Kategoriarkiv: Gamla foton, vykort eller annat som berättar …

Om vännen G

… fick en vy med svar på om hen var förlåten får vi retfullt nog aldrig veta, men varför be om ursäkt om man är utan skuld? ; ) 

“Löjtnantsgatan och Tekniska skolan, Malmö. 9/2 02
G…. sänder de hjertligaste hälsningar, ber så mycket om ursäkt därför att jag ej var bestämd men skulden var ej min hoppas att du förlåter mig och ej är mera förtretad än du svarar mig med vy hoppas att du uppfyller mina önskningar beder Vännen G….”

“Lone – en liten tösabit”

… som fick följa med hem från bibblan blev en ny och värdefull bekantskap. Lone, författaren Lilian Gimnell, berättar om mellankrigstidens Malmö och den oro människor kände inför morgondagen. Hon låter oss möta de människor som stod henne nära och vi får ta del av folklivet på Möllevången. Vi får känna doften från godisaffären Pallas, känna på tyger i Hilma Lundbergs affär, mata fåglarna i Pildammsparken och då höra om det sorgliga öde som drabbade hennes morfar vid anläggandet av Baltiska utställningen. Ofta sitter vi i mormors kök i solskenshuset på Falkenbergsgatan som är den trygga världen för Lone, en värld som helt plötsligt hotas. Lone berättar direkt från hjärtat om den delen av sin barndom också och när jag nu läst färdigt vill jag nog kalla henne – en redig liten tösabit! 

Tyvärr är boken slutsåld, men det finns inom kort ett tillbakalämnat exemplar på Malmö stadsbibliotek. Lämnar när jag satt punkt.

Upptäck Malmös judiska historia

 
Malmö Stadsarkiv har i samarbete med Judiska församlingen i Malmö. Judiska kulturföreningen 1945 i Malmö och forskaren Arne Järtelius tagit fram en historisk kartguide till Malmös judiska historia.
 
Kartguiden innehåller ett 40-tal platser i staden som anknyter till en byggnad, person, verksamhet eller händelse som speglar Malmös judiska liv under drygt hundra år. Kartan som är gratis, finns på svenska och jiddisch och kan hämtas på stadsarkivet, stadsbiblioteken stadshuset, Malmö Museer, Malmö Konstmuseum, Konsthallen och Limhamns museum.
 
Bilderna är hämtade från stadsarkivets facebooksida.

På årets längsta dag


Fotograf Gunnar Sixtensson

… som infaller just idag, kliver vi in i 50-talet och ställer oss i kö vid ett frukt- och grönsaksstånd på Drottningtorget. Vi är ju i midsommarveckan så jag kikar efter jordgubbar, men ser inga. Gissar att det beror på att bilden är tagen i början av juli som är körsbärens månad. Men vad gör det när bilden är somrig och körsbären ser goda ut?
Detta och flera andra somriga motiv från 50- och 60-talens Malmö hittar du som vykort i Bokvärlden på Fridhemstorget 22 i Malmö. 

Den röde hanen

… var på 1800-talet och tidigare svår att hejda med de hjälpmedel som då stod till buds. Av texten under den här bilden av S:t Petri kyrka att döma verkar det röra sig om ett hjälpbehov efter en större brand i Malmö. Om branden på järnvägsstationen 1866, Malmöhus slottsbrand 1870 och när Doffeln brann 1888 har jag hört talas, men 1842 …? Jag fick leta länge, men i Från Brandvakt till Rökdykare, en bok utgiven till Malmö Brandkårs femtioårsdag den 1 april 1944, fick jag svaret:  

