månadsarkiv: juni 2018

Vem är detta?


Foto Ola Olsson

Det här paret/verket som kan ses från Lodgatan, riktning norrut mot Oljehamnen, verkar inte vara efterlysta, men många undrar vem de är och var de kommer ifrån. Armeringsjärnen som sticker ut från sidorna vittnar om att de måste ha hört hemma någonstans i hamnen, men har separerats från sina rötter och hamnat vilse i vattnet. Hon spejar åt öster och han åt väster och jag tycker att de verkar vara i nöd. Risken är stor att de och deras historia bara drunknar … Den som vet något om dem får gärna berätta!

Röster från förr /6


Foto Nils Jönsson

Om midsommar förr i tiden berättar här Cecilia Olsson född i Malmö 1865: 

Majstänger hade de mycket på gårdarna. Vid Mariedal hade de mycket majstänger. Det var som en park därute. De brukade samla löv kvällen innan. De gick vanligtvis till dem som hade trädgårdar och fick grenar av dem. Om de hade tid, kunde de klä majstången på förmiddagen. Annars samlades ungdomen på eftermiddagen, då de var fria. De gick från den ena gården till den andra och dansade. Där var spelemän, De kunde hålla på några kvällar efter midsommar. 

Så här berättar Hilda Kockum född 1862 i Husie: 

Majstänger hade de rätt mycket på gårdarna. De var mera enkla. De skövlade grönt på landet. Köpmännen hade majstänger på sina lantställen. De hade mycket blåklint till midsommar. 

Emma Bond född 1865 i Svedala instämmer: 

Majstänger hade de på gårdarna i Malmö. Ungarna gick och drog in grönt. Familjerna och mannarna på gårdarna hjälptes åt att sätta upp majstängerna. De var som ett kors och hade kransar. De dansade åtta dagar i rad. De gick från gård till gård. De sjöng och dansade. Någon spelade dragspel. 

Lina Olsson född 1872 och som ung anställd som understäderska hos häradshövding Möllerström i Malmö minns att: 

På midsommarafton när vi gjort undan våra sysslor var vi ute och tittade på majstänger. Vi blev inte fria förrän vid tiotiden. Vi gick ut till Pildammarna. På vägen ut gick vi från den ena gården till den ena och dansade. Vid Pildammarna brukade tjänstefolket samlas. Där kunde de komma ut på kvällarna. Vem som helst fick inte komma med. Vi skulle ha umgåtts. Var och en bjöd sina vänner. Där var poliser, tullmän och spårvägsmän. 

För målare Holmstrand född 1885 i Limhamn, Hyllie socken, var också majstänger det första han tänkte på i samband med midsommar:

I min barndom hade vi majstång här. Det var ingen bestämd plats den brukade resas på. När Folkets Hus kom försvann det. Det var ungdomar som reste majstången. På natten var det dans och på midsommardagen också ibland. De fanns de som hade en så stor stuga att de öppnade den för danstillställningar för ungdomen. 

Fritiof Olsson född 1866 i Malmö är samstämmig med tidigare berättare angående majstängerna och dansen, men lägger till lite mer:

För det mesta hade de en harmonika, eljest sjöng de. Det var särskilt mycket majstänger i Jerusalemsgatan. Vid Mariedal var det alltid stora majstänger. De fortsatte dansa tills det gröna blev visset. Då tog de ner stängerna. De dansade mest ringdanser. När de skulle ha spel, dansade de polka, vals och mazurka. Vad Fritiof menade med “när de skulle ha spel” förstår jag inte riktigt, men gissar att spel helt enkelt var ett ord för vuxendans. 

Det är märkligt att ingen av de intervjuade nämner något  om mat och dryck i samband med firandet, men de delikata sillinläggningar vi tänker stoppa i oss idag förekom nog inte. Starka drycker lär det däremot ha funnits gott om. Om midsommarnattens magi finns det många som vittnat, men just de här rösterna säger inget om det. Man behöver förstås inte berätta allt … ; )  Däremot vittnar alla om majstångsbygget, sången, och dansen som varade tills grönskan vissnade. 

På Nordiska museet hemsida finns en del att läsa om midsommarafton förr- och nu och det hittar du här: Nordiska Museet/Åretsdagar/Midsommarafton.

