Författararkiv: Karin Lövgren Nilsson

Tankar vid bibblan

När jag häromdagen stod och väntade på bussen passade jag på att studera vårt vackra stadsbibliotek som på något sätt inte var sig riktigt likt. Plötsligt hörde jag en röst inom mig som sa: de ska va’ ärggrönt. Drog mig då till minnes en händelse från min tid i småskolan. Vi hade fått till hemuppgift att färglägga några tecknade tryck av kända Malmöbyggnader. Det ena trycket föreställde just Stadsbiblioteket.

Jag satt  sedan hemma vid köksbordet med mina färgkritor, bland vilka det fanns ljus- och mörkgrön krita. Jag hade precis målat ett par torn när en några år äldre kusin till mig kommenterade mitt verk så här: Det ska va’ ärggröna torn! Så tog han upp någon sorts penna som kunde skifta mellan fyra färger varav den ena, enligt hans tycke, var just ärggrön. Så målade han ett par torn som blev mycket finare än det jag åstadkommit. Jag tror egentligen inte att han brydde sig så mycket om färgen, han vill mest visa sin fräcka penna. Själv hade jag ingen aning om vad ärg betydde, men ville antagligen inte visa min okunnighet.

När jag dagen efter lämnade in min teckning frågade min snälla fröken om jag målat hela bilden själv. Nä, Sune har hjälpt mig … Minns att fröken log, trots att hon inte hade en aning om vem Sune var. 🙂

Numera vet jag att ärg är en missfärgning som drabbar föremål av koppar eller kopparlegeringar. Eftersom koppar är dyrt fick det väl stryka på foten vid senaste takrenoveringen. Det svider, tycker jag. Ja, sedan kom bussen …

Theodora

… heter flickan med knutna händer som står under skylten. Det berättar nu Helene, Theodora Anderssons barnbarn, i en kommentar till ett inlägg om Gottfridsgatan från 2015. Theodora, född Pettersson , föddes 1888  och avled 1950. Det är alltid lika roligt när människor på gamla bilder kan namnges, så stort tack Helene!

Så här berättade Rickard Bengtsson om Gottfridsgatan i inlägget från 2015:

”Malmös kraftiga befolkningstillväxt vid 1800-talets mitt ledde till en ofattbar trångboddhet, framför allt i Gamla staden, men också längs förstadsgatorna. Därför behövdes nya stadsdelar på jungfrulig mark. En sådan var Lugnet, som började anläggas kring 1860 bakom småhusbebyggelsen öster om Södra Förstadsgatan. Till stor del kom Lugnet till för arbetarna på Kockums Mekaniska Verkstad, vilken låg på nuvarande Davidshall och hade grundats av Frans Henrik Kockum på 1840-talet. Dessutom var ägoförhållandena oproblematiska – området var det enda centralt belägna, som inte utgjordes av donationsjord (markområde som i äldre tider skänkts av kungen till städerna och avsedd för allmänna ändamål).

Lugnet kom med tiden att i vid bemärkelse avskärmas från den växande industristaden av Södra Förstads-, Förenings-, Kaptens- och Drottninggatorna, och uppdelades i ”långgator” – med i huvudsak envånings hus – i nordlig, östlig, sydlig och västlig riktning, med smågator däremellan. I takt med industrialiseringens framväxt och den därmed ökade inflyttningen till Malmö, blev Lugnet också snabbt överbefolkat och trångboddheten enorm.

Vinjettbilden ovan är ett vykort, taget någon gång under 1900-talets första år över Gottfridsgatan, vilken var en av de tvärgående smågator som gick mellan Västra och Östra Långgatorna. Den fick sitt namn 1867 och försvann 1976 vid omgestaltningen av Lugnet under 1970-talets första hälft. Lägg märke till alla de människor som kommit ut från sina små bostäder för att se vad som står på!

Gatan är uppkallad efter en av Frans Henrik Kockums söner, Gottfrid (1838-1875), som var direktör vid faderns verkstadsanläggning.”

På Teatermuseet

… i Malmö pågår nu och till och med den 7 april 2024 en utställning om Fredriksdalsteatern ”där skrattsalvorna och applåderna hänger kvar i luften långt efter sommarens avslutade föreställningar.

