Gå po match …

för bloggen mff

 Ja, vad ska man säga om dagens derby HIF – MFF? Jag tar till Jacques Werups berömda replik som är så malmöitisk som bara någonting kan bli, bara för att prata bort resultatet …  Ni har säkert hört eller läst om detta i  Werups bok Hemstaden, men jag citerar ändå:

Det var en match mellan MFF och HIF, arvfienden från Helsingborg, årets match. Jag var knappt tio år och MFF kunde för mig ‘aldrig’ förlora. Men HIF ledde med 2-0 en halvtimme in i andra halvlek, ‘Kajan’ stod i mål för ‘di blåe’, Tore Svensson hade blivit skadad och på den tiden fanns inga nya spelare att ta in. Kalle Svensson i HIF-målet gjorde fantomräddningar och tiden gick. Smågrabbarna bakom målen på matcherna de åren, det vore otänkbart idag, tänk hundratals fanatiker nästan inne på planen, i ryggen på målvakterna, hängande i nätmaskorna. Nåväl, en och annan vuxen låg också där, en och annan komplett fotbollstokig vuxen, och det var just en sådan som fällde det minnesvärda yttrandet.

När domaren blåste frispark för HIF, jublade en helsingborgare, en halvvuxen grabb som nästlat sig in bland MFF-supportrarna. Det blev dödstyst bakom målet men bums kom repliken: ‘Adu, gå po match i en sån rockajävel’. En säkert fyrtioårig man hade fällt yttrandet och han granskade helsingborgsgrabben med yttersta förakt. Pojken hade verkligen en lustig rock, urmodig och bondsk! Alla lymlarna bakom målet skrattade naturligtvis grymt ut den tafatte tonåringen.

‘Gå po match i en sån rockajävel!’ Det dödligt trångsynta men också sinnet för detaljens storslagenhet. Av sådant består en hel art av malmöitisk humor, ofta skändlig men aldrig möjlig att förväxla med dumhet hos upphovsmannen. Det är den sortens småsinta eller storsinta sinne för skämt som i årtusenden kommer att rädda mången malmöbo från att gå på minor i jämmerdalen.

Man får ju betänka att det här var under de allsvenska matchernas lugnaste år, 50-och 60-talen, alltså före det att bengalerna, smällarna och annat sattyg gjort sitt intåg i matcherna.

Fotot, MFF modell 50-tal från bokensmittuppslag, är förmodligen plockat från något gammalt Rekordmagasin.

Stående från vänster: Tore Söderholm, Henry Thillberg, ? Larsson, Nils-Åke Sandell, Pravitz Öberg, Bertil Nilsson.
Knästående från vänster: Åke Hansson, Sune Sandberg, Tore Svensson, Arne Månsson och Arthur Jönsson.

Nu kan vi väl bara gå vidare …?   ; )

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.