Kategoriarkiv: Gamla foton, vykort eller annat som berättar …

Det kom ett mail

… från Roger Agartsson i Karlsborg som i sina gömmor hittade ett foto från Café Residens i Malmö, taget på 50-talet. Roger berättar att det tillhört hans faster Märta Berggren som jobbade där som servitris. Märta, tredje på person på främre raden från höger räknat, sitter bredvid ägaren Marcel Laurent som drev Residens som egentligen var ett schweizeri. Laurent kom till Malmö efter andra världskriget där han drev sitt kontinentala café med restaurang i 33 år. Han var också schweizisk konsul och en Malmöprofil som var känd för sin vänliga utstrålning. Residens wienerkrans med arrak och deras schweiziska croissanter lär ha varit något alldeles extra.

Även undertecknad har varit på Residens. Det blev ofta lite söndagshäng där efter bion på sena 60-talet och tidiga 70-talet. Wienerkransen med arrak har jag inget minne av, men den hade vi troligtvis inte råd till efter biobesöket. Däremot minns jag mycket väl att Marcel Laurent var lika vänlig mot en liten kund som mot en stor. Minns också Residens italienska musikkapell som då fick oss att drömma om att åka till Italien. Nu drömmer jag mig tillbaka till Residens! Tider och drömmar förändras … ; )

Tackar Karin Sixtensson för nedanstående positiva kommentar/komplettering till Roger Agartssons inlägg:

Trevligt att se. Minns väl denna vänliga man och även hans likaledes vänliga fru som sitter i ljus klänning till höger (till vänster i bild) om honom.

I en kommentar till inlägget berättar Alexandra Hansen att mannen längst upp till höger i bild är hennes morfar Börje Hansen. Hjälp med att namnge personer i bild är alltid uppskattat.

Tack och lov

… att detta får stå kvar” tror jag att sällskapet i bild sa till varann när det stannade framför  modellen av S:t Gertrud i ett fönster på Östergatan. Att det är tidigt 70-tal råder det väl ingen tvekan om, men gissningsvis var det på en söndagseftermiddag vid halv tretiden. 

Bilderna ovan från Gunnar Sixtenssons bildsamling har kommit i olika omgångar, men som vanligt letar bilder som hör samman upp varann. Fler bilder från samma promenad hittar du här: Den Bilden.

Vindsnurran

I min barndom firades då och då valborg eller första maj med ett besök i Pildammsparken. Efter att familjen fingått lite i parken och längs blomstergatan blev det så äntligen fika på serveringen intill Margaretapaviljongen. Att paviljongen och blomstergatan är ett minne från Baltiska utställningen hade jag ingen aning om då och knappast intresse av heller. Mitt fokus var lemonaden och bakelsen, men när det var avklarat blev det spring i benen … En gång blev det väldigt mycket spring i benen och då gick far och köpte en vindsnurra till mig och därmed fick de vuxna en halvtimme extra för att koppla av och prata till punkt om för mig ointressanta saker. Det var nåt alldeles speciellt med den där snurran och därför är valborg/första maj för alltid förknippat med en sådan. Årets går åt det himmelsblå hållet och står på balkongen. 

Glad valborg och första maj!


Pildammsparken och Margaretapaviljongen/Malmö Museer

Dagens banala bild


Stortorget en vårdag på 40-talet. Fotograf: Gunnar Lundh.

… kan imorgon vara unik” lär fotografen Gunnar Lundh en gång ha sagt. Bilden ovan, tagen av samme fotograf, måste nog redan på 40-talet ha ansetts som unik, men denna strålande aprilfredag 2019 förstår vi mycket väl vad Gunnar menade. 

Fotograf Gunnar Lundh (1898 – 1960)

Jag kan inte längre höra syrsor, det är trist …

Just idag när det är 112 år sedan Zarah Leander föddes hittade jag denna bild tagen på Malmö Central år 1939 av fotograf Otto Ohm.

”Zarah Leander hemma. Fru Zarah Leander-Forsell passerar Malmö på resa till sitt gods. Bilden visar kapellmästare Norbeth Pouch överlämnar sin vals och blommor vid ’godsägarinnans’ ankomst till Malmö.”

 

G….

… sänder de hjertligaste helsingar, ber så mycket om ursäkt därför att jag ej var bestämd men skulden var ej min hoppas att du förlåter mig och ej är mera förtretad än du svarar mig med vy
hoppas att du uppfyller min önskan beder Vänligen G….

Jag funderar över vad G…. (Greta eller Gerda?) kan ha haft för skäl att be den då 24-årige Johan Kra(a)ft från Tomelilla om ursäkt. Om han förlät henne och skickade en vy över Tomelilla är osäkert, men säkert är att han for till Amerika i början av 1910-talet. Johan återvände aldrig till Sverige och om det var bra eller dåligt för G…. får vi aldrig veta.