… dyker den upp, svarade jag mannen som med ljus och lykta sökte efter en bild som visade sista etappen i byggandet av Wesselshuset (1911-1964) på Gustav Adolfs torg. Det vackra huset som revs för att ge plats åt hotell S:t Jörgen. Det är fem år sedan jag svarade honom så, men jag fick ju rätt till slut. ; ) Bilden hittade jag i Stadsporträtt som jag nyligen plockade ner från bokhyllan och började bläddra …
Det ser ut att råda feststämning på Gustav. Det flaggas och det är mycket folk i rörelse. Wesselshuset stod färdigt 1911 så bilden, tagen av en okänd fotograf, kan väl dateras cirka 1910. Ja, vad hände i Malmö 1910? Säkert en hel del, men det här var något extra. Får fundera över det, men nu gäller det att få fram en fin bildkopia till mannen som jag gav löftet.



Hej! En kommentar om bilden ovan.
En Cowboy i Malmö
En vanlig dag på Gustav Adolfs torg i Malmö. Helt vanlig? Nej, inte helt!
Det pågår ett bygge i bakgrunden, vilket daterar bilden till 1911 då Wesselshuset höll på att färdigställas. Det invigdes samma år och var stadens ledande varuhus innan Tempo och EPA kom till. 1962 flyttade man sina bopålar till Jägersro och huset vid hörnet av Stora Nygatan och Södergatan revs för att ge plats åt S:t Jörgens hotell.
Året innan Wessels revs hade den gamla teatern, vars salong låg mot Stora Nygatan, också skattat åt förgängelsen. Det är här som det lite ovanliga i bilden kommer in.
Ser du den lille mannen som tittar mot kameran? Bakom vagnen som går ut ur bild i kortets vänsterkant står en märkligt klädd man och tittar rakt mot fotografen. Han har cowboykläder på sig. De ser ut att vara i skinn med fransar läng sidorna. Det kan ju inte ha varit en vanlig syn i Malmö 1911.
Mannen på bilden bör vara Anton Gambetta Salmson. På Hippodromteatern pågick den 1-21 februari 1911 ett påkostat utstyrselstycke kallat ”Buffalo Bill”. Ensemblen inkluderade förutom Salmson även Edvard Persson m.fl. Förmodligen bodde den gästspelande Anton Salmson på Stadt Hamburg, som låg i teaterbyggnaden här till höger. Det var samma ägare till båda teatrarna, Moje Björkman.