Klicka för större bild!
I Mamöblickars brevlåda låg denna berörande berättelse om bilden på väggen alldeles lagom till Släktforskningens dag den 19 januari 2019. Stort och varmt tack till Gun och Östen Jakobsson i Limhamn!
Över en gammal svart Amerika koffert, med grova mässingsbeslag hänger ett foto. Fotot är 65 cm långt och 23 cm högt. Det är inte bara fotots storlek som är värt att notera, utan även bildens historia. Både fotot och Amerika kofferten har starka band, både med varandra och med ett par slitna träskor. Träskorna står dessutom intill en förvaringskista av så kallad Skånsk allmoge-typ.
Skånekistan
Kistan är gjord av 5 grova plankor av ek, 25 mm tjocka och 3 dm breda. Det är en förvarings kista, med välvt lock och grova järnbeslag. Den står på kraftiga stödben, som är fristående, som sig bör. Låset är av äldre modell och den enda dekoren på kistan, är några sirliga bokstäver målade med vit oljefärg. Kistans mått är ansenliga, 1,4 m lång, 6 dm bred och 8 dm hög. Knappast bärbar.
Kistan är tillverkad i Södra Sandby för någon med initialerna J M D, med ett årtal 1860-09-19. J M D betyder Johanna Månsdotter, som föddes den 19 september 1860. Johannas far, Måns Flykt, var en Husar vid Kronprinsens Husarer i Malmö. Husaren hade redan ett sk oäkta barn. Johanna föddes på Fyinge nr 3, ett torp under Flyinge Kungsgård. Efter Johannas födselse lämnade Måns Flykt både sin tjänst som Husar i Malmö och det tidigare sk oäkta barnet. Johannas familj flyttade till ett annat torp i Slimminge, Kläggeröd nr 4. I Kläggeröd växte familjen, med ytterligare tre barn. Måns och hans fru Else hade nu 5 barn gemensamt.
Måns Flykt lämna även denna familj och försvann spårlöst. Johanna och deras 5 barn blev nu både faderslösa. Johannas mor Else tvingades, att bli en sk inhyses familj. Fattigdomen var nu stor. Fadern Måns Flykt lämnade familjen åt sitt öde och flyttade till Malmö, där han avled 1891. Barnen fick efterhand söka sig ut i livet. Else dog på Slimminge fattiggård 1898.
Amerikafebern
Amerikafebern eller flykten från fattigdom och social misär, drabbade Johanna extra hårt. Två bröder och tre nära släktingar hade redan emigrerat till USA. Johanna födde 12 barn, 2 dog tidigt. Livet var hårt för alla, det saknades ständigt mat på bordet, så 8 av sönerna emigrerade efterhand till Amerika. Dessutom dog hennes strävsamma man Ola plötsligt, när Johanna var 50 år. Hon blev uppsagd, fick flytta och bli hushållerska för att överleva.
18 år senare, 1928, sände Johanna ett brev till sin yngste son Alfred i Amerika och bad om hjälp. Hon var uppsagd från sin bostad i ett torp på Lyngby Slätter. Hon var fattig, trött och sliten. Synen svek henne och benen bar henne inte längre. Hon var både hon bostadslös, rådvill och sjuk. Johanna måste åter ha känt sig övergiven, som så många gånger tidigare.
Alfred
Sonen Alfred beslöt att sälja sin arrendegård i Amerika direkt, han köpte en biljett till Sverige med SS Stockholm och fick visum för resan.
Under resan till Sverige togs en bilden, av en grupp människor på en trappa. Människorna är välklädda och ser förväntansfulla ut. Bilden har en påskrift “Swedich Amercan Party for s/s Stockholm, Washington DC June 2 1928 in centre Hon. Carl R. Chindblom.” överfarten gick från New York till Göteborg i juni 1928.
På bilden ser man en ung man med kostym och fluga på översta raden längst till höger. Mannen står ytterst på ett trappsteg och lutar sig utåt. Det är Johannas efterlängtade son Alfred. Tyvärr kom sonen Alfred med sin koffert för sent. Modern Johanna Månsdotter var redan död. Hon dog redan den 4 november samma år. Hon hade levt som änka i 18 år och försörjt sig som hushållerska hos olika bönder och statare i trakterna av Genarp. Hennes kvarvarande ägodelar auktionerades ut i maj 1929 på Lyngby Slätter nr 25. Det var ett tragiskt slut efter ett så slitsamt liv, som faderslöst barn, som fattig moder, som ensam änka. Som gift fick Johanna ständigt flytta från gård till gård, allt efter Häckeberga godsförval-tares krav och önskemål. och som änka gällde det säkert bara att överleva, för Johanna.
Träskorna
För sonen Alfreds del blev det en livslång tragedi, att inte haft möjlighet att hjälpa sin gamla utslitna mor. Han förlät sig aldrig. Nu finns det bara två förvaringskistor kvar och Johannas slitna träskor.
Historien slutar med att Alfred gifte sig med flickan han träffat före Amerikaresan. De köpte en liten gård med några tunnland mark till, blev fabriksarbetare och torghandlare. Paret fick två barn, en flicka och en pojke. Flickan är nu min fru och vi har varit i Amerika och träffat flera av Johannas många ättlingar. Tänk vad världen har förändrats på 100 år. Numera står Johannas Skånska kista med hennes slitna trätofflor i vårt hus, tillsammans med Alfreds Amerika koffert och ett långsmalt foto på väggen.
Vi har inte svälten som fiende nu för tiden, utan den ständigt hotande övervikten. Den fattiga och faderslösa änkan vilar, med sin man Ola Persson, på Genarps kyrkogårds avdelning för Häckeberga slotts avlidna anstälda. En ödets ironi?
Limhamn 2019-01-16
Gun och Östen Jakobsson, som ännu minns.
