Strax bakom Rosqvistska stiftelsen vid Föreningsgatan låg förr i tiden landeriet Andréelund, uppkallat efter handelsmannen Andreas Wiedberg (1733-1812). Detta landeri förvärvades senare av kopparslagarmästare Hans Jacob Ohlsson (1814-1891) och hans hustru Maria, född Wetterholtz (1820-1901), att brukas som ett sommarställe. Till detta sommarnöje lär det endast ha gjorts dagsturer vilket berodde på att paret Ohlsson hade så många barn att landeriet ansågs för trångt. Däremot lär kalasen för tillresande släktningar och vänner ha varit många. Hans som var kunnig i jordbruk odlade den tillhörande marken, något som säkert mättade de många barnens munnar och kanske till och med gav ett överskott till försäljning. Om jag förstått familjens historia rätt, vilket jag tror mig ha gjort, låg familjens permanenta bostad i anslutning till Hans kopparslageri i centrala Malmö. Än idag existerar detta företag som med tiden bytt kopparn mot stål och de berättar på sin hemsida följande stycke historia:

Företaget grundades år 1838 av kopparslagsmästaren H. J Ohlsson, som samma år upptogs som mästare i det hedervärda kopparslagareämbetet, ”härstädes”. Redan under grundarens tid upparbetades verkstaden allt mer till fabriksmässig tillverkning av särskilda kopparartiklar med allt större omsättning.
Under ett halvt sekel år 1888 hade affären sin lokal i fastigheten nr 18 Hjulhamnsgatan, som ägdes av Ohlsson oh under samma år flyttades densamma till rymliga lokaler i egen fastighet, Engelbrektsgatan 25. I början av år 1891 överlämnade H. J Ohlsson affären till sina båda söner och medarbetare i affären, John B Ohlsson och Oscar E. Ohlsson. Affären gick under sönernas ledning alltmer framåt och har än mer utvecklats sedan 1898, då John B Ohlsson drog sig tillbaka på grund av sjukdom, likaså Oscar E. Ohlsson. Firmans tillverkningsområde var mycket omfattande då det tillverkades apparater för mineral och läskedrycksfabriker, apotekslaboratorier och kem-tekniska fabriker. Skandinaviens äldsta och största firma inom denna bransch. Tillverkningen var erkänd och respekterad inte bara i Sverige utan också i Norge, Danmark och Finland – ja, ända till Kina hade firman leveranser.

Enligt Lisbet Kahl Berggren som forskat i familjen Ohlssons historia, sålde Hans Jacob senare av den del av egendomen som senare blev känd som Almbacken med dess utvärdshus. Själva gården, Andréelund, stannade inom familjen. När både Hans Jacob och Maria gått ur tiden slöts år 1904 en övernskommelse mellan arvtagarna och Malmö stad om att staden skulle överta gården och att i området anlägga gator. En liten gatstump, Andréelundsvägen, är det enda som idag minner om gården. På denna lilla gatstump ligger restaurang Bouchon där jag första gången såg ett fotografi av gården, ett foto som för övrigt restaurangen bjöd mig på och som i september 2016 blev till mitt första inlägg, Voila, om gården. Detta inlägg blev ganska nyligen läst av Ingrid Fredriksson som i rakt nedstigande led är släkt med Hans Jacob och Maria. Ingrid bjöd oss därefter på nedanstående bilder ur sitt släktalbum, bilder som ger mera liv till landeriet och detta inlägg, Tack Ingrid!

Hans Jacob och Maria Ohlsson

Familjen Ohlssons släkt och vänner på besök på Andréelund en sommar vid okänt årtal

Nedanstående bilder som visar Diedenska- och Thottska husens renovering under1970-talet fick Elisabeth Öjing Nilsson att tänka på sina föräldrars parfymeri som tidigare låg i det Thottska huset på Östergatan 8. I det parfymeriet hjälpte Elisabeth då och då till med att expediera.

Foto: Gunnar Sixtensson

Foto: Gunnar Sixtensson

De två bilderna nedan från parfymeriet på Östergatan är tagna på 1960-talet av okänd fotograf.

Foto: Okänd fotograf

Elisabeths far, Sigvard Öjing, startade redan i slutet av 1930-talet en färgaffär/kemikaliehandel på hörnet Kaptens- och Kungsgatorna och senare även parfymeriet på Östergatan. Färghandeln som fick namnet Trio färghandel fick med tiden flera butiker i Malmö. Som ni ser finns det gott om ”Swing” i skylten och efter att ha förstorat bilden ordentligt kan jag tala om att den swingen handlar om rostfria rakblad.

Nedan Sigvard Öjing,  med en plastmatta i handen och flera i bilen, på väg in i butiken på Augustenborgs torg. Med tanke på plastmattorna gissar jag att bilden är tagen på 1960- eller 70-talet som jag gissar var plastmattans storhetstid.

