Klockan är tre och ingen behöver vänta på taxi …
En dag vid Centralen på 60-talet.

Foto Gunnar Sixtensson

 … eller Rivieran för 372- ? Vilken resa det blev vet vi inte, men vi vet att det är Gunnar Sixtensson som står utanför Nordisk Resebureau på Stortorget 9 någon gång i slutet av 1930-talet.

Nordisk Resebyrå, inregistrerad år 1899 under namnet Göteborgs Resebyrå, förvärvade 1904 den år 1897 grundade Stockholms Resebyrå och ändrade samtidigt namn till Nordisk Resebyrå. Från och med år 1919 hade byrån huvudkontor i Göteborg och filialer i Stockholm, Malmö och S:t Petersburg. Om man betänker att detta var i slutet av 30-talet får man väl ändå säga att det blivit betydligt billigare att resa.

Vem som tog denna fantastiska bild är tyvärr okänt.

… för små och stora gentlemän i Malmö och annorstädes under tidigt 1900-tal:

Man stöder sig icke på käppen annat än om det är skralt med benen.
Man svänger ej med den,
ej heller manövrerar man med den på något annat sätt som kan riskera medborgarnas ögon.
Käppen är fullständigt onyttig, men elegant…

; )

… är min räddning när jag bildledes springer vilse bland dockor, bassänger och fartyg på Kockums varv. Föreningen, som verkar för att företaget och begreppet Kockums uppmärksammas som en viktig del av Malmös och Sveriges varvsindustriella kulturarv, har en uppdaterad och lättnavigerad hemsida späckad med varvshistoria. Imponerande!

Varvshistoriska föreningen i Malmö

Foto: Gunnar Sixtensson

… är en filmsnutt från den 20 februari 1912 som visar skridskoåkning, bandy och kälkåkning på kanalen. Med hjälp av Slottsmöllan och den gamla träbron, föregångaren till våra dagars Parkbro, mellan Kung Oscars väg och Kungsparken kan vi orientera oss. Lägg märke till att restaurangbyggnaden då fortfarande är den ursprungliga träbyggnaden i schweizerstil som byggdes om och fick sitt nuvarande utseende inför den Baltiska utställningen 1914.

Filmen är producerad av Frans Lundberg (1851-1922) som var Sveriges mest produktiva filmproducent åren 1910-12. Hans filmer var djärva melodramer, allt för djärva för den svenska filmcensuren som totalförbjöd flera av dem. Filmerna spreds över hela världen men inte en enda har överlevt.

Merparten av Frans Lundbergs filmer har gått förlorade, men hans dokumentära alster finns kvar och Vintersport i Malmö (1912) hittade jag på filmarkivet.se. som är ett samarbete mellan Svenska Filminstitutet och Kungliga biblioteket.

Klicka på bilden, på med skrillorna och ge er ut på kanalen, men se upp för den lille linslusen …

… var det då (1903) nästan nybyggda Notinihuset på Stora Nygatan. Malmö i finaste söndagsstass, men det händer inte särskilt mycket i bilden. Eller gör det?

Jo, det är precis vad det gör om man tittar lite närmare och styckar upp bilden, man kan kanske rent av sy ihop en liten historia. Försöka duger …

Det står en kvinna under markisen på hörnet till Fabriksgatan och troligtvis är hon biträde i speceributiken som jag vet att hon har bakom ryggen. Hon har sett fotografen och undrar klart vad som står på och vem eller vad det är som ska fotograferas. För ögonblicket finns väl inga kunder i butiken så hon går ut och ställer sig under markisen där ingen lägger märke till henne. Tror hon!

Ur porten strax intill kommer en välklädd kvinna med två flickor, förmodligen döttrar. Att de kommer just där och då är nog inte helt oplanerat. Kvinnan ser ut att le mot någon …

Troligtvis är det mot någon av av dessa tre herrar som står i nästa port som är entrén till stuckatören Notinis takpappfabrik/butik. Med ledning av foto jag sett tidigare skulle jag tippa att mannen längst till vänster är make till den leende kvinnan. Alltså Edwin Notini själv. Herrarna ler i sin tur mot fotograf Roikjer som troligtvis ombetts komma dit och föreviga verksamheten och gärna klämma in anställda och familj på samma foto.  Man får väl säga att han är en bra bit på väg i det avseendet, förevigandet alltså.  Det är klart jag gissar lite nu, men jag måste ju få ihop det här. Tror ändå inte att jag är helt fel på det.

Vem sitter här då, vid nästa port? Ett tösabit som förmodligen tillhör sällskapet, men  tröttnat på alltihop och pysslar med sitt. Troligtvis den kaxigaste i barnaskaran som tydligt visar att det där med fotografering var en seg historia … då.

Tänk jag tyckte precis att jag såg någon skymta bakom gardinen, men det är nog bara ett tecken på att jag ska avsluta den här storyn nu. Jag ville bara ha sagt att det är mer liv i de gamla gatubilderna än vad man vid första anblicken kan tro.

Vill du behålla kinden rund, med huden rosig, fin och sund
och sinnet fyll av hopp och tro, drick då Hultmans rena cacao!

I Malmö fanns vid tiden omkring förra sekelskiftet Cloetta, Mazetti, Hultmans, Ljungs och Carl P Påhlssons chokladfabrik och Malmö beskrevs ibland som något av en chokladmetropol.

Hultmans Choklad & Konfektfabriks AB, grundat 1881 av Johan Hultman, startade sin verksamhet på Södergatan, men flyttade senare till Baltzarsgatan. Hultmans var ett relativt stort företag i branschen med som mest omkring 120 anställda, de flesta kvinnor. År 1898 utbröt en strejk vid fabriken som fabriksledningen svarade på genom att kalla in polis för att skydda strejkbryterskor. Strejken resulterade i att en fackförening för choklad- och konfektyrarbetarna bildades och att fabriksledningen gick med på de strejkandes krav. När och varför Hultmans sedan försvann från Malmö är ännu något oklart, men det verkar som om företaget försvann till det som blev början till chokladstaden Ljungsbro. Jag får väl med sinnet fyllt av hopp och tro hålla till godo och värma mig med den choklad som nu finns medan jag gräver vidare i Malmös chokladhistoria.

… vart tog den vägen? Visst har vintrarna blivit snöfattigare, men det verkliga skälet till att sparken försvunnit är nog att den mera lätthanterliga kälken och tefatet i plast berett sig tillträde till den skånska vintern. Helt borta är den ändå inte, men vi får nog ta oss en bra bit norrut för att hitta den igen. Det vore faktiskt kul att ta en tur!

Bilden som kommer från den Bagerska samlingen är daterad 1906 och vi befinner oss på Södra Promenaden och i bakgrunden ser vi Malmborgen och Malmö Yllefabrik – i folkmun kallad Doffeln.

 … försöka komma igång igen efter jul- och nyårshelgen. Jag kunde till exempel matcha den här bilden, tagen vid Södra Promenaden 1900, med en nubild. Men då måste jag ju gå ut!! Njä, kallt och blåsigt … Kanske jag skulle pumpa in nya bilder i galleriet istället? Nej, det är faktiskt lördag idag … Rörigt värre med veckodagarna i storhelgstider, men lagt kort ligger! Hur löser jag nu detta? Ett sätt är ju att helt enkelt önska mina läsare en god fortsättning på det nya året och då har jag ju ändå presterat någonting väsentligt när jag nu är inne i bloggen. Återkommer när det blir ordning och reda i almanackan … på måndag, eller vad det nu kan bli för veckodag. Så får det bli! God fortsättning på det nya året! : )

 Fredagen den 1 januari 2016, 00.46!