Barnens lycka och Lucia

Ett bildminne från en Luciafest den 16 december 1923 ställer frågor. Vad var Barnens Lycka? Eftersom fotografen Nils Jönssonanställd på Malmö Yllefabrik, var fackligt aktiv så kan det här vara en Luciafest anordnad av en barnverksamhet som drevs i facklig regi och kallades Barnens Lycka. Eller så var det något helt annat … Kanske någon läsare vet? Här syns inga stjärngossar, men det är ganska tidigt på 1920-talet så hela processionen hade kanske inte trätt in i städernas luciatåg än. Det var förresten först vid den här tiden som de svenska textvarianterna till den neapolitanska Luciasången skrevs. Att Luciahögtiden bygger på legenden om Sankta Lucia från Syracusa vet vi nog alla och att namnet Lucia kommer av latinets lux som betyder ljus. Välkommen Lucia!

Cecilia Ahlström /15

Året är 1886 och Cecilia med familj bor kvar på Fabriksgatan i kvarteret Höken. Den 22 april detta år dör ännu en av Cecilias systrar i en lungsjukdom. Denna gång den 29-åriga Sofia som bodde hos familjen eller möjligen i egen bostad i samma fastighet. I åtta år, bortsett från den tid Cecilia vistades i Köpenhamn, delade systrarna glädje och bekymmer kring livet i Malmö och under två år arbetade de dessutom tillsammans hos familjen Crafoord.

Jag antar att Sofia liksom de flesta vid den här tiden dog i hemmet. Det fanns visserligen ett kroppssjukhus på Slottsgatan med ändamål att i mån av utrymme emottaga personer af båda könen, hvilka lida af inre eller yttre sjukdomar, men det räckte knappast till och den som var obotligt sjuk skulle enligt reglementet inte uppta en plats som någon botbar kunde behöva. Jag tror att Sofia led av lungtuberkulos och det fanns vid denna tid ingen bot. Det skulle dröja cirka elva år innan den första byggnaden på den plats där vi än idag har Malmö allmänna sjukhus stod färdig att tas i bruk och därmed en utveckling av sjukvården.

Jag går till Röster från förr för att få veta lite mer om denna tids seder och bruk i samband med dödsfall. Självklart såg det lite olika ut beroende på samhällsklass, men själva döden var i alla fall, då som nu, lika för alla. Den som dog hemma stod lik hemma och att man var trångbodd, vilket de flesta var, förändrade ingenting. Man hängde lakan för fönstren, men täckte även möblerna med lakan. Granris placerades ut framför sorgehuset vilket drog nyfikna till sig, men det uppfattades inte som särskilt konstigt om någon för den avlidnes familj helt okänd person gick in i sorgehuset för en stilla betraktelse. Tiden mellan dödsfall och begravning var oftast kort och när det var dags för sista färden, vägen mellan hem och kyrkogård, gick de prestaverande före likvagnen och de sörjande efter. De som hade råd köpte en gravplats och övriga betalade endast för gravöppning. En del röster säger att själva begravningsceremonin vanligtvis hölls  i kapellen, men det fanns också de som hade ceremonin vid gravplatsen. Många säger att begravningsceremonier vid denna nästan tid alltid hölls i kyrkan, men andra menar att begravningsceremonier i kyrkan var förbehållet bemärkta personer. Eftersom de flesta var fattiga var det nog så att de flesta begravningsfölje gick direkt till graven. De som ville ha själaringning i kyrkan fick betala för det och gällde ringningen någon som ansågs som betydelsefull blev det en lite längre ringning. Hur trakteringen efter en begravning sig ut berodde även det på råd och lägenhet. Jag tror att Cecilia som vid det här laget hade hört, sett och lärt sig mycket ordnade en vacker minnesstund för sin släkt efter Sofias jordfästning. Kanske inte exakt som på bilden nedan som är av senare tid, men säkert var det fint.

Trots sorg och saknad fick livet gå vidare för den då 33-åriga Cecilia, tvåbarnsmor och fostermor. Som dotter axlade hon också ett ansvar för sin far, Anders, och den 8-åriga systerdottern Hanna Maria (Anton Peters syster) som fadern tog hand om efter den äldre systerns död.

Cecilia börjar nu längta bort från kvarteret Höken. Det är rökigt, slamrigt, bullrigt och mycket elände runt henne och hon vill därifrån vilket Jöns inte verkar ha något emot. Den 25 november 1886 går flyttlasset över Rörsjöbron bort till hörnet Kungsgatan och Majorsgatan i kvarteret Anna. 

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia kan du läsa här: Cecilia Ahlström.

Cecilia Ahlström /14

Det är nu maj 1883 och det har gått nästan ett år sedan Cecilia och Jöns sa ja till varandra och de bor kvar på Fabriksgatan 8 dit de anmälde flyttning daterad på bröllopsdagen. De bodde i det fjärde huset (det lilla huset med två ingångar) från vänster räknat. Bilden togs efter det att Baltzarsgatan förlängts mellan Djäknegatan och Timmermanstorget år 1908, men Cecilias hus stod kvar långt fram i tiden. 


Hörnet Timmermansgatan och Fabriksgatan. Fotograf Leon Fagercrantz. 

