Kategoriarkiv: Gamla foton, vykort eller annat som berättar …

En gång i Limhamn


Fotograf: Gunnar Sixtensson

… närmare bestämt på svenska flaggans dag 1937, roade sig två flickor med att kasta boll mot en husvägg på Linnégatan 66. På Linnéskolan strax intill vajade den svenska flaggan i vinden. I trädgården på andra sidan huset bjöds dagen till ära på kaffe med dopp.

Sedan 1983 är flaggdagen vår officiella Nationaldag och från 2005 även nationell helgdag så idag, den 6 juni 2020, firar vi oss alla igen! Ha en glad Nationaldag

p.s. Om någon blir sugen på bollkastning har jag för mig att “10:an” kastades ungefär så här:
10 kast mot vägg, fånga bollen direkt.
9 kast mot vägg, klappa händerna tre gånger. 
8 kast mot vägg, en studs mot marken.
7 studs i marken, mot vägg.
6 studs mot marken (som en basketboll).
5 kast mot vägg, fånga med en hand ??
4 Hjälp!
3 Kast mot vägg, men kast under benet.
2 Kast mot vägg, klapp framför, klapp bakom, klapp framför.
1 kast mot vägg, snurra ett varv och fånga bollen (för de yngsta får bollen studsa i marken en gång innan den ska fångas). Jag väljer nog att titta på … ; ) d.s.

En doft av choklad


Foto Auto Images

…  en dokumentär från 2003 om Margit Nielsen som arbetade hela sitt liv på Mazetti, från 14 års ålder fram till pensionen, finns nu på SVTplay och kan ses till den 20 maj 2021.

“För flickan från statargården söder om Malmö blev chokladfabriken en doft av det goda livet. Öppenhjärtigt och humoristiskt tar hon med oss på en färd genom ljus och mörker, genom barnrikehus och fattigruckel. Men ‘En doft av choklad’ är också en djupt personlig film om den stränge fadern och om sjubarnsmamman som gav Margit det bestämda rådet – skaffa aldrig barn.”

En doft av choklad är en film jag gärna ser om och om igen och blir varje gång lika berörd. 

Klicka på länken nedan!

En doft av choklad

Tullia i Malmö

… fick många vykort. Ett av dem, en Glad Pingst-önskan daterad den 25 maj 1912, ser vi här. Tante Greta i Åhus undrade hur det stod till med familjen och tänkte särskilt på hur det var med Tullias pappa. Hon undrade också om de reste till Cimbrishamn. Greta ville att Tullia skulle skriva till henne eftersom hon själv haft lite brått och dessutom inte mått så bra. Efter pingst inväntade hon dessutom sina hyresgäster som jag förmodar var sommargäster. Jag är säker på att Tullia skrev tillbaka!

Jag tänker att vi borde börja skriva vykort igen för som det är nu blir det inte mycket framtiden får veta om våra göranden, låtanden och tankar.

Håll ut!

När orden tryter ska man nog vara tyst och inte skriva för skrivandets skull. Visst är det konstigt att orden tryter när man har så mycket man vill säga. För min del gäller att fundera färdigt för att komma till en välgrundad slutsats, klä den i ord och anpassa mitt beteende till situationen. 

Det tar tid att inse att det som jag tidigare tyckte var så självklart att jag inte ens reflekterade över det inte riktigt gäller längre. När pandemin började få fäste i Sverige trodde jag till en början att det här nog skulle vara över till sommaren, men så blir det ju inte. Det kostade på att inse det, men jag vill inte bli sjuk och jag vill heller inte genom mitt beteende medverka till att någon annan blir sjuk och därmed i förlängningen överbelasta vår sjukvård.

Det är förenat med sorg att inse att äldre och yngre generationer inte kan ses på ett naturligt sätt på ett bra tag och att de där konserterna eller roliga tillställningarna inte blir av just nu eller under oviss tid. Jag tror vi måste vara kreativa (rita nya kartor) och hitta andra lösningar för att tillvaron ska bli så bra möjligt ändå. Jag är ganska säker på att vi, när vi äntligen ser ljuset i tunneln har fått fördjupade insikter om vad som är viktigt i livet. 

