månadsarkiv: april 2014

Ställtid!?

Limhamns församlingshus

Verkar som om Limhamns församlingshus har anammat Bodil Jönssons teorier om tid och infört ställtid. Mellan 13 och 15 och 15 och 18. Förmodligen ställer man i ordning, ställer av och ställer om, kanske även  i det inre. Det mesta lär bli bättre gjort och blir roligare, om  man får den ställtid man behöver. Heja Limhamn!

 

Höj blicken …

Rosett

… så kanske du får se en spårvägsrosett! Trafikstarten i Malmö för elektriska spårvagnar skedde i december 1906. Här och var inom Gamla staden och innerstaden utanför kanalerna ser man dessa kontaktledningsfästen som kallades rosetter. De fick namnet på grund av sin säregna form och de fästes direkt i husväggarna där gatorna var förhållandevis smala. Här går jag över hundra år senare och studerar dessa kvarlämnade rester av Malmös spårvägstrafik på husväggarna. Rosetterna är pjäser på flera kilo och sitter, förhoppningsvis,  väl förankrade i väggarna.

”Var ligger Moderna Museet?”

Ola Billgrens plats
”På Gasverksgatan!”  Fel, fel, fel!  Platsen heter nu Ola Billgrens! Konstnären Ola Billgren (1940 – 2001), en Malmö-ikon och en regionens konstnär, prisad och hyllad i hela landet, men med förankring i Skåne. Liksom de flesta i sin generation arbetade han inte för att nå ut internationellt. Ola älskade Löderup, det lilla samhället där han växte upp. Tåg till Ystad och buss till Löderup för Ola hade inget körkort. Flygbåten till Köpenhamn som han såg som sin huvudstad, inte Stockholm …

På konsthallen Rooseum Moderna Museet i Malmö invigdes den 12 januari en minnesutställning med ett 40-tal målningar av Ola Billgren, de flesta snabbt och villigt utlånade av privata ägare i Skåne. Målningarna fyllde den stora hallen. Det gjorde publiken också – 11 000 besökare under den första veckan. Köer ringlade ut på gatan …

Det här verkar väl vara ett lämpligt namn på denna plats, men jag funderar över hur namngivning av  gator och platser  egentligen går till. Surfade runt lite och hittade en ”Remiss avseende förslag till namn på gator, vägar, allmänna platser m.m. i Malmö, men det där tar jag i kommande inlägg. Då ska jag berätta om Dag Hammarskjölds torg och Birgit Nilssons bro och ni kan kanske ana var vi då kommer att hamna.

Baltiskt inträde

När Baltiska utställningen stängde för gott den 4 oktober 1914 hade nära 850 000 personer besökt den, har det sagts. Denna siffra torde bygga på antalet sålda biljetter samt på avprickningar av besökare som hade frikort, tjänstemärken, presskort, specialkort eller abonnemangskort. Låter det invecklat? Det är ingenting mot kategoriseringen i den ”biljettflora” som skapades för inträde till utställningen.

BU Inträde
Till att börja med kan vi konstatera att utställningen hade fyra entréer: huvudentrén vid slutet av den viadukt/ramp som ledde till centralgården och även trafikerades av spårvagnar och motorfordon, entrén vid Malmö-Ystadjärnvägens tillfälliga station vid nöjesfältet, entrén vid Pildammsvägen samt entrén vid Roskildevägen. Till den sistnämnda hänvisades hästdragna ekipage eftersom den ledde in till utställningsområdet från den samtidigt pågående lantbruksutställningen intill Baltiskans nordvästra sida mellan den 15 och 21 juni. Denna utställning hade en egen entré. Entréerna till själva Baltiska utställningen var öppna mellan klockan 09.00 och 24.00.

Vi börjar med den kategori som hade fritt inträde. Dessa var naturligtvis ledamöterna i utställningskommissionen och utställningsstyrelsen samt därtill anslutna tjänstemän. Dessa fick ”tjänstetecken” som de skulle visa upp varje gång de ville komma in på utställningen. Fritt inträde hade naturligtvis också respektive utställare, men av dessas personal fick bara högst två personer samma förmån; övrig utställningspersonal fick betala fullt pris enligt nedan.  Viktigt var att frikorten var försedda med fotografier på innehavaren. Samma typ av kort var även ”innehafvare af restaurant, förfriskningsställe, kafé och förlustelselokal” tvungna att skaffa för sig själva och sin personal. Frikort utfärdades även för journalister av alla slag, oavsett vilken tidning eller tidskrift de representerade.

Utställarna inom gruppen Hemslöjd och konstslöjd var inte berättigade till frikort. De fick lösa personliga specialkort som kostade 5 kronor per person för hela utställningstiden. Även dessa skulle vara försedda med foton på innehavaren.  Det gällde även övriga utställare om de hade mer än två medhjälpare, och då omfattades alla i den utställningsgruppen.

