Hovfotografen A W Rahmn höll sig alltid framme när något hände kring Baltiska utställningen. Här har han lyckats fånga flygkaptenen Hugo Herman Sundstedt, en av Sveriges tidigaste flygpionjärer och enligt flyghistorisk expertis kanske mest känd för att han, även för sin tid, kvaddade ovanligt många flygplan. Han sitter i ett plan av typen Farman H.F. 20, byggt på den franska flygplansfabriken Henri Farman, men ansett som en ganska kraftlös flygplanstyp, som egentligen var avsett att bara användas som spaningsplan över Frankrike. Propellerns placering mitt i planet, bakom de främre vingarna, ger syn för sägen.

Sundstedt, som 1886 föddes Leonardsson, växte upp under knappa förhållanden och adopterades 1897 av affärsmannen Olof Sundstedt i Örebro. Han gjorde karriär inom handelsflottan och tog sjökaptensexamen i England. Enligt vad han senare berättat såg han från en båt i Engelska kanalen Louis Blériots flygning 1909 över kanalen, och när han under sommaren 1911 bevittnade flygbaronen Carl Cederströms flyguppvisningar i Örebro, blev han flygbiten. Han blev Cederströms assistent med baktanken att skaffa sig egen flygerfarenhet. Den 1 juni 1912 började han lära sig flyga på egen hand på Bonarps hed (ett av Kronprinsens husarers gamla övningsfält vid nuvarande Ljungbyheds flygklubb utanför Klippan).

Flygintresset i Sverige, och kanske särskilt i Skåne, var vid denna tid mycket stort, och flyguppvisningar och rekordförsök tilldrog sig allmänhetens stora intresse. Sundstedt annonserade i dagspressen när han skulle göra flygningar, som exempelvis den 20 juni 1912, då han flög med nytryckta tidningar från Helsingborgs Dagblad de 5 milen mellan Helsingborg och Ljungbyhed. Vid den tiden var detta en lång flygning. Senare nådde han 1 800 meters höjd under en flygning vid Kungliga Livgrenadjärsregementets exercisfält utanför Linköping, vilket då blev skandinaviskt höjdrekord. Han höll sig uppe i luften i 2½ timme.

Den 3 juli 1912 började Sundstedt avlägga certifikatprov. Ett av momenten bestod av en flygning som ägde rum mellan Harlösa, Södra Sandby, Lund och Bjärred, och på dessa mellanlandningsplatser såldes biljetter till dem som ville beundra skådespelet. Landningen i Lund var mindre lyckad, då vingspetsarna förstördes och propellern skadades så svårt att den måste ersättas. Den nya propellern visade sig emellertid ge mindre dragkraft än den förra, varför Sundstedt avbröt flygningen. Han landade nära det inhägnade område där publiken stod, och det ville sig så olyckligt, att en ung kvinna träffades av propellern och släpades med planet. Hon avled och blev därmed flygets första dödsoffer i Sverige, tragiskt nog också det ett ”rekord”. I polisutredningen som följde friades Sundstedt, och han avslutade proven den 3 augusti 1912, men först den 3 februari 1913 ansåg Svenska Aeronautiska Sällskapet det vara lämpligt att utfärda flygcertifikatet till honom. Det fick nummer 9, och blev det första certifikat som tilldelats en flygare som utbildats helt inom Sveriges gränser. Alla åtta tidigare certifierade flygare, med Cederström i spetsen, hade utbildats utomlands.

Under den närmast följande tiden genomförde Sundstedt mängder med flyguppvisningar och transportuppdrag. Bland andra gjorde han den 10maugusti 1913 den första flygningen Malmö-Stockholm, nästan 62 mil, på 14 timmar och 35 minuter.

I oktober 1913 startade Marinen flygskoleverksamhet utanför Vaxholm, sedermera flyttad till Hårsfjärden söder om Stockholm. Samtidigt blev flygplan av märket Farman de vanligaste inom Marinen fram till och under första världskriget. De tillverkades, som nämnts, i Frankrike och flögs hit. De användes även civilt. Under några år tillverkades Farman-plan på AB Södertelje Aviatikavdelning på franska licenser.

