… gör stenen som hamnade i min cykelkorg när huset som en gång var Grand Hotel Fersen renoverades i början av detta år. Vet egentligen inte riktigt vad jag skulle med stenen, men jag trodde på hantverkarna som gav mig den. Enligt dem kunde stenen, om det ville sig väl, berätta om både det ena och andra från förr. Glimten i ögat bortsåg jag gärna ifrån, för tänk om … För min inre syn passerade allt från dåtida murare, hotellboendes småprat kring Baltiskan 1914 och glimtar ur de boendes liv och leverne när huset efter utställningen blivit vanligt bostadshus. För att vara med om något sådant var jag till och med beredd att tro på tomten.

Nu har den jäkla stenen legat stum i min fönsterkarm i ett halvår och idag åkte den ut – på balkongen – för kanske blir den mera talför där. Under tiden studerar jag en bild av nämnda hus tagen 1914 eller däromkring. Åh, det är mäktigt och där kommer 3:an …