månadsarkiv: april 2017

Kan det vara så

… att jag står på Limhamnsvägen och har hörnet Grönvångsgatan till vänster om mig? Känner mig inte alls säker … Ja, jag är tillbaka på 80-talets Potatisåkern och det här huset har gäckat mig länge. Jag får helt enkelt ta mig dit och leta upp det, men det får bli snart för sedan tar grönskan över och döljer husen.

Bilden inbjuder till att klättra över taggtråden och ”låna” några syrener. ; ) Fast vid närmare eftertanke kan jag kanske fråga Thordis eller Bertil om jag kan få några, för det känns som om jag känner dem nu efter att ha tagit del av alla de här fina bilderna från Potatisåkern

Foto: Beryl Wedmo

Lämnar Sofielund

… och 60-talet för den här gången, men inte utan att ta en snabb titt på gården som en gång gav namn åt området.


Sofielundsgårdens västra gavel, nu Matteuskyrkan.

Sofielundsgården som uppfördes runt 1790 av landshövding Tage Thott köptes 1792 (årtalet varierar lite beronde på var man läser) av handelsman Hans Bauert och hans hustru Sofia af Trolle som namngav gården. Om gårdens huvudbyggnad kan man läsa följande i brandförsäkringsvillkoren från tiden: En twå vånings byggnad, uppförd år 1795 af Ekekorsverk, i yttrewäggarna, utom gaflarne, inmurade med brändt Tegel, inre wäggar af furutimmer med brändt tegel emellan timmret. 
’Allmänna brandförsäkringsverket för byggnader å landet.’

Bauert avled 1802, men änkan behöll gården tills hon 1805 slutade sina dagar. År 1815 gick gården över i handelsmannen Per Jacobssons ägo som i sin tur avyttrade den 1823. Sedan bytte gården ägare ett flertal gånger och snart började avstyckning av byggnadstomter och efter hand växte det upp ett samhälle, Sofielund, som år 1896 blev municipalsamhälle. År 1911 inkorporerades Sofielund och hela Västra Skrävlinge med Malmö.


Sofielundsgården, södra fasaden, hörnan Lantmannagatan och Ystadsgatan.

Sofielundsgårdens huvudbyggnad revs 1953, långt efter det att lantbruket lagts ner. Malmö Museum tillvaratog då en del inredningsdetaljer därifrån och brandförsäkringsmärket nedan är en av dessa detaljer. Lyckligtvis behövdes aldrig brandförsäkringen utnyttjas för den här gården. 

Detta om Sofielund för den här gången. Nu har jag lärt ytterligare lite nytt om gammalt. 

Samtliga bilder från Malmö Museers bildarkiv

I Malmös hjärta

I Altonaparken står Gösta Ekman modell för ”det svenska tungsinnet”, en bronsskulptur skapad av Marie-Louise Ekman. ”Marie-Louise ville göra något på temat det svenska tungsinnet och vemodet och frågade mig om jag inte kunde stå modell för den gråtande konstnären.” Det ville Gösta och sedan presenterades statyn i den svenska paviljongen under världsutställningen i Sevilla 1992. Efter detta fick statyn komma till Malmö som under åren 1949 till 1955 var Gösta Ekmans kära gamla stad. Kär, trots att han här sa sig ha gråtit mycket för att han inte var så stor och stark, men däremot slängd i käften och då var det ju lätt att få sig en smäll. 

Nu är Gösta Ekman borta för alltid och plötsligt känns det svenska tungsinnet och vemodet som en tröst …