Friluftsteatern anlades 1927 som en utomhusteater med 1700-talets trädgårdsteatrar som förebild.

På Fredriksdals teater omges scen, salong och foajéer av höga, tuktade häckar med lind och avenbok. Teatern hittar du inne på museiområdet mellan stadskvarteret och den stora vägkorsningen vid huvudentrén. Redan 27 juli 1932 invigdes teatern med folklustpjäsen Värmlänningarna i regi av Skådebanan.

Mellan åren 1957–1965 var Tore och Kerstin Karte som hade chefskapet över teatern. Under deras styre spelades bland annat klassikern som Den inbillade sjuke av Molière. Nils Poppe tog över teatern 1966 och agerade själv både som chef och skådespelare. Det var nu som Fredriksdals friluftsteater blev rikskänd med en rad föreställningar som En enkel man och Vita hästen. Under många år kunde det svenska folket även njuta av teatern hemifrån när Sveriges television sände sommarens föreställning i tv under trettonhelgen.

1994 -2023 var det Eva Rydberg som höll i trådarna. Eva figurerade både på och bakom scenen med en rad roliga föreställningar som Arsenik och gamla spetsar, Rabalder i Ramlösa och Allå, allå, emliga armén. Sommaren 2023 gjorde Eva Rydberg sin sista säsong på Fredriksdalsteatern med föreställningen Två man om en änka.”

Teatermuseet som ligger på Kalendegatan 5C har öppet torsdag till och med söndag mellan 13.00 och 16.00.

En kylig historia

Kylan som härjar, i Malmö just nu -7°, fick mig att tänka på den här bilden från slutet av 1930-talet. Den berättar om när familjen Larsson på Kalkbrottsgatan i Limhamn fick sitt första kylskåp som lär ha hetat ”Norge”. Fru Larsson visar stolt upp kylskåpet som med dagens mått mätt inte ser ut att rymma mycket, men som vi vet kom kylskåpet att revolutionera de svenska köken och konkurrerade ut både matkällare och skafferier.

Om kylskåpets historia berättar KTH på sin hemsida så här: En kylig historia.

En bild som denna

… tagen från en pulkabacke vid Ribersborg en vinter på 60-talet, lockar fram det förflutna inom mig och får finnas tillsammans med nuet en stund. I min barndoms Malmö hade ännu inte Kockumskranen, världens största bockkran för fartygsbyggen, kommit på plats, men bilden i övrigt stärker min uppfattning om att 50- och 60-talens vintrar var kalla och snörika. Jag har inget vetenskapligt belägg för påståendet, men det är så jag minns det. Bilden får mig också att tänka på de kassa hemmastickade vantarna som väldigt snabbt blev våta i samband med snöaktiviteter. Kylan sprängde i fingrarna och det var inte skönt. Efter att några par vantar hamnat på elementet var det roliga slut för mors handskar var ju inte till att tänka på. En vinter för ett par år sedan beslöt jag mig för att visa mina barnbarn den våldsamma skidbacken i Vanåsparken där barn jag åkt, men när vi kom dit frågade barnen ”var är backen?”  Nej, den var kanske inte så våldsam … Som ni förstår dyker den historien upp då och då och munterheten som uppstår då får jag bjuda på.

Just nu är det 7 grader kallt i Malmö och solen skiner från en klarblå himmel över snöiga tak. Så vackert är Malmö idag!

Visste ni

… att det var först på 1500-talet som den 1 januari officiellt blev nyårsdag i Sverige? Det visste inte jag, men under medeltiden lär juldagen  ha räknats som årets första. Först fram på 1800-talet var den 1 januari etablerad som nyårsdag. Det är i alla fall vad Nordiska museet berättar om saken och jag väljer att tro på det.

Året som gått har det varit rätt snålt med blogginlägg från min sida, men det beror på att andra Malmöprojekt tagit och fortfarande tar mycket av min tid. Lovar att det så småningom ska bli tätare mellan inläggen. För övrigt har det varit ett mörkt år för världen, men vi kan väl bestämma oss för att göra det bästa vi kan för att 2024 ska bli så bra som möjligt.

Önskar er ett gott slut på år 2023 och ett gott nytt år – 2024!