Författararkiv: Karin Lövgren Nilsson

Ägg och påsk

Lämna ett svar

… hör ju samman, men man kan ju undra varför. Gick till Institutet för språk- och folkminnen och vet lite bättre nu. Anledningen till att äggen är så förknippade med påsken är troligen att hönsen började värpa vid den här tiden på året och eftersom ägg var förbjuden mat under fastan blev det extra festligt att få äta dem igen. Så enkelt var det!

Att ge bort ägg som gåva till påsk var tidigare en vanlig sedvänja och extra fint blev det om de var dekorerade. Än idag färgar vi äggen genom att koka dem med olika sorters växter eller så målar dem med vattenfärg. För egen del gäller tuschpennor …

Kvinnan på Adina Sands påskkort fick nog en överraskning när hon kom hem, men kunde  i alla fall glädjas åt påskliljor och fjäderprydda kvistar. 

Glad påsk till er alla!

För kärlekens skull

Lämna ett svar

Temat för Malmö stads blomsterprogram år 2021 är kärlek, den som vi knappast kan få för mycket av. Ur Malmös rabatter och krukor kommer kärleken att flöda och med anledning av WordPride har Malmö valt att ha med regnbågens alla färger, men i ljusa och transparenta färger som i regnbåge på himlen. Malmö, I love you!

“Utanför fönstret slår våren ut
Marken blir grön igen
Allt som var dött väcks till liv
Det kan också vi
Så länge vi andas
 
Ute till havs styr en fiskebåt
Längs en fri horisont
Den gungar så tryggt in mot hamn
Som jag i din famn
Så länge vi älskar
 
Det är för oss solen går opp
Och lyser som guld för kärlekens skull
Solen går opp, så oskuldsfull
Och lyser på oss för kärlekens skull
 
Högt på ett berg står en katedral
Och pekar upp mot skyn
Men det är för himlen i dig
Och jorden i mig
Vi älskar…”

                                     /Ted Gärdestad

 

Tidigare inlägg om blomsterprogrammet hittar du här: Malmö stads blomsterprogram

“Där vi svängde de lurviga”

1 svar

Jeanette Vante Rosengren och Kalle Lind bjuder i senaste A du!-avsnittet upp till dans,  mestadels kasedans, och underhållande är det! För egen del dröjer jag mig gärna kvar på Amiralen och Club 54 och hoppas att nåt framtida avsnitt också ska handla lite om Erikslust där jag tog de första ostadiga dansstegen, men dansade upp mig till Lisa Linns orkester. “Yes Sir! That’s my baby!” Fnissar lite åt Jeanettes och Kalles övertro på vår vilja att cykla till dansen. I blåshålet Malmö var det på mitt 60- och 70-tal  spinkan som gällde. Efter att med hjälp av en halv kanna spray riggat till värsta svinryggen satte man sig inte på cykeln … : )

Lyssna nu och njut!

Regnhätta med historia

Lämna ett svar

Responsen på tidigare inlägg om Östra Förstadsgatan kom med vändande post! Ja, precis så såg hättan ut! 

Det här är en bra variant eftersom fodralet skvallrar om var hättan en gång köptes. Det  påminner mig om att jag behöver fräscha upp mina kunskaper om “Hattendorff Lädervaror och Reseffekter” som låg på Södergatan i Malmö. Tack Karin Sixtensson för foton och uppslag till framtida inlägg!

Hade flickan i regnet haft regnhätta den där ljumma sommarnatten på 50-talet hade hon kanske sluppit att gå hem.  ; )

Den här bilden

2 svar

Fotograf Rickard Bengtsson 

… av Östra Förstadsgatan 13 med Mamma-Ateljén har gäckat mig länge. Jag har aldrig besökt ateljén, men den har ändå verkat bekant. Minnet har känts tidigare än mitt behov av mammakläder, men nu har jag satt den. Radio Syd och reklam för Mamma-Ateljén! Känner mig ändå  inte riktigt färdig med bilden, för visst fanns det väl en melodislinga kopplad till reklamen? Någon som minns? 

Huset som ligger på hörnet Porslinsgatan stod tack och lov pall under 70-talets rivningsvåg i området. 

Ser nu också att damen i bild bär regnhätta! En sådan hade min mamma! När regnhättan hade torkat drogs den ihop/ vecklades samman och stoppades ner i väskan för kommande skurar. Praktiskt, men fult! 🙂

Villa Marina!

Lämna ett svar

Har ofta funderat över villan ovan, belägen på ett industriområde söder om Västanväg. Den ligger faktiskt bara ett stenkast från Limhamns museum. Jag kände på mig att villan hade nåt att berätta och nu fick jag äntligen veta!


Dubbelklicka för större text!

Jag tänker nu att ett upphittat fossil bör tas om hand och ges vård för att därefter få berätta ett stycke Malmöhistoria. Att stycket dessutom är vackert ses ännu bättre på nätet Villa Marina – ett bortglömt stycke Malmöhistoria.

Alla vindar ska jubla och sjunga

Lämna ett svar

Har förstått av många av er, precis som jag, ivrigt väntar på att få veta temat för Malmö stads blomsterprogram 2021. I år är säkert förväntningarna extra höga. Fjorårets mintkyssetema var ju helt fantastiskt! Vad kan då årets bli? Jag gissar på himmelsblå toner. Fler gissningar?

“… ty det kommer, det kommer en vår.
Under kärlekens sång evigt äro vi unga,
när det blir vår en gång.”

Cecilia Ahlström

Lämna ett svar


Inga, Hanna och Cecilia i Lomma år 1921 Bild ur familjen von Gerttens privata samling.

Det är nu längesedan ni hörde något om Cecilia och hennes liv, men vi har nu kommit till den tid då hon och maken Jöns drog till sig tillbaka från arbetslivet. Som ni kanske minns från tidigare inlägg fanns 1911 endast dottern Hanna kvar i hemmet och hon var anställd i butiken på Amiralsgatan 17. Det var det året dottern Anna Sofia åkte till Amerika för att gifta sig med den John som elva år tidigare var inneboende hos familjen Ahlström medan han läste till ingenjör på Malmö tekniska skola. 

I november 1915 avvecklades/överläts butiken på Amiralsgatan och paret Ahlström flyttade till eget hus i Lomma. Hanna stannade kvar i Malmö ett par år till och troligtvis var det under de åren hon utbildade sig till sjuksköterska. I juni 1917 flyttade hon hem till sina föräldrar i Lomma och i april 1920 sa hon “ja” till styrman Sone Sonesson. De första åren av äktenskapet bodde även det unga paret i Lomma. År 1921 anlände deras förstfödda dotter Inga och året därpå kom Elsa. Ovan ser vi Cecilia, Hanna och lilla Inga … eller är det Elsa? Nej, jag tror bestämt att det är Inga!

Ett foto i mitt bildgalleri av Cecilias butik på Amiralsgatan uppmärksammades av Cecilias barnbarn Eric och det blev början på min bekantskap med Cecilia. Med hjälp av arkiven, Eric och senare även barnbarnet Gustaf, kunde jag följa hennes väg och det blev för mig en intressant och lärorik resa. Vilken kvinnokraft jag fått möta!

I mars 1925 gick Cecilia ur tiden och jag sätter punkt för berättelsen här och nu, men möter henne i mitt Malmö varje dag. Jag rör mig oftast i de kvarter som också var hennes och minns  saker hon “berättat” och bland detta sådant jag före vår bekantskap inte hade en aning om. Jag tittar ofta på fotot av henne och känner kraft och värme.

Tidigare inlägg hittar du här: Cecilia Ahlström