Nedan Elisabeths mor, Ella Öjing i ny Toni Lee rock utanför butiken på Söderkulla. I skyltfönstret berättas det bland annat om att 50 stycken fyra-liters plastpåsar kostade 1,95 och vidare att Maj Lindström och Egon Larsson uppträdde med ”Plaza Svit” på Nyan/Malmö Stadsteater. Hittade affischen på annat håll och fick veta att föreställningen gick av stapeln i Malmö 1972. Därmed är bilden tidsbestämd.

Nedan två bilder av något senare datum som visar Ella Öjing utanför någon av färgbutikerna och Sigvard på väg in i en av dem.

Hur många minns ”Miss Spray Net” i skyltfönstret nedan? Ett kemiskt hårnät som sades kunna stå emot Malmöblåsten. 🙂

Nedan, Elisabeths bror, Ulf Öjing på väg ut ur butiken på Östergatan 8.

Butikerna på Nobelvägen, Östergatan, Kaptensgatan och Augustenborg avvecklades 1967-1968. Butiken på Söderkulla såldes år 1978.

Sist, men icke minst, Elisabeth i oktober 2025 utanför Thottska huset på den plats där dörren till butiken en gång fanns.

Foto: Författaren

Tack Elisabeth för att du så generöst delat med dig ett stycke av dina föräldrars företags historia och att bilder ur familjealbumet kan visas här!

… blev ett år med många intressanta kommentarer och frågor från bloggens läsare kring mina  tidigare inlägg och det finns ju en del inlägg att välja på. Det är väldigt roligt att tidigare inlägg aktualiseras och utvecklas.  Stort tack för intresset!

Strax innan nyår kom ett brev från Ingrid Rasmuson i Mölndal med gamla menyer från mera kända restauranger i Malmö, menyer som bland annat berättar om restaurang Strandens nyårssupé år 1939. Mer om dessa menyer i framtida inlägg.

Om Öjings parfymeri som var så mycket mer än ett parfymeri har Elisabeth Öjing Nilsson berättat och förmedlat i bilder och om detta får ni läsa i nästa inlägg.

Öjings parfymeri på Östergatan år 1967 – Okänd fotograf

Ingrid Fredriksson som reagerat på ett tidigare inlägg om Andréelundsgården har skickat foto av sin släkt framför denna gård och  berättar om sin mormor Gerda som var född 1876 ”och som gifte sig Brost”. Mer om gården och släkten Ohlsson kommer också framöver.

Släkten H.J. Ohlsson framför Andréelundsgården vid okänt årtal. Foto i privat ägo

H. J. Ohlsson med maka vid okänt årtal Foto i privat ägo.

Om Gustaf Freij, ett inlägg som hör till det mest lästa, kommer också en uppdatering.

Fortsättning följer …

… skrev jag i ett inlägg den 29 juni 2021 som du kan läsa här Ett stycke Malmöhistoria — i Degeberga Framtiden för huset som då såg oviss ut ser idag dessvärre riktigt mörk ut. I en intressant artikel i Sydsvenskan har Martin Andersson grävt riktigt djupt i husets historia och den artikeln kan läsas här:

Rivning hotar minne från Baltiska utställningen

… och där har den stått i många år. Med tanke på tyngden så är det lyckligtvis inte på min vind. Hur som helst stod denna orgel tidigare hos en för min familj närstående och släktens alla ungar ”misshandlade” den. Det lät inte vackert, men kul var det. Det där var på 50-talet och historien kring orgeln var troligtvis inte intressant för oss ungar, men nu kryper det fram att denna orgel en gång stod på den baltiska utställningen i Malmö år 1914. Jag funderar nu över om den användes vid utställningens olika konserter eller om tillverkaren,  August Benson från Hässleholm, helt enkelt var en av utställarna. Jag tror nog mera på det senare, men det kommer troligtvis, förr eller senare, att visa sig.

Om August Benson (1856-1942) vet jag ännu inte så mycket mer än att han efter att ha arbetat i Amerika som orgelbyggare startade egen verksamhet i Hässleholm år 1888 och att företaget ännu 1925 fanns kvar.

Efter en ordentlig uppfräschning väntar nu ett nytt hem för orgeln där den åter ska få brusa.

… upphör inte med att låta tala om sig. Fick ett trevligt mail från Jon i Newfane, Vermont, USA, som i sin ägo har en koffert som tydligt visar var den ursprungligen kom ifrån.

Vem som gick in i butiken på Södergatan i Malmö och köpte kofferten och därefter, någon gång år 1963, tog sitt pick och pack och äntrade M/S Gripsholm vet inte Jon.

Eftersom kofferten blev kvar i USA kan man ju gissa att resenären bosatte sig där. Tänk om  vederbörande hittar till Malmöblickar! Liknande har hänt förr och det är fantastiskt roligt när det händer. Om någon är intresserad av kofferten förmedlar jag kontakt med Jon. Här snackar vi både kvalitet och historia! Tack Jon!

Tidigare inlägg om firma Karl Hattendorff hittar du här: Firma Karl Hattendorff
och här: Regnhätta med historia