Håll ut!

Social pausmusik

Under tider av social paus kan gamla svartvita bilder arbeta på flera sätt. De kan till exempel uppträda sminkade i färg och till och med bjuda på musikunderhållning. Kvinnan på bilden väntar bara på förslag. Nåt lite glatt som går att vissla till kan väl vara lämpligt? Med hjälp av flygeln tippar jag att det är tidigt 1920-tal och om jag inte har fel för mig var väl Ernst Rolf artisten på modet. Vad sägs om “Säg mig vem du umgås med” och några andra dåtida örhängen? Musik, tack!

Håll ut!

Medan vi duckar

Har ni tänkt på hur gamla bilder av människor, platser och händelser ökat på sociala medier? Jag tror att vi i hotfulla tider tar fram och tittar på det som är och har varit viktigt för oss. Våra nära och kära, de som finns och som har funnits. Våra rötter! Vi skalar av och mycket av det som vi tidigare trodde var viktigt för oss skänker vi inte särskilt många tankar. 

För vår egen och andras skull får vi fortsätta att både ducka och ge viruset en bredsida ett bra tag till, men när ljuset i tunneln blir synligt tror jag att vi är mera måna om varandra och bättre inser vad som är viktigt i livet.

Håll ut!

Bilden ovan är tagen ur Bertil Widerbergs fotosamling. Den är färglagd i efterhand, men lite färg just nu kan väl inte skada? 

På Vintrie byväg


Foto ur Torgil Larssons bildsamling.

… som när fotot togs år 1900 i Gessie församlingsbok benämndes “Gässie 7&8 vester om vägen” stod familjen Tilda och Nils Larsson med barn och piga framför sitt hus. Nils Larsson står i församlingsboken som handlande och på hörnet av huset längst till vänster i bild kom något år senare butiken som Tilda skötte. Nils som på den tiden på många sätt var aktiv i Bunkeflo och Vintrie drabbades av en sjukdom som gjorde honom sängliggande en tid. Han avgav under sin sjukdomstid ett löfte till sin hustru Tilda om att om vår Herre lät honom bli frisk igen skulle han bygga ett missionshus i änden på längan ni ser till höger i bild. Nils blev frisk och höll sitt löfte om att bygga ett missionshus. År 1907 flyttade familjen till Kalkbrottsgatan i Limhamn och kom med tiden att benämnas som “Larssons i tornet”. Nedan tornhuset på Kalkbrottsgatan som år 1939 revs i samband med tanken om en förlängning av Kalkbrottsgatan. Sonen Algot (pojken i skrindan) lät då bygga upp ett nytt hus som står kvar än idag. 


Foto ur Torgil Larssons bildsamling.

På Vintrie byväg ligger än idag Tilda och Nils Larssons hus och ser ut som nedan. 


Foto från Google kartsök.

Ett minnenas café

… är väl en fin idé?! I ett mysigt rum med tända ljus, kaffe och goa kakor kan vi ljuga friskt för varandra om hur mycket bättre allting var förr. ; ) Jag tycker det här är ett kul initiativ och det verkar som om det fortfarande finns plats på caféet som rymmer 25 personer.

Du som är riktigt kaffe- och Malmösnackesugen klickar på länken nedan och anmäler dig!

Minnenas café – Min barndoms Malmö

Med modern teknik

… kan kan man snart färglägga hela sitt svartvita arkiv med ett enda musklick. Men kan en dator verkligen veta exakt vilken färg mormor hade på broschen? Nej, knappast, men datorn kan välja färger så att det ser väldigt realistiskt ut och så är det kul att se dået i färg. : )

Ångfärjan Malmö i Malmö hamn runt förra sekelskiftet. Foto ur Bertil Widerbergs bildsamling.