På detta foto av A W Rahmn ser vi tyska utställningsarbetare som i en tidning läser att krig utbrutit. Det skulle komma att kallas Det första världskriget, och utbröt egentligen den 28 juli då Österrike förklarade krig mot Serbien efter mordet på det österrikiska tronföljarparet i Sarajevo exakt en månad tidigare. Den 1 augusti förklarade Tyskland krig mot Ryssland, och därefter kom krigsförklaringarna slag i slag under månadens första veckor. Under september var många länder med sina kolonier i krig med varandra. Verkningarna på Baltiska utställningen av krigsutbrottet var av olika slag, men det märktes främst på att besökarantalet drastiskt sjönk under de första veckorna i augusti.

Flera extratåg som skulle transporterat besökare till utställningen drogs in efter den 1 augusti vid Malmö Västra och Södervärn, och uppbörden av försålda biljetter sjönk så att den var mindre än normalt. Orsaken var det vikande antalet resande till utställningen.

Svenska Kreditaktiebolaget hade öppnat ett kontor på utställningen. Det var det första bankkontor i Sverige som inrättats på en utställning, och var avsett att ordna bankaffärerna för såväl de tillresta besökarna som för utställarna och deras ombud/speditörer. Krigsutbrottet gjorde ett brådstörtat slut på denna verksamhet eftersom personaltillgången minskade på grund av mobiliseringen och att bankstyrelsen ansåg att affärsförhållandena internationellt skulle bli oroliga.

En särskild minnesmedalj i guld med bild av kung Gustaf V hade tagits fram i fyra exemplar för respektive beskyddare av utställningen: kungen själv, kronprins Gustav Adolf, den danske kungen Christian X samt den tyske kejsaren Wilhelm ll. De tre förstnämnda fick sina medaljer på utställningen, men den tyske kejsaren kom inte eftersom han hade fullt upp med att leda kriget, så medaljen kunde aldrig överlämnas till honom.

Den regatta i Baltiska spelens regi som skulle ägt rum mellan den 6 och 9 augusti ställdes in eftersom de tyska och ryska deltagarna mobiliserades. Inkvarteringen av tillresta svenska och utländska besökare hade organiserats av Baltiska bostadsbyrån, som var inhyst i Stora Tullhuset. Byrån hade att förmedla hotellrum och lokaler i skolor och andra kommunala byggnader. Nedgången i antalet besökare och deltagare i diverse arrangemang efter krigsutbrottet medförde att byråns verksamhet lades ner. Av samma anledning sjönk utställningens stora restaurang Temperance´s omsättning med mer än hälften. Än värre resultat visade alla andra verksamheter på nöjesfältet.

Försäljningen av tombolalotter gick vissa dagar i början av augusti med förlust, men tog ny fart eftersom besökarsiffrorna ganska snabbt steg för att nå ny topp de sista utställningsdagarna. Detta berodde dock till stor del på att besökarna skulle hämta och betala sina inköpta utställningsvaror. Om dessa dessutom var utländska skulle besökarna också förtulla dem hos den tillfälligt inrättade tullavdelningen i administrationsbyggnaden vid Baltiska restaurangen intill huvudentrén.

Krigsutbrottet innebar för de tyska utställarna att större delen av dess personal åkte hem eftersom de blev inkallade till krigstjänst för hemlandet. Några av dem stupade på västfronten redan efter någon månad. Alla tyska utställda motorfordon transporterades tillbaka för att sättas in i kriget, men all järnvägsmateriel blev kvar och återfördes till Tyskland tillsammans med alla andra osålda tyska varor när utställningen avslutades den 1 oktober. Detsamma skedde med alla danska varor.

De ryska, osålda varorna  – utöver den ryska och finska konsten – överfördes till ett magasin i Köpenhamns frihamn efter utställningens slut. Den finska konsten skickades till Liljewalchs konthall i Stockholm. Den ryska konsten förvarades i källaren till Malmö realskola (nuv. S:t Petri skola), där den ännu 1919 befann sig. Den överfördes senare till Malmö Museum.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare

Åh, jag läser den så gärna igen!
Resan till Baltiskan

Majoriteten av de företag som exponerade sina verksamheter på Baltiskans nöjesfält var svenska, och naturligtvis verksamma i underhållningsbranschen. Kaféer och restauranger tog där upp nästan lika stort utställningsutrymme som dansbanor, kiosker och karuseller. Temperance  var den största restaurangen och representerade det finaste som åstadkoms i dåtidens Malmö. Bland konditorierna tog dock Feiths Kafé & Konditori från Stockholm priset. På A W Rahmns bild här ser vi dess stora anläggning som nästan ger intryck av ett Thailändskt radhus i lyxklassen. Enligt kartan över nöjesfältet låg det iögonenfallande nog mitt på området.

Feiths konditori var egentligen namnet på en kedja av serveringar i huvudstaden under 1900-talets tre första decennier. Det mest kända låg på Strandvägen 1 och var en samlingsplats i stadens nöjesliv. Strandvägen var ett populärt promenadstråk för Östermalms ungdomar. Feiths på Strandvägen 1 beskrevs som ett stort kafé i källarplanet, ”rymligt, dyrbart och elegant inrett som det höfves en samlingsplats för den fina världens damer”. Inredningen, som var mycket påkostad, hade drag av jugendstil. Konditoriet var särskilt känt för sina ris- och napoleonbakelser och bröllopstårtor. Stället var också ett känt skådespelartillhåll, nära Dramaten på Nybroplan och Svenska Teatern på Blasieholmen som det låg. Gösta Ekman den äldre var flitig gäst där, liksom hans kamrat Karl Gerhard. Ekman blev mer eller mindre upptäckt där som sångare 1908.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare