månadsarkiv: december 2014

Eviga ögonblick

Maria Larsson

Kan inte finna ett bättre uttryck för vad intresset för gamla bilder egentligen handlar om än slutorden i Jan Troells film – Maria Larssons eviga ögonblick. De får också bli slutorden i årets sista blogginlägg:

Tänk att vi finns här för alltid, att dom här ögonblicken ska finnas kvar i evighet!

Lokal nyårstradition?

Riddare 34

Så här inför årsskiftet kommer jag att tänka på min barndoms grind, den som ibland försvann under nyårsnatten. Tiden var nog sent 50-tal/tidigt 60-tal. Grinden upphittades så som gott som alltid på nyårsdagen, liggande i någon park eller på någon äng i närheten. Det var aldrig tal om någon åverkan på grinden, den och flera andra grindar i grannskapet var helt enkelt bara avlyfta och borttransporterade ett stycke. Årets första dag handlade alltid om att kolla om grinden var kvar eller inte. Ärligt talat blev jag besviken de gånger den satt kvar, men det sa jag aldrig … ; )

Har ännu inte hittat någon som känner igen denna “tradition” så jag börjar tro att det var en mycket lokal historia, ett “rosenvångskt pågastreck” helt enkelt. Stolligt värre, men det dyker upp ur mitt minne vid vartenda årsskifte.

Den första snön …

… har nyss fallit och det är tidigt 60-tal. När första snön fallit hämtar man gärna kameran för att dokumentera. Allt blir ju så annorlunda! Ljusare, tystare och bilarna glider sakta fram… Till och med fyran lät nog dovare, när den med jämna mellanrum passerade och bromsade in för nästa hållplats – i detta fall Skvadronsgatan. På vänster hörn ser vi “Palmqvists” som på den tiden var en mycket fin skoaffär och på höger hörn Strömerstens kemikalieaffär. Eftersom vi befinner oss på en balkong på Regementsgatan 17 måste gatan rakt fram vara Tärningholmsgatan. Jag får en lustig känsla av att bilden är tagen en söndagskväll, men fråga mig inte varför!  Nästa morgon tror jag att husets barn rusade fram till fönstren för att se om snön låg kvar – och det gjorde den. : )


Foto: Gunnar Sixtensson

Vem var hon …

 Kvinnan som skrev

… kvinnan som i förra inlägget så noggrant beskrev demonstrationen i Malmö 1917?
Eftersom hon beskriver skeendet utifrån, hittar vi nog inte henne i folkmassan, utan snarare i ett fönster på sin arbetsplats. Av hennes kort kan vi utläsa att hon är anställd på Fabriks AB Skandinavien, ett bolag som grundades 1894 av köpmannen Holger Petersen i Köpenhamn. Man tillverkade och sålde band, tråd, garn och knappar och 1901 tog man upp tillverkning av maskinspetsar. Fabriken låg i hörnet av Bark- och Bergsgatorna. Efterhand som företaget utvecklades byggdes fabriken ut till att omfatta hela kvarteret och ett par decennier in på 1900-talet sysselsatte fabriken över 300 personer.

Vi kan läsa att vår rapportör var anställd som kontorist och hennes sätt att skriva får i alla fall mig att tro att hon var en arbetsam, noggrann och lojal medarbetare på företaget. Sin egen inställning till det som sker uttrycker hon något motsägelsefullt då hon skriver: Vi kontorister vore likväl inte fria och vi hade ju heller inte något särskilt att demonstrera för. Ja, möjligen för högre avlöning ty den räcker knappt i dessa tider. Det gick kanske runt ändå …

Vidare skriver hon på ett av korten: Spårvägscentralen ligger ett par minuters väg från boningspalatset. Detta är på originalkortet utmärkt med ett kryss. Hennes bostad måste då vara Föreningsgatan 48 eller 50. Detta hus stod färdigt 1912 och arkitekt var Frans Ekelund, en byggmästarson från Malmö. Mer om honom i annat inlägg. Nu tycker jag att vi kommit ganska nära vår rapportör och det skulle gå att ta reda på vem hon var genom att gå till “stadens minnen” (Malmö Stadsarkiv). Jag gör kanske det en dag, om tiden medger. Det vore roligt att veta namnet på den som så ingående, nästan hundra år senare, beskriver dyrtidsdemonstrationen i Malmö 1917.

Dyrtidsdemonstrationen den 25 april 1917 Vykortsvittne berättar

När första världskriget bröt ut 1914 uppstod snart en livsmedelskris i Sverige. Import och export ströps, och på olika håll i landet tvingades gemene man att odla potatis och andra livsmedelsväxter i stadsparker och promenadstråk. Arbetarhushållen fick övergå till en kost av bröd och rotfrukter. För de fattigaste inrättades barnbespisningar och soppkök. Ett system med ransoneringskort infördes, men eftersom det fanns få varor att köpa, uppstod i Malmö med flera städer en svarthandel där det gällde att vara fort framme vid stadens torg för att kunna köpa det nödvändigaste av omlandets inresta bönder innan allt var slutsålt.

Regeringens ointresse av att lindra nöden i Sverige medförde att framför allt fabriksarbetarfamiljernas husmödrar tröttnade på att jaga runt efter ransoneringskort för att få mat till familjen. Överallt i Sverige lade kvinnorna ner sina arbeten och drev sina män att gå ut och demonstrera missnöjet. I Malmö demonstrerade över 30 000 personer, vilka inom en timme samlades på Stortorget den 25 april 1917. Folk från grannkommunerna slöt upp. Vykort över manifestationen trycktes upp dagen efter och såldes direkt som reportagevykort. Ett kvinnligt ögonvittne köpte några stycken och skickade till en väninna. I detta inlägg får ni se ”her story”. Vi börjar med kortet nedan som avsändes den 27 april, och fortsätter med dess baksida där hon lägger ut texten. Hon har haft så mycket att skriva så hon av platsbrist inte kunnat sätta ut adressen eller fästa frimärke på kortets baksida. Hon har fått skicka korten i frankerat och adresserat brev!

Dyrtid 1,
Dyrtid 2, Spårvägsfolket baksidestext-R

Vår kortskrivarinna skickade ytterligare två kort med vittnesberättelser, daterade den 6 maj samma år. De följer här.

1486S-R

Dyrtid 4, 1 maj tåg baksidestext-R

1482S-R

Dyrtid 6, Stortorget baksidestext-R

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare

Limhamn och kvastprick

Ruskprick

Det är väl tveksamt om denna bild är tagen vid samma tillfälle som bilden i det tidigare inlägget – Vargavinter. Jag tror faktiskt att jag vill datera denna bild till vintern 42, som lär ha varit ännu värre än vintern 40/41. Får väl ändra slutklämmen i förra inlägget till – vad Inga inte såg. Hur som helst så ser vi här en kvastprick, AB Flygindustris gamla lokal och Cementfabriken. Fortsätter vi till höger i bild kan vi följa Strandgatan ut mot Sibbarp och så  får vi pulsa cirka 500 meter ut på isen och Öresund.

Vad en kvastprick var hade jag ingen aning om och tänkte först på en julkärve, : ) men nu vet jag bättre. En kvastprick eller en ruskprick, är en i vattnet upprättstående, förankrad spira med topptecken bestående av en eller flera kvastar (ruskor). Brukade förr användas för att märka ut särskilt grunda ställen nära kusten.

Fler stränga vinterbilder kommer så småningom …

Foto: Gunnar Sixtensson