På dörrmattan

Nu är det Malmöfestival igen och det får mig att tänka på de första årens festivaler. I tanken känns det inte särskilt längesedan, men det är det ju. Över trettio år sedan! Det har förändrats en hel del och jag tycker det känns mycket större nu. Minns en av de tidigaste festivalerna då vi ganska sent på kvällen bestämde oss för att kolla läget på Stortorget. Grus i dojjan hade spelat färdigt och kräftborden hade övergetts. På den tiden såldes det kräftor på festivalen (det gör det kanske fortfarande), men de var självklart slut vid den tiden. Däremot fanns det små “sillbord” i kartong kvar. Tre sorters sill, en sillpotatis, rågbröd och förmodligen något grönt därtill. Vill minnas att det också såldes en speciell festivalöl till detta. Vi Malmöbor hade ju inte direkt hunnit få festivalvana och fanns det inte en stol eller bänk kunde man ju inte sitta. Då föll blickarna på landshövdingens trappa och dörrmatta. Det var ju ändå inte så pjåkigt och så fick det bli. Den sillen var nog den godaste jag ätit, men kanske bidrog platsen och den vackra sensommarkvällen till att sill, som jag vanligtvis inte var särskilt förtjust i, smakade himmelskt gott. Landshövdingen, om det nu var Hörjel eller Göransson, lät oss hållas eller så var han kanske inte hemma. De där små sillborden kunde gärna komma tillbaka, men trappan är nog inte att tänka på i våra dagars festivalsammanhang. Det finns väl andra trappor med dörrmattor …

Bilden ovan är tagen långt före första festivalen och jag noterar nu att trappan ser helt annorlunda ut. När trappan fick ett lyft går ju att ta reda på, men just nu ska bilden bara belysa den där fina festivalkvällen på residenstrappans dörrmatta.

Foto: Gunnar Sixtensson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.