Baltiskt inträde

När Baltiska utställningen stängde för gott den 4 oktober 1914 hade nära 850 000 personer besökt den, har det sagts. Denna siffra torde bygga på antalet sålda biljetter samt på avprickningar av besökare som hade frikort, tjänstemärken, presskort, specialkort eller abonnemangskort. Låter det invecklat? Det är ingenting mot kategoriseringen i den ”biljettflora” som skapades för inträde till utställningen.

BU Inträde
Till att börja med kan vi konstatera att utställningen hade fyra entréer: huvudentrén vid slutet av den viadukt/ramp som ledde till centralgården och även trafikerades av spårvagnar och motorfordon, entrén vid Malmö-Ystadjärnvägens tillfälliga station vid nöjesfältet, entrén vid Pildammsvägen samt entrén vid Roskildevägen. Till den sistnämnda hänvisades hästdragna ekipage eftersom den ledde in till utställningsområdet från den samtidigt pågående lantbruksutställningen intill Baltiskans nordvästra sida mellan den 15 och 21 juni. Denna utställning hade en egen entré. Entréerna till själva Baltiska utställningen var öppna mellan klockan 09.00 och 24.00.

Vi börjar med den kategori som hade fritt inträde. Dessa var naturligtvis ledamöterna i utställningskommissionen och utställningsstyrelsen samt därtill anslutna tjänstemän. Dessa fick ”tjänstetecken” som de skulle visa upp varje gång de ville komma in på utställningen. Fritt inträde hade naturligtvis också respektive utställare, men av dessas personal fick bara högst två personer samma förmån; övrig utställningspersonal fick betala fullt pris enligt nedan.  Viktigt var att frikorten var försedda med fotografier på innehavaren. Samma typ av kort var även ”innehafvare af restaurant, förfriskningsställe, kafé och förlustelselokal” tvungna att skaffa för sig själva och sin personal. Frikort utfärdades även för journalister av alla slag, oavsett vilken tidning eller tidskrift de representerade.

Utställarna inom gruppen Hemslöjd och konstslöjd var inte berättigade till frikort. De fick lösa personliga specialkort som kostade 5 kronor per person för hela utställningstiden. Även dessa skulle vara försedda med foton på innehavaren.  Det gällde även övriga utställare om de hade mer än två medhjälpare, och då omfattades alla i den utställningsgruppen.

Låter det fortfarande invecklat? Det kommer mer.

2480F-R Abbonemangskort Baltiskan

Det gick att köpa abonnemangskort också. Ett sådant kort gällde hela utställningstiden, kostade 20 kronor för en vuxen person, och 5 kronor för barn under 12 år. Kortet måste vara försett med foto av innehavaren och taget inom de föregående tre åren. Abonnemangskortet var dock billigare för tjänstemän, biträden, arbetare eller ”tjänstefolk” av båda könen som hade en årsinkomst under 3 000 kronor. I dessa fall kostade kortet bara 10 kronor per person. Denna ”rabatt” gällde även för föreningar om antalet medlemmar som ville gå på utställningen uppgick till minst 100 personer, och om betalningen erlades vid ett och samma tillfälle.

För alla andra kategorier av besökare var inträdesvillkoren ännu mer differentierade! Vad sägs om följande?

En endagars biljett kostade 1 krona för vuxna och 50 öre för barn under 12 år. En fyradagars biljett var tre gånger så dyr. Biljetten till lantbruksutställningen kostade 5 kronor för vuxna och 2:50 kronor för barn under 12 år.

Föreningar var berättigade till en annorlunda taxa. Om fler än 100 medlemmar i en förening samtidigt besökte utställningen fick dessa en rabatt med 30 procent, dvs. 70 öre för vuxna och 35 öre för barn under 12 år. Samma förmån fick en arbetsgivare som tog med sig minst 20 personer ur sin personal till utställningen. ”Arbetare” som åtnjöt understöd från staden behövde bara betala 25 öre för inträdet, liksom militär personal, om dessa beledsagades av sitt befäl.

Som om detta inte var nog fick alla icke redan avgiftsbefriade dessutom betala 1 krona för vuxna och 50 öre för barn under 12 år för inträde till konsthallen på måndagar och halva detta belopp övriga dagar. Ett abonnemangskort till konsthallen kostade 5 kronor för vuxna och 2:50 för barn under 12 år, men hade man redan ett abonnemangskort för hela utställningen eller var utställare eller journalist var inträdet till konsthallen gratis.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare

2 reaktion på “Baltiskt inträde

  1. Karin Sixtensson

    Verkligen intressant! Tur att man inte satt i någon av kassorna till entréerna! Lite rörigt med avgifterna!

    Svara
  2. Rickard

    Ja, Karin S, här gällde det tydligen att ha huvudet på skaft. Eller ha en föreskrift framför sig på entrédisken så att man rev rätt biljett…

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.