Kategoriarkiv: Gamla foton, vykort eller annat som berättar …

Tankar vid bibblan

När jag häromdagen stod och väntade på bussen passade jag på att studera vårt vackra stadsbibliotek som på något sätt inte var sig riktigt likt. Plötsligt hörde jag en röst inom mig som sa: de ska va’ ärggrönt. Drog mig då till minnes en händelse från min tid i småskolan. Vi hade fått till hemuppgift att färglägga några tecknade tryck av kända Malmöbyggnader. Det ena trycket föreställde just Stadsbiblioteket.

Jag satt  sedan hemma vid köksbordet med mina färgkritor, bland vilka det fanns ljus- och mörkgrön krita. Jag hade precis målat ett par torn när en några år äldre kusin till mig kommenterade mitt verk så här: Det ska va’ ärggröna torn! Så tog han upp någon sorts penna som kunde skifta mellan fyra färger varav den ena, enligt hans tycke, var just ärggrön. Så målade han ett par torn som blev mycket finare än det jag åstadkommit. Jag tror egentligen inte att han brydde sig så mycket om färgen, han vill mest visa sin fräcka penna. Själv hade jag ingen aning om vad ärg betydde, men ville antagligen inte visa min okunnighet.

När jag dagen efter lämnade in min teckning frågade min snälla fröken om jag målat hela bilden själv. Nä, Sune har hjälpt mig … Minns att fröken log, trots att hon inte hade en aning om vem Sune var. 🙂

Numera vet jag att ärg är en missfärgning som drabbar föremål av koppar eller kopparlegeringar. Eftersom koppar är dyrt fick det väl stryka på foten vid senaste takrenoveringen. Det svider, tycker jag. Ja, sedan kom bussen …

Theodora

… heter flickan med knutna händer som står under skylten. Det berättar nu Helene, Theodora Anderssons barnbarn, i en kommentar till ett inlägg om Gottfridsgatan från 2015. Theodora, född Pettersson , föddes 1888  och avled 1950. Det är alltid lika roligt när människor på gamla bilder kan namnges, så stort tack Helene!

Så här berättade Rickard Bengtsson om Gottfridsgatan i inlägget från 2015:

”Malmös kraftiga befolkningstillväxt vid 1800-talets mitt ledde till en ofattbar trångboddhet, framför allt i Gamla staden, men också längs förstadsgatorna. Därför behövdes nya stadsdelar på jungfrulig mark. En sådan var Lugnet, som började anläggas kring 1860 bakom småhusbebyggelsen öster om Södra Förstadsgatan. Till stor del kom Lugnet till för arbetarna på Kockums Mekaniska Verkstad, vilken låg på nuvarande Davidshall och hade grundats av Frans Henrik Kockum på 1840-talet. Dessutom var ägoförhållandena oproblematiska – området var det enda centralt belägna, som inte utgjordes av donationsjord (markområde som i äldre tider skänkts av kungen till städerna och avsedd för allmänna ändamål).

Lugnet kom med tiden att i vid bemärkelse avskärmas från den växande industristaden av Södra Förstads-, Förenings-, Kaptens- och Drottninggatorna, och uppdelades i ”långgator” – med i huvudsak envånings hus – i nordlig, östlig, sydlig och västlig riktning, med smågator däremellan. I takt med industrialiseringens framväxt och den därmed ökade inflyttningen till Malmö, blev Lugnet också snabbt överbefolkat och trångboddheten enorm.

Vinjettbilden ovan är ett vykort, taget någon gång under 1900-talets första år över Gottfridsgatan, vilken var en av de tvärgående smågator som gick mellan Västra och Östra Långgatorna. Den fick sitt namn 1867 och försvann 1976 vid omgestaltningen av Lugnet under 1970-talets första hälft. Lägg märke till alla de människor som kommit ut från sina små bostäder för att se vad som står på!

Gatan är uppkallad efter en av Frans Henrik Kockums söner, Gottfrid (1838-1875), som var direktör vid faderns verkstadsanläggning.”

En kylig historia

Kylan som härjar, i Malmö just nu -7°, fick mig att tänka på den här bilden från slutet av 1930-talet. Den berättar om när familjen Larsson på Kalkbrottsgatan i Limhamn fick sitt första kylskåp som lär ha hetat ”Norge”. Fru Larsson visar stolt upp kylskåpet som med dagens mått mätt inte ser ut att rymma mycket, men som vi vet kom kylskåpet att revolutionera de svenska köken och konkurrerade ut både matkällare och skafferier.

Om kylskåpets historia berättar KTH på sin hemsida så här: En kylig historia.

En bild som denna

… tagen från en pulkabacke vid Ribersborg en vinter på 60-talet, lockar fram det förflutna inom mig och får finnas tillsammans med nuet en stund. I min barndoms Malmö hade ännu inte Kockumskranen, världens största bockkran för fartygsbyggen, kommit på plats, men bilden i övrigt stärker min uppfattning om att 50- och 60-talens vintrar var kalla och snörika. Jag har inget vetenskapligt belägg för påståendet, men det är så jag minns det. Bilden får mig också att tänka på de kassa hemmastickade vantarna som väldigt snabbt blev våta i samband med snöaktiviteter. Kylan sprängde i fingrarna och det var inte skönt. Efter att några par vantar hamnat på elementet var det roliga slut för mors handskar var ju inte till att tänka på. En vinter för ett par år sedan beslöt jag mig för att visa mina barnbarn den våldsamma skidbacken i Vanåsparken där barn jag åkt, men när vi kom dit frågade barnen ”var är backen?”  Nej, den var kanske inte så våldsam … Som ni förstår dyker den historien upp då och då och munterheten som uppstår då får jag bjuda på.

Just nu är det 7 grader kallt i Malmö och solen skiner från en klarblå himmel över snöiga tak. Så vackert är Malmö idag!

I slutet av mars 1938

… fick Ester i Ockelbo ett vykort från Yvonne och Ylva i Malmö. De ville med kortet gratulera Ester på födelsedagen och passade samtidigt på att med ett streck visa precis var de bodde i det då nybyggda Saarisgården på hörnet Lundavägen och Rosendalsvägen. I samma hus fanns  då: damfrisering, trikåaffär, kaffebutik och Saaris-conditoriet. Jag tror att de var rätt nöjda med sitt nya boende. Yvonne som skrivit kortet berättar också att:  ”Nu har vi snart sommar härnere, buskarna ha redan börjat bli gröna, och crocusarna och snödropparna blomma.” Med detta gamla vykort, köpt på Degeberga antikmässa i juli månad 2023, får ni denna regniga augustisöndag en vårlig hälsning från Malmö avsänt den 30 mars 1938.

Äntligen!

För fyra år sedan inledde Historiskans chefredaktör Eva Bonde sin kampanj för en staty av journalisten och politikern Elma Danielsson (1865-1936) i Malmö. En staty som dessutom skulle bli stadens första av en namngiven, historisk kvinna. Ett viktigt steg i att lyfta upp kvinnors gärningar som påverkat Malmös historia och utveckling. Det gick vägen och uppdraget att gestalta Elma gick till konstnären Linnéa Carlsson som bor och arbetar i Malmö. Linnéa är utbildad vid Konsthögskolan i Malmö och har ställts ut på ett flertal konsthallar och gallerier.

I söndags var det dags och ”Elma Danielsson agiterar” invigdes i solsken och till musik i Rörsjöparken, en plats där Elma ofta agiterade.

Bra jobbat!