats på 100 år. Numera står Johannas Skånska kista med hennes slitna trätofflor i vårt hus, tillsammans med Alfreds Amerika koffert och ett långsmalt foto på väggen.

Vi har inte svälten som fiende nu för tiden, utan den ständigt hotande övervikten. Den fattiga och faderslösa änkan vilar, med sin man Ola Persson, på Genarps kyrkogårds avdelning för Häckeberga slotts avlidna anstälda. En ödets ironi?

Limhamn 2019-01-16

Gun och Östen Jakobsson, som ännu minns.

I sagans värld?

Egna bilder märkta Sjöbergska palatset 2017 har väntat länge på att bli omhändertagna och det är nu gjort. Som vanligt ledde frågor kring motiven långt. I Sjöbergska palatset finns dessa små sagomotiv/glasmålningar inmonterade i trapphusets blyinfattade fönsterrutor. Jag har varit osäker på om de var från tiden då huset byggdes, men det mesta pekar på det. Jag har funderat över om det var husägaren fabrikören Axel Paulus Sjöberg, byggmästaren Frans Andersson eller arkitekten Alfred Arwidius som tog in sagovärlden i Sjöbergs palats. Kan byggmästare Andersson eller fabrikör Sjöberg ha föreslagit sagomotiv i trapphusen? Knappast! Det lutar mera åt att arkitekten fick råda.

Här ser vi Rödluvan på väg till in till “mormor” som spejar efter henne i fönstret 

… och här sitter Askungen och matar duvor och drömmer om ett bättre liv, 

… men här saknas motivet. Kan det ha varit Snövit?

Detta leder mig direkt till bröderna Grimm som skrev cirka 200 sagor, bland andra Rödluvan, Askungen och Snövit. Som liten hade jag alla tre, men på Disney-vis som var betydligt snällare än de grymma ursprungsversionerna. Som ni säkert vet gav en fransman som hette Charles Perrault (1628-1703) år 1697 ut en sagobok som han kallade Gåsmors sagor där bland annat Rödluvan, Törnrosa och Askungen finns med. Detta var alltså 118 år före det att bröderna Grimm gav ut sin sagobok med samma sagor. Gåsmors sagor lär ha översatts flera gånger till svenska. Hjalmar Gullberg som år 1955 översatte sagorna återgick till Perraults ursprungliga idé om att varje saga skulle avslutas med en rimmad moralitet som i sagan om Rödluvan kom att lyda som följer:

Av detta kan man lära att de unga,
särskilt av kvinnokön
den som är skapad fin och skön,
gör mycket orätt i att lyss till var mans tunga
och att det ej är underligt
att vargen slukar dem så kvickt.
Jag säger varg, ity att vargar
är inte alla av ett kött:
en sort är hövisk, talar sött
och varken ljuger eller sargar
men som har ett sätt som ej förargar
att sjunga den förföljdas lov
in i den skönas hus och hennes sängalkov.
Av vargar är han värst och alla känner vådan
av unga flickors möte med en sådan.

Cecilia Ahlström /19

Syns man inte så finns man inte, resonerade nog Cecilia och såg till att synas lite här och där, bland annat på Slottsgatan. Vad rätt hon tänkte! Troligtvis är bilden tagen omkring förra sekelskiftet och som vi ser på väggen fanns verksamheten fortfarande på Kungsgatan 3, men Cecilia hade planer. Dagligen sneglade hon från sin bostad på det nybyggda huset på Amiralsgatan 6, och tog till slut kontakt med ägaren, byggmästare Frans Andersson som själv bodde i huset.

Frans hade inget emot familjen Ahlström och år 1907 flyttade de dit. Ungefär samtidigt flyttade Cecilia även butiken som nu var en välsorterad garn, trikå- och manufakturaffär från Kungsgatan 3 till Amiralsgatan 17. Hon hade även börjat importera stickmaskiner och behövde en större lokal. Från den nya bostaden hade hon utsikt/uppsikt över butiken.

Samtidigt bytte butiken namn till Malmö Trikåmagasin – Cecilia Ahlström och enligt handelsregistret startade hon cirka 1910 även upp Rörsjöstadens nya garnhandel på Södra Förstadsgatan 25 (Kasino). Det fanns en anställd stickerska och handelsbiträden i butikerna var bland andra döttrarna Anna och Ester. Fortfarande tog Cecilia emot elever i maskinstickning. Jag kan tänka mig att det där med maskinstickning ökade garnförsäljningen.

