Under en promenad på gamla väster blev jag uppmärksam på kvarteret Rosen och Liljan! Två växtnamn inklämda mellan kvarteren Diana, Lejonet, Frans Suell och Gråbröder. Ja, varför inte växtnamn? Jag blev ändå lite konfunderad och nyfiket gick jag till A.U. Isbergs handbok och historiska kartor och fick veta följande:

Kvart. n:r 39 Liljan.
Vid namngivningen av stadens kvarter hade man redan hämtat en del namn från djurvärlden, såsom Hjorten, Höken, Storken, Duvan, Fisken och Biet, till vilka sedermera även kommo namnen Tranan, den jämte Storken för Skånelandets typiska vadarefågeln, för n:r 59 och Mullvaden, det i våra trakter synnerligen vanliga, i åker- och ängsmarker grävande lilla djuret, för n:r 56. Man ville nu även ha några namn ur växtvärlden representerade, och så betecknade man kvart. n:r 39 Liljan och det söder därintill liggande n:r 52 Rosen. Härtill lär hava tagits anledning den omständigheten, att i kvarteret Rosen bodde en kvinnlig skönhet, allmänt känd under namnet Rosen, och då man tillika ville hava fram namnen på de i folkloren sedan äldsta tider även i svärmisk känslolyrik vid den tiden allmänt förekommande, såsom de ljuvligaste ansedda blommorna liljan och rosen, var ju namnkonstellationen förklarlig. Åtgärden utgjorde tillika en ridderlig honnör åt damvärlden. I den tiden lästes med hänryckning Elis Malmströms av den svenska akademien prisbelönta elegiska dikt ’Angelica’, i vars ingress hyllningen åt kvinnan genast tager sig följande typiska uttryck:

Säg mig du doftande vind, som dansar i fröjd över fälten,
såg du min lilja, o säg, såg du min rodnande ros!
Blommor dränkta i tårarnas dagg, kanhända I kyssten
flyende ängelns fot, lyckliga, gråten och dön! etc

Gode tid!
: )