Den röde hanen var fortfarande svår att hejda med den gamla tidens hjälpmedel. År 1824 kom han lös och vara nära att ödelägga en hel stadsdel, Södervärn. Värnarna hade tidigare varit hårt drabbade av eld och brand, dels då staden under lång tid 1644 var innesluten av svenska trupper och dels vid danskarnas stora belägring 1677. Att då släcka bränderna kunde man ju icke ägna mycken omsorg, men 1842 gjorde man så gott man kunde. Någon erfarenhet av eldsläckning på denna värn bör man då ha haft, ty så sent som 1816 hade en eldsvåda härjat flera byggnader vid Södra Förstadsgatan, då 36 personer blev husvilla. Branden 1842 blev än mer ödeläggande. Den började i ett hus strax norr om Triangeln. Redan efter fyra minuter var hela huset övertänt och icke mindre än fem sammanhängande byggnader brunno i ljusan låga, innan brandredskapen hunno fram till platsen. Flammor från de halmtäckta husen antände även byggnaderna på andra sidan gatan. Rök och hetta gjorde det omöjligt att tränga in med brandredskapen i det trånga mellanrummet mellan husraderna. På två timmar nedbrunno sjutton hus och 138 personer blevo husvilla och förlorade nästan all sin egendom. Två människor förvandlades till förkolnande lik. 

Som jag förstår det var det först efter branden på Doffeln (Malmö Yllefabrik) som röster höjdes för en omorganisering och utveckling av brandväsendet i Malmö, vilket också skedde. Om det arbetet kan du läsa i nämnda bok som finns på stadsbiblioteket. 

Jag funderar nu över hur det gick för de branddrabbade Malmöborna, men också över den svenska (brand)försäkringens historia. Mer om det i ett kommande inlägg. 

Förresten, visste ni att S:ta Barbara är brandväsendets skyddshelgon? Det gjorde inte jag förrän jag läst boken, men det är säkert rätt. Jag litar på vår brandkår!

Om Runningen

… eller Rundningen på Gustav Adolfs torg som vi ser i bild, berättar Alice Lyttkens i sin bok Leva om sitt liv. Alice, dotter till Antonie Lanng från Jylland och barnläkaren Johan Cronquist, växte upp på hörnet Södra Förstadsgatan och Regementsgatan och hade nära till Runningen. Hon berättar att platsen egentligen inte var någon lekplats i nutida bemärkelse, men massor av barn samlades ändå där för att leka. Man hoppade hage, spelade kula, sprang ikapp, lekte pjätt, hoppade rep och rullade tunnband. De flesta barn som samlades där kom från husen vid torget och de närmaste gatorna och tillhörde ungefär samma samhällsklass. De som kom tillhörde enligt Alice samma fålla, kände varandra och mellan barnens föräldrar fanns det ofta nära vänskap och umgänge. 

Hjalmar Gullberg som var i ungefär samma ålder som Alice, men uppfostrad i en snickarfamilj ute på Söder, berättade långt senare för henne att han som barn tog sig Runningen, men att han aldrig vågade blanda sig i deras lekar eller tilltala dem. Det är sånt som gör ont, men den gossen ville många vara vän med lite längre fram i tiden.

Bilden togs av C.V. Roikjer i syrenernas tid och gullregnens månad år 1886, alltså tolv år före det att Alice och Hjalmar kom till världen,

Leva om sitt liv, som omfattar de två delarna Minnen från sekelskiftet till 1920 och Tjugotalet — omvälvningarnas tid, har jag läst flera gånger och fortfarande hittar jag något nytt om då som jag inte noterat tidigare. För den intresserade finns boken på Stadsbiblioteket och kanske också på bokborsen.se.

Signaturen Quintius

… ett ögonvittne, berättar om Östra Förstadsskolan och Östra småbarnsskolan för Malmö Nya Allehanda den 24 februari 1875.

“Östra Förstaden

Om man gör sin infart till Malmö via den så kallade Sallerupsvägen, passerar man, just där ‘värnen’ tar sin början, till vänster om vägen ett temligen stort och prydligt hus med trädgårdsanläggning utmed landsvägen. Om vi kasta en blick på detsamma, se vi genast, att det är en skola, här är förlagd. Då tillfället nu erbjuder sig, kunna vi naturligtvis ej underlåta att stiga in och taga denna skola i närmare betraktande. Vi få genast svar på vår fråga, att det är Östra Förstadsskolan, i hvilken vi inträdt, och vidare, att hon är näst den yngsta af de offentliga skolorna inom staden. Hon upprättades nämligen år 1858 ned den nuvarande öfverläraren N. Engström, som föreståndare, och hvilken nu beredvilligt säger oss, att icke mindre än 2,450 barn hafva inskrifvits i skolan, sedan den började. 