Vänder vi oss om, det vill säga tittar nedan, ser vi vad Cecilia såg. Det är Timmermansgatan med Snapperupsgatans mynning alldeles intill. Vi ser också ingången till sakförare Joh. Nilssons trädgård, några år senare, 1889, Klippans Bierträdgård Concordia och ännu några år senare restaurang Concordiaträdgården. 

Klipp ur A. U. Isbergs Malmökarta från 1875

Jag funderar över vad Cecilia gjorde första året efter giftermålet. Att Jöns fortfarande arbetade som vagnssmörjare framgår av församlingsboken, men vad hustru Cecilia gjorde förutom att vara hustru dygnet runt får jag gissa. Jag kan tänka mig att hon var fullt sysselsatt med planerna på en egen verksamhet av något slag. Hon åkte knappast på en stickmaskinskurs i Köpenhamn utan några tankar på vad hon skulle använda de kunskaperna till. I november 1882 flyttade hennes syster Sofia från familjen Silow på Stortorget till Fabriksgatan 8. Kanske var det så att Sofia nu hjälpte Cecilia med någon verksamhet som ännu inte var är registrerad någonstans och dessutom blev det vid den här tiden uppenbart att Cecilia var i “lyckliga omständigheter”.  

Den 13 maj 1883 föddes Anna Sofia, dotter till Cecilia och Jöns Ahlström. Anna (vilket jag tror var tilltalsnamnet) blev av någon anledning inte inskriven i födelseboken förrän vid dopet som skedde ett halvår senare. Det tillhörde ovanligheterna att barn döptes så långt efter födseln och skälet till det kanske visar sig längre fram i tiden. Ett och ett halvt år senare, den 18 november 1884 anlände Anton Peter, son till Maria, född Lundqvist, och Per Persson i Tirup. Anton Peters mor, Cecilias syster Maria, som redan som ung blev änka avled i oktober 1884 av lungsot och Cecilia och Jöns blev hans fosterföräldrar. En månad senare, den 17 december, såg deras andra dotter, Ester Elisabeth, dagens ljus. Hon döptes heller inte förrän ett cirka ett halvt år senare … Nu var Cecilia mor till två döttrar och fostermor till sin systerson och man får nog anta att hon trots hjälp från Sofia hade fullt upp. Misstänker att hon ändå på något sätt hann tillverka “småtyg” med det där lilla extra.  

Fortsättning följer.
Tidigare inlägg om Cecilia Ahlström hittar du här: Cecilia Ahlström.

Tre flugor i en smäll

… tänkte fotograf Fagercrantz, men vad mannen som ville föreviga sig själv och sin spegel tänkte om den tredje flugan får vi aldrig veta …

Konstnären Leon Fagercrantz (1866-1935), svensk fotograf och målare, var son till Carolina Christina Pettersson och Malmöfotografen Måns Fagercrantz (1831-1902). Leon studerade konst i Stockholm, Köpenhamn och Berlin och bosatte sig i slutet av 1890-talet i Malmö där han 1903 övertog sin fars fotoateljé på Norra Vallgatan 108. Han började med porträttfotografering för visitkort, men fotograferade även stadsmiljöer, främst i Malmö.


Fagercrantz fotoateljé Norra Vallgatan 108.


Gungande barn i Rörsjömarken cirka 1910.

Han målade också stadsvyer, kanalmotiv, genrebilder, byggnader från gamla Malmö och porträtt.


Rökande gosse olja på duk, okänt årtal.

Leons landskapsmålningar består oftast av blommande idyller från gårdar i Bara och Falsterbo och han lär vara representerad med ett porträtt på Torups slott. 

Nu är även Leon Fagercrantz på plats bland Malmökolleger i kategorin Malmöfotografer.

När Oscar ll fyllde sextio

Eftersom dagens namn är Oscar (grattis!) tar jag tillfället i akt att som utlovat visa något av det som kom som en hälsning från Cecilias tid. Det är ett minnesblad som utgavs  med anledning av Oscar lls sextioårsdag den 21 januari 1889. På födelsedagen gav kungen en soupé på Stockholms slott för hela kungliga familjen, samtliga ministrar, diplomatiska kåren, de fyra talmännen i och medlemmar av riksdagens kamrar, ärkebiskopen, högre militärer med flera, tillsammans 1 100 personer. Ett litet nätt gille! 

Kungen fick en massa telegram från furstliga personer, bland andra kejsarna av Japan, Ryssland, Österrike och Tyskland, kejsarinnan Augusta av Tyskland, kungarna av Portugal, Italien och Danmark, storhertigen av Nassau och Baden samt drottningen av Holland.

Folket hyllade kung Oscar vid en kortege som utgick från Kungliga slottet och passerade Norrbro, Nybron, Hamngatan, Regeringsgatan söderut, Fredsgatan till Drottninggatan, Kungsgatan, Vasagatan, Stora Nygatan, Slussplan, Skeppsbron och åter till slottet under ljudliga hurrarop av de enorma massorna som fyllde gatorna. Troligen fanns drottning Sophia vid hans sida och hjälpte till med vinkandet. Det finns mycket mer att berätta om Oscar ll, men det är sånt som det inte står något i minnesbladet om. Det tar vi en annan gång …