Det gick sannerligen undan, men Cecilia var inte “bara” företagare. Som jag förstår det nu var hon också på något sätt engagerad i Frälsningsarmén samtidigt som hon hade ett politiskt intresse och gjorde sin röst hörd i pressen.

Tillbaka till församlingsboken …

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

Cecilia Ahlström /18

Vi är kvar på Kungsgatan 3 och året är fortfarande 1892. Det visade sig med hjälp av gamla adresskalendrar vara det år då Cecilia registrerade sin garnhandel och tricotstickning på adressen. Som ni ser fick hon upp en rejäl skylt ovanför markiserna. Ingen skulle missa henne! Hon pinnade på och i adresskalendern två år senare visar sig verksamheten ha vuxit:

Jag undrar hur  hon fick vardagslivet att fungera. Hon var som sagt fembarnsmor, fostersonen Anton inräknad, och jag kan inte se att hon hade något biträde i butiken förrän dottern Anna Sofia långt senare trädde in som anställd. Jag återgår till församlingsböckerna för att se om det tillkommit någon eller något nytt.

Jag funderar över hur det kan vara att en gift kvinna kunde teckna firma eftersom hon var ställd under sin mans målsmanskap. Det var först 1921 som kvinnan blev fullmyndig, samma år som hon fick rösta i riksdagsvalet för allra första gången. Om vi tittar i handelsregistret nedan ser det ju ut som om Cecilia och andra kvinnor själv tecknade firma, men jag undrar hur själva registreringshandlingen ser ut och om Jöns Ahlström fick skriva under. Kan den handlingen finnas? Får undersökas!

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

Hur kan man använda gamla fotografier

… i sin släktforskning? En intressant fråga som är årets tema på Släktforskningens dag den 19 januari. På Malmö Stadsarkiv bjuds det då på föredrag, magasinsvisningar och hjälp med släktforskning. Öppet mellan 10.00 och 15.00. Hela programmet får du genom att klicka på länken nedan:

Släktforskningens dag den 19 januari.

Svea – en färd mot framtiden


Svea Malmö Museer

Har startat årets första vardag med att leta efter en bättre begagnad cykel på nätet. Hamnade som alltid långt tillbaka i tiden. För långt för mitt behov, men jag måste ändå visa Svea – en färd mot framtiden tillverkad i Sverige 1897. Cykeln har enligt beskrivningen luftgummidäck, handbroms mot däcket, växelöverföring, träskärmar, lädersadel och reparationscykelväska av läder. Svea tillverkas fortfarande och ger enligt  reklamen dagens Sveor känslan av en gammaldags och klassisk cykel. Det hade nog varit något för mig … 

Det här blev ett omständligt sätt att gratulera dagens namnsdagsbarn och att önska en god fortsättning på det nya året.  : )

Nyårsmeny 1933

I denna jultidning från 1933 fick läsarna  tips på nyårsmeny. Kanske lite tung i min smak, men så roligt att få titta in i 1930-talets nyårsfirande. Oxfilé med sparris, ärter på kronärtskocksbottnar, haricots verts, potatis, halva apelsinskivor och charlotte-russe. Det senare lär vara en dessert bestående av rulltårta och hallonmousse. Nä, sådär kan väl inte en rulltårtdessert med hallonmousse se ut? Det är väl en glasstårta? Tryckfelsnisse var nog bjuden eller så var husmodern uttröttad efter julens ståhej och beställde en glasstårta. Bra, för jag skriver hellre om glasstårta än rulltårta. ; ) Enligt SIA-glass är glassen mycket äldre än vad jag kunde tro. Det åts glass redan för 3000 år sedan och då var det en blandning mellan snö, is och frukter. Har ett svagt minne av att morföräldrarna till sina större gillen fick hem glasstårta i kolsyreis. Om man tog på isen, och det gjorde man ju, så brände man sig. Tänk, jag som levat i tron om att det där minnet var från glassens barndom! Nu återgår jag till pysslet med menyn för morgondagen, nyårsafton 2018. Desserten ligger i frysen!  

Att en vacker dukning och en vacker uppläggning betyda mycket, därom erinrar också detta färgfotografi för ‘Husmoderns Jul’.