Anna Grönvall igen!

På en stadvandring med Historiskan i verksamma Malmökvinnors spår och med hjälp av Malmö Stadsarkiv vet jag nu en hel del om Anna Grönvall och hennes liv, leverne och kappfabrik. Mitt första inlägg/fundering kring Anna Grönvall började när jag hittade en bild av en Grönvallsk kreation i Malmö Museers bildarkiv. 

Anna Christina Grönvall föddes 1839 i Malmö Garnisonsförsamling. Annas far, Anders Mårtensson Grönvall, var husar vid Kronprinsens regemente mellan åren 1829 och 1837 och därefter gatuväktare och profoss i Malmö. Annas mor hette Kerstina Nilsdotter och förutom Anna hade paret ytterligare fyra barn, två döttrar och två söner. 

Anna började då hon var 16 år (1847) att arbeta som piga hos garvare Lembke och därefter var hon piga i olika familjer fram till 1861 då hon återvände hem. År 1864 benämns hon som sömmerska och i maj 1868 fick hon Magistratens tillstånd att idka nipperhandel. 

År 1875 träffade Anna sadelmakargesällen Nils Edvard Olsson som hon fyra år senare (1879) gifte sig med. Anna var då 40 år gammal. Samma år fick Anna Grönvall magistratens tillstånd att bedriva kappfabrik. Hon skrev i sin ansökan: ”att jag här i staden ämnar till avsalu tillverka fruntimmerskappor och därvid begagna kvinnliga biträden — får jag härmed vördsamt anmäla”. 

Fortsättning följer.

 

Ännu är det sommar

… men jag har redan reserverat ett exemplar av årets julklapp – Möllevångsalmanackan för 2018! Den är absolut något för dig som är Malmöintresserad i allmänhet och Möllevångsintresserad i synnerhet. Almanackan omfattar 2018 jan-dec samt översiktsbild för varje månad 2019. Varje månad får du en historisk Möllevångsbild med tillhörande bildtext att njuta av. Almanackan har måtten 210 x 297 mm, omfattar 15 blad med bilder på samtliga, har wire-o-bindning inklusive hängare med tumgrepp. Almanackan som kostar 159 kronor beställer du här: Kira förlag.

På dörrmattan

Nu är det Malmöfestival igen och det får mig att tänka på de första årens festivaler. I tanken känns det inte särskilt längesedan, men det är det ju. Över trettio år sedan! Det har förändrats en hel del och jag tycker det känns mycket större nu. Minns en av de tidigaste festivalerna då vi ganska sent på kvällen bestämde oss för att kolla läget på Stortorget. Grus i dojjan hade spelat färdigt och kräftborden hade övergetts. På den tiden såldes det kräftor på festivalen (det gör det kanske fortfarande), men de var självklart slut vid den tiden. Däremot fanns det små ”sillbord” i kartong kvar. Tre sorters sill, en sillpotatis, rågbröd och förmodligen något grönt därtill. Vill minnas att det också såldes en speciell festivalöl till detta. Vi Malmöbor hade ju inte direkt hunnit få festivalvana och fanns det inte en stol eller bänk kunde man ju inte sitta. Då föll blickarna på landshövdingens trappa och dörrmatta. Det var ju ändå inte så pjåkigt och så fick det bli. Den sillen var nog den godaste jag ätit, men kanske bidrog platsen och den vackra sensommarkvällen till att sill, som jag vanligtvis inte var särskilt förtjust i, smakade himmelskt gott. Landshövdingen, om det nu var Hörjel eller Göransson, lät oss hållas eller så var han kanske inte hemma. De där små sillborden kunde gärna komma tillbaka, men trappan är nog inte att tänka på i våra dagars festivalsammanhang. Det finns väl andra trappor med dörrmattor …

Bilden ovan är tagen långt före första festivalen och jag noterar nu att trappan ser helt annorlunda ut. När trappan fick ett lyft går ju att ta reda på, men just nu ska bilden bara belysa den där fina festivalkvällen på residenstrappans dörrmatta.

Foto: Gunnar Sixtensson

Caruso

Hade knappast hunnit avsluta mitt inlägg om Gerda och hennes tillfrisknande förrän jag började mig känna febrig och ruggig och däckade totalt. Störtförkyld mitt i sommaren! För säkerhets skull sken solen varenda dag. :/ Nu har det hyfsat till sig, men de här dagarna fick mig att fundera över vad man egentligen hade att tillgå för medikamenter på Gerdas tid. Penicillinet hade  funnits länge, men förskrevs inte som medicin. Acetylsalicylsyra/Aspirin uppfanns i slutet av 1800-talet, men hade nog inte godkänts så troligtvis var det diverse huskurer som gällde och så Caruso pastiller förstås – Mot alla baciller. Jag sjunger upp mig igen –  med hjälp av Caruso!  

Gerdas hälsning

… till August får bli en mjukstart efter två veckors bloggtorka. Det utlovade högtrycket uteblev och någon vädermässig torka har det väl inte varit, men det är o.k. ändå. 

Här ser ni ett vykort som har allt! En plats med sin historia och som vi genast, trots en viss förändring, känner igen. Människor med förankring i Malmö, där och då på väg till eller från någonting. Kvinnan med hatt och förkläde som vänder sig mot fotografen! Visst berör det?! Jag tror bilden är tagen 1907 eller 1908, kort efter det att Gustav Adolfspalatset stod färdigt. 

Gerda som tydligen var inlagd på Malmö allmänna sjukhus tyckte också om kortet och skickade det till sin man August med följande text:

Malmö den 5.11.10

Här regnar det. Undras hur det är i Jönköping? Där skiner väl solen. Må solskenet skina på dig och på mig, må solskenet skina på dig och på mig med på samma gång för jag hoppas verkligen bli riktigt frisk nu, så jag sedan får vara hemma hos dig, alltid. Många hälsningar från din egen Gerda.

p.s. Doktorn var här precis nu, allting vara bra hitintills. Ja ä gla! Ä du gla? 

Varför Gerda blandar in solen Jönköping förstår jag inte riktigt, men allt behöver inte heller förklaras. Det kändes viktigare att få veta om Gerda fick förbli frisk och komma hem till sin August som säkert var gla. Efternamnet gjorde paret lättspårat och jag kan tala om att hon blev frisk och paret levde tillsammans långt in på 1930-talet. Ett lyckligt slut är en bra början!