Ur ”Gamla minnen från 1860/70-talets Malmö” nedtecknade 1932 av Alma Falkman och nu ”läser jag högt” : ) för er:
”Numera kan nog ingen föreställa sig vilket besvär mjölkhandeln mången gång vållade den tidens husmödrar. Inga mjölkbutiker funnos, utan man hade s.k. mjökställen. Fastighetsägarna hade då ännu kvar de sedermera borttagna gårdejordarna, där flera av dem hade kor på bete. Hos en dylik hus- och koägare tingades att jungfrun dagligen skulle hämta ett visst antal ”potter” mjölk, en pott var ungefär lika med en liter. Men när korna ibland voro hindrade att leverera mjölk, var det riktig *”Jobspost” när jungfrun kom med beskedet ”Nu kan vi inte få mjölk hos Jakobssons för kon ska kalva”. Bry och besvär blev det innan man fick spanat upp ett nytt mjölkställe.
Vid 70-talets början blev ändring i stadens mjölkhandel och det genom en märklig kvinna, lika utrustad på huvudets som på hjärtats vägnar. Det var fru Christine Pettersson, född Ekholm, som fick idén att sätta upp en mjölkbutik. För en nutidsmänniska är ju detta ej något märkvärdigt, men då var det nästan helt otroligt; en butik där hela dagen endast mjölk, grädde och smör skulle säljas, det väckte nästan löje; Hur skulle ett dylikt företag kunna bära sig? Men fru Christine lät inte avskräcka sig, hon reste ut på landsbygden och vidtalade personer att köra mjölk till henne i stan. Andelsmejerier funnos ej, endast vid de stora egendomarna hade man mejerier. I min barndom hörde jag aldrig talas om ”mejerismör” utan det hette alltid ”herrårdssmör” eller ”bondsmör”.
Så stadde fru Christine en mejerska som skulle bereda smör av den grädde som ej blev såld. Hon skaffade sig isupplag och det så rikligt, att hon en sommar kunde hjälpa bryggerierna, som blivit läns på is. Den första mjölkbutiken öppnades på Landbygatan, där den ännu är, fast då hette det alltid ” fru Pettersson vid lilla torg”. Länge dröjde det ej förrän allmänheten märkte hur utmärkt detta var. Man kunde när som helst få köpa hur mycket och så litet mjölk och grädde man ville ha, likaså smör. I lyckligaste fall köptes förr en bytta, men annars måste man köpa en hel ”fjärding” smör, som sedan måste packas ned i stenkrukor, vilka övertäcktes med salta linnelappar. Nu fick man köpa så litet som 1/2 u (?) nytjärnat smör. Affären gick utmärkt, och vi veta ju alla hur många efterföljare den butiken har fått; men faktum är att det var Christine Pettersson som ändrade hela mjölkhandeln här i staden och skapade denna nya affärsgren. Nog är det ett betydande livsverk av en kvinna och väl värt att ihågkommas.”
*”Jobspost” är en underrättelse om någonting sorgligt eller en svår motgång som drabbar en, ett olycksbudskap.
Fler Alma Falkmanminnen lär ni få ”höra” …
u:et är tecknet för skålpund. Det användes fortfarande vid denna tid det är frågan om. Kiloräknandet kom först något år senare….
Ett skålpund tack, Rickard!
Det ska vara två slängar över u:et, men det kunde inte datorn prestera.
Ingen skugga över dig:)