I Allhelgonatid

I de dödas vilorum
Foto: Urszula Striner

På Malmös begravningsplatser kan vi stilla vandra bland de olika gravvårdarna och fundera över livet och döden. Här kan vi njuta av solen en dag i maj eller tända ett ljus till minne av våra kära vid Alla helgonhögtiden. Under den varma årstiden planterar vi blommor till våra anhörigas minne. Kanske sätter sig någon på en bänk och äter sin lunchmacka i skuggan under ett väldigt träd. En annan tar sin dagliga joggingtur här och då får kyrkogården nästan karaktären av en park. Fågelskådare med sina kikare guidar intresserade som vill veta mer om våra bevingade vänner. Kanske ägnar man en tanke åt familj och vänner som inte längre finns med oss. Begravningsplatserna är lummiga och gröna lungor i staden med omnejd och skänker ro och klorofyll.

Här vilar våra anhöriga, Malmös döttrar och söner och här berättas historien om de människor som levat och verkat i vår stad. Här vilar religiösa bredvid icke religiösa. Influenser från andra kulturer och religioner syns. När vi vandrar runt på begravningsplatserna är det Malmös utveckling vi upplever, en liten homogen stad blir en stor heterogen. Gravstenar och symboler förändras i takt med samhället och olika religioner får sin beskärda del av gravplatserna.

Ur boken I de dödas vilorum av Jeanette Rosengren och Urszula Striner utgiven av Kira förlag 2013.

Ljuset brinner!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.