Att här omnämna denna skolas verksamhet alltsedan dess upprinnelse och till närvarande stund, medgifver hvarken tid eller utrymme, men jag vill dock kasta en blick tillbaka på undervisningsanstalten under det tilländalupna året och i största korthet hvidröra, hvad som för läsaren möjligen kan vara af intresse. 

Hvad sålunda först lärare och lärarinnor beträffar, så hafva fem af de förre — inclusive förre läraren — och sju af de senare biträdt vid undervisningen, som fortgått med fem timmar, inom hvarje afdelning. En lärare, P. Nilsson, och en lärarinna, Kersti Persson, hafva lemnat skolan under årets lopp. Rörande klassernas antal hafva de inom egentliga folkskolan varit fem och inom småskolan två, Den vid Sege förlagda afdelningen är numera indragen, sedan lyckades skolrådet att få en rymlig och ljus lokal i målaremästaren C. Wahls hus på Öster, hvarest äfven finns ett rum för en lärarinna. Förutom andra och tredje klassernas flickor, hvilka erhålla slöjdundervisning, läsa här flickorna af första och andra klasserna. Det torde härvidlag anmärkas, att gossar och flickor läsa hvar för sig utom en avdelning för första klassen, i hvilken 31 gossar och 25 flickor undervisas gemensamt. Hyran för skollokalen i hr Wahls hus utgör pr år 400 kronor.

Under år 1874 hafva 233 barn blifvit inskrivna. Lärjungeantalet under sistförflutna termin uppgick till 700.

Aflöningen till samtliga lärare och lärarinnor under sistlidet år har utgjort 8000 kr. Helsotillståndet har såväl bland dessa som barnen varit godt.

Sedan jag nu korteligen berättat något om Östra förstadens folkskola och derpå sett mig om i de rymliga och beqväma skolsalerne, lemnar jag för denna gång densamma i ro, men, eftersom jag är så nära, kan det vara på sin plats att äfven göra ett tittin i den blott några steg derifrån liggande Småbarnsskolan

Ändamålet med såväl denna som den år 1843 och vid Djeknegatan förlagda s.k. ‘asyl’ är, enligt stadgarne. att åt minderåriga, inom staden Malmö boende, barn af obemedlade föräldrar lemna en uppfostrande tillsyn under den tid af dagen, då barnens vårdare —  föräldrar eller andra — eljest skulle af omsorg derför förhindras att bereda sig arbetsförtjenst till eget samt barnens uppehälle och nödtorft. För sin tillkomst har den å Östra förstaden belägna ‘asylen’ hufvudsakligen att tacka konsul H. Friis, hvilken i Mars 1871 ingck till stadsfullmäktige med en skrift hvari han påpekade nödvändigheten af ännu en småbarnsskola. Frågan vann också genklang hos fullmäktige, hvilka kostnadsfritt uppläto byggnadstomt, och detta i förening med andra gåfvor gjorde, att redan i December samma år kunde den nya skolan fri och färdig med en grundsplåt af 3,205 kr. 48 öre öfverlämnas till den för densamma utsedda direktionen i hvilken doktor E. Salomon är ordförande och handlanden A. Svensson kassaförvaltare. Till lärarinna antogs Karna Matsson, som ännu tjenstgör, afhållen af såväl direktionen som sina små, och till sånglärare hr C. Hansson. 

