Kategoriarkiv: Malmö Nu

I Malmös hjärta

I Altonaparken står Gösta Ekman modell för ”det svenska tungsinnet”, en bronsskulptur skapad av Marie-Louise Ekman. ”Marie-Louise ville göra något på temat det svenska tungsinnet och vemodet och frågade mig om jag inte kunde stå modell för den gråtande konstnären.” Det ville Gösta och sedan presenterades statyn i den svenska paviljongen under världsutställningen i Sevilla 1992. Efter detta fick statyn komma till Malmö som under åren 1949 till 1955 var Gösta Ekmans kära gamla stad. Kär, trots att han här sa sig ha gråtit mycket för att han inte var så stor och stark, men däremot slängd i käften och då var det ju lätt att få sig en smäll. 

Nu är Gösta Ekman borta för alltid och plötsligt känns det svenska tungsinnet och vemodet som en tröst …

I väntan på vårdagjämningen

 

… som inträffade 24 minuter efter klicket kom jag att tänka på att S:t Pauli kyrka snart kommer att öppna igen efter renoveringen som pågått i två år. Egentligen har det varit fyra år av renovering, men under de första årens utvändiga renovering hölls kyrkan öppen.

Invigningsveckan startar på söndag den 26 mars och det bjuds på program och musik varje dag och kväll. På söndag kommer Anders Reisnert, Malmös tidigare stadsantikvarie, att berätta om restaureringen. Mera om invigningsveckan kan du läsa här: Nu öppnar S:t Pauli kyrka igen.

Så blev klockan 11.29 och ljuset tog över …
Leve ljuset!

Malmö Nu

bagers-bro

… eller rättare sagt igår kväll framför Bagers bro och Malmö Börshus. Svårslaget! Så svårslaget att Frans Suell lär tycka att platsen håller honom levande …

Whether you’re a brother or whether you’re a mother
You’re stayin’ alive, stayin’ alive
Feel the city breakin’ and everybody shakin’
And we’re stayin’ alive, stayin’ alive
Ah, ha, ha, ha, stayin’ alive, stayin’ alive
Ah, ha, ha, ha, stayin’ alive

Lyser med sin frånvaro

Proletärstjärnan

Det lyser och glimmar i de flesta fönster nu, men den gamla proletärstjärnan, eller HM-stjärnan om ni så vill, har jag ännu inte sett, men spaning pågår …

Adventsstjärnan såg dagens ljus i tyska Herrnhut på 1880-talet. Uppslaget till stjärntillverkningen kom enligt uppgift från en tysk missionär som sett den svenska traditionen med stjärngossars upptåg. Stjärngossarna symboliserar de tre vise männen som följer stjärnan mot Betlehem.  

År 1912 flyttade den tyskfödda professorskan Julia Aurelius till Lund och med sig hade hon en julstjärna av den typ som tillverkades i Herrnhut. Dessa julstjärnor spreds sedan genom personliga kontakter mellan svenska familjer i Lund, framförallt med kyrklig anknytning, och herrnhutska tyskar, men de stjärnorna var klotrunda och hade uddar åt alla håll.

År 1941 startade Erling Persson – grundare av klädföretaget Hennes & Mauritz – massproduktion av adventsstjärnor och det var nu den typiska sjuuddiga och gulröda adventsstjärnan fick sin form. Under brinnande världskrig tillverkades 200 000 stjärnor av papp som såldes för 2,50. Som mest sysselsatte stjärntillverkningen 300 personer, mest norska, danska och polska flyktingar. Den sjuuddiga, gulröda stjärnan, Tindra Kristall, hängde snart i vart och vartannat fönster. Adventsstjärnan blev så populär och vanlig att den av somliga fick den något nedsättande benämningen proletärstjärna. Sedan fick naturligtvis den stjärnan konkurrens av andra stjärnor, många med asiatiskt och orientaliskt inspirerade mönster. Vackra var och en på sitt sätt, men nu är det den sjuuddiga gulröda stjärnan som hängde i de flesta fönster från 40-talet och framåt jag letar efter. Stjärnan med historia har jag hämtat från Nordiska Museet och hoppas nu få se den lysa i ett Malmöfönster!