Röster från förr är hämtade från ett etnologiskt forskningsarbete utfört på 1940-talet. Som en del av arbetet gav man sig helt enkelt ut och intervjuade Malmöbor som var födda på 1860-1880-talen. Detta arbete kom Sven Rosborn i kontakt med då han på 70-talet läste folklivsforskning i Lund. Naturligtvis såg han den som oerhört intressant och lade sedan ut den elektroniskt så att alla skulle kunna ha glädje av den och utöka sin kunskap.

Nu och då Tågfärjeläget

… och Hamnpaviljongen sett från Ångbåtsbron/Smörkontrollen.

Jag var rätt på det även den här gången, men jag medger att det inte var särskilt svårt. Lite struligt var det ändå att få till nubilden eftersom jag fick klättra upp på ett byggaller för att få ordning på det hela. Hamnpaviljongen kom med och likaså Lantmännens gamla byggnad. Tänk att det var här som Malmöhus la till och här som Gunnars Sixtenssons dotter Karin stod i fiskebåten. Jag rättar mig efter vad kartan säger och påstår att detta är/var i Nyhamnen, en benämning på en del av Inre Hamnen … ; )

 

Gick en bit framåt och vände mig sedan om och då såg det ut så här. Funderade över hur tågfärjan lyckades klämma in sig i det gattet, men uppenbarligen gjorde hon det. Det var den färjan som vände på redden och backade in i läget eftersom järnvägsvagnarna bara togs ombord i aktern. Kom så att tänka på en annan bild i galleriet och passade på att gå fram mot kajkanten för att fånga Hamnpaviljongen. Fick då även en skymt av Krankajen och Yttre fyren och jag var nästan tillbaka där jag började med hamnen då- och nu.

Avslutar med att ta ett skutt över vattnet och får då en bild av det hela från 60-talet och  Hamnpaviljongen. Sätter mig nu här tills det är dags för nästa “hamnlektion” efter gammal bild som nog lär dröja ett tag för nu ropar sommaren på mig. Tro nu inte att jag blir helt frånvarande på grund av det, men lite glesare mellan inläggen blir det allt. ; ) 

 

Det gamla soluret

Sprang häromdagen på detta gamla solur som står på huvudbrandstationens gård på Drottninggatan. Jag har aldrig sett det förr och misstänker att det kan vara från sent 1800-tal då brandstationen stod färdig. Det är väldigt vackert, men fundamentet har nog fått sig en knuff vid någon utryckning och det har rubbats en bit från grunden. Med en förenad bredsida kan vi säkert få det på plats igen. Texten Klockan är tio slagen … känner väl de flesta av oss igen, men  just nu tänker jag på en annan och vanlig solvisartext – Mig leder solen, Er skuggan.

En dag som denna

… går säkert mångas tankar till Malmö stadion som invigdes i samband med fotbolls-VM 1958, det år då Sverige blev silvermedaljör. Länge efter detta frankerade vi stolt våra brev så här:

Men i dag, den 18 juni 2018, bänkar vi oss framför teven och Sverige i ett nytt fotbolls-VM och ser matchen Sverige – Sydkorea som spelas låååångt från Sverige och Malmö stadion klockan 14.00.

Heja Sverige!

Åter till hamnen

Den lilla storfiskaren, fotografens dotter Karin, i sin båt är inte direkt svårplacerad för visst står hon alldeles i närheten av Smörkontrollen/Ångbåtsbron som ligger till vänster utanför bild. Till höger syns en bit av Tågfärjeläget och rakt framför oss har vi Hamnpaviljongen, men jag funderar över om detta kallas Yttre hamnen, Inre hamnen eller Nyhamnen? Google maps svarar inte på det och enligt gamla kartor så lutar det mer åt Nyhamnen. Kanske inte så viktigt, men när jag nu ändå försöker få ordning på hamnen. Bilden tog Gunnar Sixtensson cirka 1955. Nubild kommer inom kort! 


Det är det lilla röda krysset som gäller.

Och nu så vill jag sjunga

… att sommaren är skön, 
och träden är så fina och marken är så grön, 

och blommorna är vackra och höet luktar gott 
och solen är så solig och vattnet är så vått, 
och lilla fågeln flyger i boet ut och in, 
och därför vill jag sjunga att sommaren är min. 

Skolavslutning i Malmö den 15 juni 2018.