Låter det fortfarande invecklat? Det kommer mer.

2480F-R Abbonemangskort Baltiskan

Det gick att köpa abonnemangskort också. Ett sådant kort gällde hela utställningstiden, kostade 20 kronor för en vuxen person, och 5 kronor för barn under 12 år. Kortet måste vara försett med foto av innehavaren och taget inom de föregående tre åren. Abonnemangskortet var dock billigare för tjänstemän, biträden, arbetare eller ”tjänstefolk” av båda könen som hade en årsinkomst under 3 000 kronor. I dessa fall kostade kortet bara 10 kronor per person. Denna ”rabatt” gällde även för föreningar om antalet medlemmar som ville gå på utställningen uppgick till minst 100 personer, och om betalningen erlades vid ett och samma tillfälle.

För alla andra kategorier av besökare var inträdesvillkoren ännu mer differentierade! Vad sägs om följande?

En endagars biljett kostade 1 krona för vuxna och 50 öre för barn under 12 år. En fyradagars biljett var tre gånger så dyr. Biljetten till lantbruksutställningen kostade 5 kronor för vuxna och 2:50 kronor för barn under 12 år.

Föreningar var berättigade till en annorlunda taxa. Om fler än 100 medlemmar i en förening samtidigt besökte utställningen fick dessa en rabatt med 30 procent, dvs. 70 öre för vuxna och 35 öre för barn under 12 år. Samma förmån fick en arbetsgivare som tog med sig minst 20 personer ur sin personal till utställningen. ”Arbetare” som åtnjöt understöd från staden behövde bara betala 25 öre för inträdet, liksom militär personal, om dessa beledsagades av sitt befäl.

Som om detta inte var nog fick alla icke redan avgiftsbefriade dessutom betala 1 krona för vuxna och 50 öre för barn under 12 år för inträde till konsthallen på måndagar och halva detta belopp övriga dagar. Ett abonnemangskort till konsthallen kostade 5 kronor för vuxna och 2:50 för barn under 12 år, men hade man redan ett abonnemangskort för hela utställningen eller var utställare eller journalist var inträdet till konsthallen gratis.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare

Kisar mot Sankt Pauli …

Sankt Pauli 3

Ingen har väl missat att hela takplåten på S:t Pauli kyrka har rivits och bytts ut. Kyrkan har ändrat utseende eftersom det nya taket är av aluminium som inte ska målas. Gröna takytor och torn är nu silvergrå och blanka – mycket blanka. Har alltid trott att den gröna färgen var ärgad koppar, men den ursprungliga färgen lär ha varit grå eftersom taket var av galvad plåt som nu var  ordentligt angripen av rost och hade börjat läcka.  Med tanke på att obehandlad aluminium klarar sig mycket bättre och längre i påfrestande miljöer och inte behöver underhållas, lär vi nog få se mera av aluminium på våra åldrande byggnader. Det hela är godkänt av Länsstyrelsen och hantverkstraditionen kommer att bibehållas eftersom det ställs lika höga krav på hantverkskunskaper att lägga ett aluminiumtak som att lägga  ett koppartak. Vi lär kunna trösta oss med att det efter hand sker en viss avmattning av glansen eftersom ytan oxiderar något och en ”tilltalande mellangrå” nyans är utlovad. San Giaocchinokyrkan i Vatikanen har fått tjäna som inspiration och exempel i detta arbete eftersom det taket legat utan åtgärder sedan 1897. Svarade på mina frågor gjorde Svenska kyrkan, Länsstyrelsen och plåtkonsulten.

Kisar lite bakåt också … Under åren 1882 respektive 1880 invigdes S:t Pauli i Rörsjöstaden och Caroli kyrka i den gamla stadskärnan. Båda kyrkorna har Stockholmsarkitekten Emil Langlet som upphovsman. Han framhöll centralformen som ideal och var specialist på centralkyrkor. Han ritade flera liknande kyrkor runt om i landet. Det viktiga var att det heliga ordet kunde höras av hela församlingen och att prästen syntes tydligt. ; )

 

Efterlysning!

Var

Det är sommar, någon har hängt ut tvätt, en annan sitter i solen på sin balkong och någon har dragit ner markisen … Livet, där och då! Finns det någon därute som känner igen sig? Förmodligen är huset rivet och vi har inte särskilt mycket att gå på mer än S:t Johannes kyrktorn till höger i bild och fiskaffären på gaveln. Volvo med delad framruta, husvagn och övrigt vittnar väl om sent 50-tal eller … kanske tidigt 60-tal.? Tänker på Smedje- och Nikolaigatorna, men är högst osäker, så välkommen med förslag.

Foto Gunnar Sixtensson