Tildas kaffe

… eller rättare sagt Åbergs fanns det ändå lite nedtecknat om. 

Här en jubileumsskrift från N. Åbergs hundraårsjubileum som berättar om företagets start och de första hundra åren. 

Anno 1936 — så präntade man med prydliga bokstäver och sirliga siffror när Nils Åberg lade grunden till det företag som ännu idag bär hans namn. Ett sekel har förflutit sedan dess. 

1936-års rastlösa människor ge sig icke ofta tid att vända blicken bort från nuet och framtiden. Men liksom vandraren stannar vid milstolpen, besinnande den väg han tillryggalagt, söka sig tankarna vid ett jubileum oemotståndligt tillbaka till det förgångna. Så stanna vi inför sekeljubileet. Till dess högtidlighållande vilja vi, innan allt blir glömt, åt kommande generationer bevara minnet av den grund vi bygga på genom att teckna några bilder ur den Åbergska firmans historia under de hundra år som gått.

Nils Åberg som föddes i Anderslöv i mars 1805 kom via Lund till Malmö 1816. Efter många års arbete inom speceri- och kolonialvarubranschen vann han, först efter att ha avlagt ett provår, sju läroår och fyra år som köpsven burskap, det vill säga rätt att driva handel. Det var vad de dåtida författningarna uppställde som första villkor för erhållande av burskap, men dessförinnan hade han fått betala in de vanliga burskapsavgifterna och ställa borgen för sex års borgerliga “utskylder” och avlägga tro- och huldhets- samt borgareed. 


Ur Malmö Museers bildarkiv.

Så låg till slut vägen öppen för Nils att hyra sin första lokal för speceri- och kolonialvaruhandel på hörnet Söder- och Per Weijersgatorna. Efter fyra år hade affären utvecklats så mycket att han ansåg det dags att skaffa sig en egen fastighet. Av handlaren Carl Erik Eriander köpte Nils för en summa av 28 260 riksdaler fastigheten på hörnet Kompanigatan och Stortorget. 


Stortorget med 1. Rådhuset 2. Vattenkonsten och 3. Nils Åbergs hus.
Ur Malmö Museers bildarkiv. 

Den nyinköpta fastigheten omfattade dels ett tvåvåningshus som låg mot Stortorget, dels en gårdsbyggnad som användes som lagerlokal. Denna lagerlokal visar sig vara Kompanihuset som enligt jubileumstidskriften uppfördes i slutet av 1400- eller i början av 1500-talet och som hade som ändamål att vara ett affärshus för stadens tyska köpmän. Det finns nog mer att säga om Kompanihuset och om det kan du läsa här: Kompanihuset.

Det berättas i skriften att kunderna alltid blev väl mottagna hos Åbergs. En god cigarr lättade alltid upp stämningen innan inköpen och om “mororna” var med bjöd de på körsbärsvin. Det hände även att man hann med en glas av Åbergs goda brännvin också innan besöket var slut. Man lär enligt skriften inte ha haft så bråttom då. 

En av Åbergs specialiteter var Ljunglöfs snus som man så småningom erhöll försäljningsrätten till för hela Skåne. Den andra specialiteten var kaffet som under affärens första tid såldes orostat och oblandat. Att rosta kaffet fick var och en klara av efter bästa förmåga med hjälp av plättjärn, stekpanna eller liknande och resultaten var nog inte alltid lysande. Det rådde Nils år 1865 bot på genom att börja sälja rostat kaffe. En granne till honom, en dansk smed vid namn Börjesen, hade vid en tidigare vistelse i Köpenhamn tillverkat ett par rostningsapparater som intresserade Nils. Han beställde en apparat och hans första provrostningar slog så väl ut att han bestämde sig för att lansera det rostade kaffet för sin firma. Det lyckades mycket bra och därmed hade Nils Åberg startat det första svenska kafferosteriet och det dröjde nästan tio år innan köpmännen i Stockholm och Göteborg kunde erbjuda sina kunder denna nymodighet.

Uppmuntrad av framgången började Nils sedan att experimentera med blandningar av olika kaffekvaliteter. Nu skulle man slippa att nöja sig med en sort och Nils slutade aldrig upp med att försöka få fram bättre blandningar.


Ur Malmö Museers bildarkiv.

Nils var inte bara handelsidkare utan även industriman. Tillsammans med en man vid namn Kock övertog han dels ett talgljusstöperi, dels en såp-och tvålfabrik. När fotogenen kom på marknaden gjorde Nils snabbt av med stöperiet och kort därefter avyttrade han även sin del i  såpfabriken.

Nils som var känd för duglighet och framsynthet togs också i anspråk för kommunala uppdrag av olika slag. Han var ledamot av Stadens Äldste, Handels-och fabriksföreningarnas styrelse, Malmös fattigvårdsstyrelse, församlingarnas kyrkoråd och styrelsen för den så kallade småbarnsskolan. Ja, så tillhörde han stadsfullmäktige och var en av stiftarna till- och medlem i direktionen av Malmö Sparbank. Jag gissar att det var Åbergs kaffe som serverades i styrelserummen.

Nils Åberg drog sig på våren 1870 tillbaka från den direkta kontakten med sin affär och lämnade över skötseln av den till sin son, Rudolf Åberg, som fortsatte verksamheten i sin fars anda. På Mårtensafton, den 10 november 1882, dog Nils Åberg, men två år senare dog även sonen Rudolf. Firman övertogs då av grundarens systerson, Peter Olsson, som varit med i firman sedan 1864. Han företog omfattande förändringar och moderniseringar och resultatet blev att butiken presenterades i ett skick som motsvarade sin tids högst ställda fordringar på ändamålsenlighet och elegans. Peter innehade firman till 1915 då sonen Nils Rudolf Olsson trädde in som delägare och övertog ledningen till år 1930. Gösta W Eklund som inträdde som delägare 1926 blev 1933 ensam innehavare och chef för Åbergs kaffe. 

Det här var hundra år med N. Åbergs kaffe och att vi fick veta detta kan vi egentligen tacka Tilda och hennes kaffeburkar för. Tackar även Rickard Bengtsson som delgav innehåll ur jubileumsskriften!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.