… och i mailet fanns ett fotografi taget i Cecilia Nelsons ateljé på Södra Förstadsgatan 36 i Malmö. Kanske togs det av Cecilia själv. Fotot som föreställer avsändarens släktingar, Nils och Emma Holmbäck, är tyvärr odaterat och det är här jag kommer jag in i bilden. Det gör jag gärna!

Med hjälp av ”Kvinnliga fotografer i Malmö 1860-1920” och lite närmare uppgifter om paret Holmbäck kom jag fram till att fotot måste ha tagits cirka 1890.

Bilden nedan visar Södra Förstadsgatan norrut och i trevåningshuset vid hörnet Södra Långgatan låg Cecilias ateljé där bilden av Nils och Emma togs. Bilden av Södra Förstadsgatan togs däremot av fotograf C.V. Roikjer

Cirka tio år fram i tiden stod sedan samma par med sin son vid Malmö Ångfärjestation för att påbörja sin resa till Amerika.

Som jag förstår det gick resan till Köpenhamn och sedan därifrån via Esbjerg till Liverpool där de steg ombord på ett av Cunard-linjens fartyg med destination New York.

Tänk att något som hände för så längesedan ändå kan kännas så nära. Nära i både tid och rum.

Tiden är senhösten 1947 och kvinnan i bild är Inga-Lisa Sixtensson på barnvagnspromenad med dottern Karin. Jag funderade länge över var i Malmö bilden var tagen och om det kunde vara Regementsgatan längst bort i bild, men var mycket osäker. Kontaktade Karin (går sedan länge för egen maskin) som ville ha det till att de gick på Regementsgatan och husen i fonden kunde ligga på Erik Dahlbergsgatan eller däromkring. För säkerhets skull kontaktade Karin sin kusin Carl-Gustaf som via vändande mail satte punkt för osäkerheten.

”Hej Karin! Javisst är det så. Först Helmfeltsgatan sedan Erik Dahlbergsgatan och till sist Banérsgatan. Koloniområdet kallades Kostadion och det fanns möjligheter där att leka för oss barn. Från början var inte Borgarskolan så stor därför syns den inte på bilden. Jag tror den har blivit tillbyggd flera gånger. Kvarteret Erik Dahlbergsgatan – Banérsgatan blev färdigbyggt 1937. Innan dess hade vi ju utsikt mot Slottsparken. Det ser väldigt öde ut på bilden, så minns inte jag det. Varje gång vi skulle gå till Mormor gick vi över Kostadion. Där simhallen ligger nu var ju också kolonier, men under kriget användes området till vedupplag dvs den ved man eldade i fastigheter, men det kom en del kol från det ockuperade Polen. Bifogar ett foto från vår lägenhet innan husen mittemot byggdes. Det är Slottsparken du ser i bakgrunden.”

Ja, Regementsgatan!

Adalbert Tinglöf som besökte Malmö år 1902 tog tillfället i akt att skicka ett vykort föreställande Högamölla till en ”vyvän”. Angelägen som han var om att få vyer tillbaka formulerade han sig artigt och skrev vackert. Jag hoppas verkligen att han fick flera vyer tillbaka.

En annan Tinglöf som troligen var släkt till Adalbert var Johan Tinglöf (1751-1812) en urmakare och smed som levde i 1700-talets Ekshärad. Han har lämnat efter sig många myter och berättelser om att han ska ha varit i förbund med djävulen som gav honom trollkunnighet. Efter en betalningstvist avseende Ekshärads tornur som John konstruerat, en tvist som utföll till hans nackdel, accepterade han socknens underbud med orden: ”Ja, klockan skall gå utan vank och brist, men när jag dör skall hon stånda.” När John gick ur tiden stannade klockan och trots upplivningsförsök (på klockan alltså) år 1852, 1860 och 1883 stod tiden ändå still. År 1927 togs urverket ner och ett nytt sattes upp. Klockan skrotades dessbättre aldrig och år 1998 gav man sig på uret igen och lyckades faktiskt få igång det. Det är numera installerat på Ekshärads hembygdsgård.

Vilken resa ett gammalt vykort föreställande Högamölla bjöd på!

När skiner på bibblan ser taket helt annorlunda ut än det gjorde den där grå dagen då jag väntade på bussen …  Det ingen tvekan om att tinnar och torn med tiden kommer att bli ärggröna igen. Helsingborgs Byggplåt kan berätta mera: Malmö stadsbibliotek, slottet