Sundstedt var 1914 representant i Sverige för Henri Farman, och han for till Frankrike för att kontrollera en ny Farman-maskin som skulle flygas hem till Sverige för svenska statens räkning via en skeppsredare i Gävle. Det är det plan vi ser på fotot. Han startade från Paris den 29 juni 1914 och flög till Malmö via Bremen på ett dygn. På färden följde kaptenen i Kungliga väg- och vattenbyggnadskåren och civile flygpiloten, Folke Winbladh, med. I Malmö landade de den 30 juni vid Baltiska utställningen, på det stora gräsfält där lantbruksutställningen hade ägt rum veckan innan (13-21 juni), istället för vid Limhamn som avsikten varit. Det torde vara Winbladh som står i uniform med ryggen mot fotografen och samtalar med Sundstedt. Färden uppåt landet fortsatte från Limhamnsfältet men planet fick motorstopp direkt i närheten av gården Erikslust. Sundstedt fick dock bara lätta skador vid kraschen. Han emigrerade 1916 till USA, där han bland annat startade en fabrik för tillverkning av sjöflygplan. Han avled 1966.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare

Ovanstående foto av A W Rahmn från Baltiska utställningen är ovanligt såtillvida att det återger en interiör av den enda av utställningens egna administrationsbyggnader som uppfördes i tegel; alla de andra, liksom majoriteten av utställningspaviljongerna, byggdes i trä. Det handlar här om Baltiskans sjukstuga, som samtidigt utgjorde Svenska Röda Korsets utställningspaviljong. Stugan byggdes i en våning av entreprenören, byggmästaren Knut Hansson för 4 700:-, och låg vid gränsen mellan nöjesfältet och viadukten utanför utställningens huvudentré. Detta var en plats där utställningsstyrelsen tänkte sig att olycks- och sjukdomsfall lättast kunde inträffa, och därmed snabbast kunde tas om hand. Byggnaden fick en entré från nöjesfältet för allmänheten samt en direkt infartsväg från staden för ambulanser som kom fram via viadukten till stugans baksida.

Stugan omfattade 100 m² och innehöll inte mindre än 9 rum! Det vi ser på fotot torde vara klinikrummet, där olycks- eller sjukdomsfallen togs emot. Kung Gustaf V håller ett vakande öga på de båda sjuksystrarna. Vi ser också sjukrummet som inretts med utrustning från Röda Korsets lokalavdelningar i Malmö, samt omläggningsrummet, som innehöll utrustning från lasarettsfartyget ”Öresund”. I övrigt fick följande rum också plats i stugan: ett läkarrum, ett rum för vakthavande sjuksköterska (två sköterskor – Ebba Bergquist och Elsa Wallin – tjänstgjorde; om det är dessa båda som återges på fotot låter jag vara osagt), en förhall som utgjorde själva utställningslokalen för Svenska Röda Korset och som innehöll montrar etc., en sjuksal med utrustning från Röda Korsets kasernsjukhus i krigstid, ett ”thekök”, där vatten kokades för medicinskt bruk, en toalett samt en ”slask” för avfallet efter de medicinska behandlingarna.

Under perioder då inga olycks- eller sjukdomsfall förekom hade allmänheten tillträde till förhallen, klinikrummet, sjukrummet och sjuksalen, vilka då fungerade som visningslokaler. Om flera olycks- eller sjukdomsfall inträffade samtidigt hade allmänheten bara tillträde till förhallen.

Enligt den samtida officiella redovisningen av Baltiskans verksamhet blev belastningen på sjukstugan betungande. Under hela utställningstiden inträffade 93 olycks- eller sjukdomsfall, däribland 8 fall av värmeslag hos manliga besökare, mot endast ett hos en kvinnlig dito. Akuta buksmärtor drabbade 6 manliga besökare, varav en av dem avled. De vanligaste skadetyperna var olika slags sårskador som 32 manliga och 12 kvinnliga besökare ådrog sig. En manlig besökare drabbades av ”akut alkoholism”.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare