Kategoriarkiv: Gamla foton, vykort eller annat som berättar …

Kladden

… Kladdagården, Klabbagården i Limhamn visar sig nu ha haft ytterligare ett namn. I mitt tidigare inlägg om gården som du hittar här Kladden … hade jag ingen aning om att gården på 1930- och 40-talen kallades Wallhem. Som bevis har jag sett brev adresserade till Wallhem, Riddaregatan 28 och brev avsända från kyrkovaktmästare Lindberg som bodde där på 30-talet. På bilden ses Lindbergs dotter och dotterson på besök på gården.

År 1940 övergick Wallhem i dåvarande komminister Tengstams ägo och blev prästgård. Jag misstänker att den som övertog gården efter Tengstam letade efter det ursprungliga namnet som var Kladden/Kladdagården, men det blev Klabbagården av det. Nästan rätt!

Oavsett vad gården hette så är bilden helt underbar. Barn- och barnbarnsbesök en tidig vår- eller höstdag på 30-talet då gardinerna hängde på tork … Fler bilder från gården hittar du i bildgalleriet

“Gissa var vi står!”

Jag får nog anhålla om betänketid … : )

Ja, den var svår, men jag funderar över om huset till vänster om flickorna kan vara Södervärnskolan under uppbyggnad (1925-26) och de låga husen längst till höger Auktionskammaren. I så fall står flickorna någonstans på eller i närheten av Lönngatan. Vad sägs om det?

Två bilder till innan jag raderar ut och tänker om. Kan det inte stämma om vi går över till andra sidan Nobelvägen och ställer lite snett till höger om byggnad 1? Vi får tänka bort passagen mellan gamla och nya skolbyggnaden, den del som flickan till vänster döljer. 

Har nu tagit en titt på Södervärnskolan i nutid och min teori om att flickorna på bilden har skolan bakom ryggen har inte förändrats. Då kvarstår byggnaden till höger i ursprungsbilden, men kan det vara Auktionskammaren? Den ligger i alla fall i rätt väderstreck. Jag släpper bilden ett litet tag och gissar att det kommer att klarna. 

Malmö gamla Auktionskammare?

Hyllie eller Bunkeflo gamla kyrka?

Enligt Riksantikvarieämbetet är det båda, så bilden är inte riktigt utredd än. Jag gör ett försök!


Bild ur Torgil Larssons bildsamling

Hyllie gamla  kyrka
“Från början av 1200-talet låg kyrkan i Hyllie by på den plats där kyrkogården fortfarande finns kvar. 1889 revs denna kyrka och ersattes med Limhamns kyrka som invigdes 1890. Från Hyllie följde en del saker med till den nya kyrkan: kyrkklockorna, sju oljemålningar, ett krucifix, en sabel(!) och ett dopfat. 1908 ändrades församlingsnamnet till Limhamn, men 1969 delades församlingen och det bildades åter en församling med namnet Hyllie.”

Bunkeflo gamla kyrka 
“En medeltida kyrka som var byggd på 1100 eller 1200-talet.
Under senmedeltiden utökades kyrkan med ett nytt korparti, långhuset breddades och
försågs med sidoskepp i norr och söder. Valv slogs vilka dekorerades rikt med
målningar. Kyrkan var mycket ovanlig genom att så stora om- och tillbyggnader
skedde under senmedeltiden. Ett västtorn fanns, eventuellt från romansk tid.
Kyrkan hade eftersatt underhåll och var liten; församlingen hade behov av en mycket
större kyrka efter den stora befolkningsökningen under 1800-talet. Kyrkorna byggdes
i allmänhet för att rymma minst 2/3 av socknens befolkning. Tidsandan och önskan
om en modern kyrka bidrog också till nybyggnad.
1887 beslutade kyrkostämman att en ny kyrka skulle uppföras. Arkitekt August
Lindvall i samarbete med Harald Boklund ritade den nya kyrkan som började byggas
1896 och invigdes i oktober 1898. Den medeltida kyrkan revs 1896. Rivningen
föregicks av många protester och riksantikvarien försökte avstyra rivningen. De många målningarna dokumenterades av Otto Rydbeck för rivningen.”

Ger mig så småningom till Limhamns- och Bunkeflo kyrkor på jakt efter sju oljemålningar, ett krucifix som stämmer med ovanstående bild, en sabel och ett dopfat. Kruxet blir att komma in i Bunkeflo “nya” kyrka, men det löser sig nog med lite hjälp från ovan. 

Fortsättning följer.

Sommaren är kort

… och nu står skolstarten för höstterminen 2019 för dörren. Funderar över hur långt sommarlovet var i tid för barnen på fotot. Bilden är tagen någon gång i slutet av tjugotalet och platsen är Vintrie nya skola som enligt Bunkeflo gille togs i bruk 1927 då Vintrie första skola, byggd 1907, inte längre räckte till. Lärarinnan i bild hette Naemi Larsson. Sommarlovet då var nog inte riktigt vad vi idag tänker att ett sommarlov ska vara. 

När den allmänna skolplikten infördes 1842 blev skolorna tvungna att införa skollov så att barnen på landsbygden kunde hjälpa till med skörd och liknande sysslor. Lovet behövde vara långt för barnen kom inte tillbaka så länge det var fullt upp på gården. Allteftersom industrisamhället utvecklades i början av 1900-talet och fler och fler flyttade till städerna kom sommarlovet att bli ett problem. Jobbade föräldrarna sprang barnen kring utan tillsyn och därför skickade de som hade möjlighet sina barn till landet för att de skulle bli omhändertagna, uppfostrade och få en möjlighet att äta upp sig. Det var vid denna tid barnkolonierna började bli vanliga i Sverige. Hur man tillbringade sitt sommarlov berodde naturligtvis till stor del på klasstillhörighet, men lovet var för de flesta svenska barn inte en tid för vila. Ledigheten var i stället avsedd för nytta och rekreation och var längre.


Vintrie nya skola kort efter invigningen 1927.

Då och Nu


Olof Åkessons Hatt- och Mössaffär någon gång på 1920-talet.

Denna bild av två kvinnor i en hattaffär någon gång på 20-talet gav mig en känsla av att den här affären fortfarande fanns kvar och jag gav mig därför ut på jakt efter den. Gick först till Hattbutik Westerblads på Östra Förstadsgatan 27 och det visade sig bli rätt med en gång. Lisa Starks som idag driver butiken berättar så här:

“År 1904 öppnade Olof Åkesson sin hatt- och mössaffär under relativt anspråkslösa förhållanden i den nybyggda fastigheten på Östra Förstadsgatan 27 i Malmö. Redan efter några år behövde affären utvidgas och Olof övertog då en betydligt större lokal i samma fastighet. På vinden satt med tiden ett 30-tal modister och hattmakare och skapade hattar och mössor enligt senaste snittet till stadens kunder. Under årens lopp utvecklade det sig till en synnerligen livskraftig firma och namnet blev känt över hela landet. Det var på den tiden ingen var någon om man inte bar huvudbonad.  Gärna nya hattar varje säsong och med nytt snitt för de som hade råd och var riktigt koketta.

Efter två generationer Åkesson tog Gotthard Westerblad 1947 över och drev butiken fram till 1968 då Ines (efternamnet kommer) som gick som lärling hos Westerblads redan som 14-åring fick glädjen att överta butiken. Efter ett livs insats i modistyrket överlät Ines butiken år 1992 till Bertil Mellblom som drev den fram till den 2 juli 2018 då nöjet att driva och utveckla den äldsta hattbutiken i Malmö övergick till mig, Lisa Starks.”


Hattbutik Westerblads juli 2019.

Bättre sent än aldrig!

För några år sedan fick jag frågan om jag inte hade en bild på Munks conditori som låg på hörnet Regementsgatan och Verkstadsgatan. Det hade jag inte, men svarade som alltid att den förr eller senare skulle dyka upp. Nu är den här i sällskap med flickorna från Hermods som köpt fikabröd en augustidag på 1940-talet.

Fotograf Gunnar Sixtensson.

Tildas kaffe

… eller rättare sagt Åbergs fanns det ändå lite nedtecknat om. 

Här en jubileumsskrift från N. Åbergs hundraårsjubileum som berättar om företagets start och de första hundra åren. 

Anno 1936 — så präntade man med prydliga bokstäver och sirliga siffror när Nils Åberg lade grunden till det företag som ännu idag bär hans namn. Ett sekel har förflutit sedan dess. 

1936-års rastlösa människor ge sig icke ofta tid att vända blicken bort från nuet och framtiden. Men liksom vandraren stannar vid milstolpen, besinnande den väg han tillryggalagt, söka sig tankarna vid ett jubileum oemotståndligt tillbaka till det förgångna. Så stanna vi inför sekeljubileet. Till dess högtidlighållande vilja vi, innan allt blir glömt, åt kommande generationer bevara minnet av den grund vi bygga på genom att teckna några bilder ur den Åbergska firmans historia under de hundra år som gått.

Nils Åberg som föddes i Anderslöv i mars 1805 kom via Lund till Malmö 1816. Efter många års arbete inom speceri- och kolonialvarubranschen vann han, först efter att ha avlagt ett provår, sju läroår och fyra år som köpsven burskap, det vill säga rätt att driva handel. Det var vad de dåtida författningarna uppställde som första villkor för erhållande av burskap, men dessförinnan hade han fått betala in de vanliga burskapsavgifterna och ställa borgen för sex års borgerliga “utskylder” och avlägga tro- och huldhets- samt borgareed. 


Ur Malmö Museers bildarkiv.

Så låg till slut vägen öppen för Nils att hyra sin första lokal för speceri- och kolonialvaruhandel på hörnet Söder- och Per Weijersgatorna. Efter fyra år hade affären utvecklats så mycket att han ansåg det dags att skaffa sig en egen fastighet. Av handlaren Carl Erik Eriander köpte Nils för en summa av 28 260 riksdaler fastigheten på hörnet Kompanigatan och Stortorget. 


Stortorget med 1. Rådhuset 2. Vattenkonsten och 3. Nils Åbergs hus.
Ur Malmö Museers bildarkiv. 

Den nyinköpta fastigheten omfattade dels ett tvåvåningshus som låg mot Stortorget, dels en gårdsbyggnad som användes som lagerlokal. Denna lagerlokal visar sig vara Kompanihuset som enligt jubileumstidskriften uppfördes i slutet av 1400- eller i början av 1500-talet och som hade som ändamål att vara ett affärshus för stadens tyska köpmän. Det finns nog mer att säga om Kompanihuset och om det kan du läsa här: Kompanihuset.

Det berättas i skriften att kunderna alltid blev väl mottagna hos Åbergs. En god cigarr lättade alltid upp stämningen innan inköpen och om “mororna” var med bjöd de på körsbärsvin. Det hände även att man hann med en glas av Åbergs goda brännvin också innan besöket var slut. Man lär enligt skriften inte ha haft så bråttom då. 

En av Åbergs specialiteter var Ljunglöfs snus som man så småningom erhöll försäljningsrätten till för hela Skåne. Den andra specialiteten var kaffet som under affärens första tid såldes orostat och oblandat. Att rosta kaffet fick var och en klara av efter bästa förmåga med hjälp av plättjärn, stekpanna eller liknande och resultaten var nog inte alltid lysande. Det rådde Nils år 1865 bot på genom att börja sälja rostat kaffe. En granne till honom, en dansk smed vid namn Börjesen, hade vid en tidigare vistelse i Köpenhamn tillverkat ett par rostningsapparater som intresserade Nils. Han beställde en apparat och hans första provrostningar slog så väl ut att han bestämde sig för att lansera det rostade kaffet för sin firma. Det lyckades mycket bra och därmed hade Nils Åberg startat det första svenska kafferosteriet och det dröjde nästan tio år innan köpmännen i Stockholm och Göteborg kunde erbjuda sina kunder denna nymodighet.

Uppmuntrad av framgången började Nils sedan att experimentera med blandningar av olika kaffekvaliteter. Nu skulle man slippa att nöja sig med en sort och Nils slutade aldrig upp med att försöka få fram bättre blandningar.


Ur Malmö Museers bildarkiv.

Nils var inte bara handelsidkare utan även industriman. Tillsammans med en man vid namn Kock övertog han dels ett talgljusstöperi, dels en såp-och tvålfabrik. När fotogenen kom på marknaden gjorde Nils snabbt av med stöperiet och kort därefter avyttrade han även sin del i  såpfabriken.

Nils som var känd för duglighet och framsynthet togs också i anspråk för kommunala uppdrag av olika slag. Han var ledamot av Stadens Äldste, Handels-och fabriksföreningarnas styrelse, Malmös fattigvårdsstyrelse, församlingarnas kyrkoråd och styrelsen för den så kallade småbarnsskolan. Ja, så tillhörde han stadsfullmäktige och var en av stiftarna till- och medlem i direktionen av Malmö Sparbank. Jag gissar att det var Åbergs kaffe som serverades i styrelserummen.

Nils Åberg drog sig på våren 1870 tillbaka från den direkta kontakten med sin affär och lämnade över skötseln av den till sin son, Rudolf Åberg, som fortsatte verksamheten i sin fars anda. På Mårtensafton, den 10 november 1882, dog Nils Åberg, men två år senare dog även sonen Rudolf. Firman övertogs då av grundarens systerson, Peter Olsson, som varit med i firman sedan 1864. Han företog omfattande förändringar och moderniseringar och resultatet blev att butiken presenterades i ett skick som motsvarade sin tids högst ställda fordringar på ändamålsenlighet och elegans. Peter innehade firman till 1915 då sonen Nils Rudolf Olsson trädde in som delägare och övertog ledningen till år 1930. Gösta W Eklund som inträdde som delägare 1926 blev 1933 ensam innehavare och chef för Åbergs kaffe. 

Det här var hundra år med N. Åbergs kaffe och att vi fick veta detta kan vi egentligen tacka Tilda och hennes kaffeburkar för. Tackar även Rickard Bengtsson som delgav innehåll ur jubileumsskriften!