Hvad sjelfva skolbyggnaden beträffar, så utgöres den, förutom af nödig bostad åt lärarinnan. af två salar, en större och en mindre, med terrassformiga sittplatser, jemte ett badrum, hvarest de små, när behofvet så påkallar, badas. Barnen hållas fördenskull alltid mycket snygga och rena. Såsom ett kuriosum kan jag omnämna, att i ena salen finnas två ganska stora speglar placerade, i hvilka barnen sjelfva skola öfvertyga sig om hvad verkan en rengöringsprocess kan göra. Hvad undervisningen beträffar. lägges ej den huvudsakliga vigten på denna, emedan barnen ännu äro unga; de få nemligen ej vara öfver 6 år. I stället uppmuntras de genom lekar och kroppsöfningar, för hvilket ändamål en paviljong för de förra och en gymnastikinrättning för de senare äro anbragta å den inhägnade gårdsplatsen. Utmed byggnaden är en parkanläggning une miniature uppförd. Barnens antal, gossar och flickor tillsammans, har varit 50 under det förflutna året, och hafva dessa hvarje middag blifvit bespisade på skolans bekostnad. Afslutning sker vid midsommar och jul, då utdelning af kläder, kakor och leksaker eger rum.

Hur det förhåller sig med småbarnsskolans finansiella ställning kan bäst inhemtas af nedstående mig benäget tillställda öfversigt för det förflutna året.”

Den detaljerade finansiella ställningen orkar vi kanske inte med så jag fortsätter med artikelförfattarens sammanfattning:

“Af denna sammanställning finner läsaren att utgifterna öfverstigit tillgångarne med 431 kr. 13 öre. Medlet att fylla denna lucka ligger i den välgörande allmänhetens händer och endast häri, ty som vi veta, beror hela ‘asylens’ tillvaro uteslutande på frivilliga gåfvor. Uteblivfa dessa, kan inrättningen ej längre existera. och de ädelsinnade menniskor, som ställt sig i spetsen för detta ädla företag, skulle då se alla sina bemödanden, alla sina omsorger tillintetgjorda blott efter några få års sträfvanden. Jag hoppas likväl, ja, jag är öfvertygad derom. att den allmänhet, som aldrig ryggat tillbaka. då den blifvit anlitad i dylika ärenden, behöfver endast hafva inhemtat kännedom om skolans ekonomi för att genast skynda direktionen till hjelp. — Medlen emottagas och redovisas tacksamt, af jernhandlaren A, Svensson.

Vi råkas igen en annan gång, till dess farväl!”
                                                     ‘Quintius’

Då är det alltså så att Östra Småbarnsskolan byggdes bredvid den första Östra Förstadsskolan, uppförd 1858 på tomt nr 26 i Östra Förstaden. Längre fram i tiden delades tomten upp i två kvarter varvid skolan hamnade i kvarteret Häggen och småbarnsskolan i kvarteret Granen. Nu bör det vara ordning och reda, så tack Leif Rasmusson för att du stod på dig! 

Funderar över vem artikelförfattaren Quintius var, men återkommer till frågan i ett framtida inlägg.

“En rätt egendomlig benrangeldans”

I sällskap med Kalle P var denne kortskrivare när han för första gången, den 27 september 1895, besökte Malmö  I september året därpå var han åter i Malmö för att då besöka den Nordiska industri- och slöjdutställningen. Om Kalle P hängde med då också förtäljer inte historien … 

“Sönd. d 6 sept 1896

Paa lystreise fraa Kobenhavn till Nordiske Industri- og Slojdutstillning i Malmø. Det hele meget morsamt saa forste gang Prof. Rontgens  X straaler.”

Funderade över hur det där var upplagt, googlade och fick svar från Kulturen i Lund.

“Röntgen på tivoli”

“En av de första röntgenapparaterna i Sverige fanns inte på ett sjukhus, utan på den stora Nordiska industri- och slöjdutställningen i Malmö 1896. På områdets nöjesfält roade den danske film- och tivolidirektören Ole Olsen allmänheten med en röntgenapparat som han köpt i Berlin. De nyfikna besökarna fick bland annat se en groda genomstrålas. En av besökarna beskrev det som ”en rätt egendomlig benrangeldans”. Tivolibesökarna kunde även få sina händer genomlysta.”

Hela artikeln kan du läsa här  Att se in i kroppen!