månadsarkiv: juni 2017

En helkväll på Kronprinsen

I föräldrarnas ”bokföring” hittade jag denna krognota för fyra pers daterad den 21 december 1963. Som ni ser har det ätits och druckits gott … Tänk om man fått vara med! Jag var väl inte riktigt torr bakom öronen då, men lyckligtvis har jag också upplevt Kronprinsen och ätit sjötunga Walewska och njutit av Monica Zetterlund, bland andra. På den tiden var det inte särskilt ofta kassan tillät en att äta på Kronprinsen, men det fanns en bar i anslutning till restaurangen. Det var bestämt där jag drack min första drink som var en ”Tom Collins”. Lät flott tyckte jag då! ; ) Han som bjöd och jag firade några år senare vårt bröllop alldeles i närheten, tjugofyra våningar upp i luften. Det där är ju längesedan nu och jag ser därför fram emot att få ta del av journalisten Christer Borgs bok om restaurang Kronprinsen som kommer att ges ut till hösten på Kira förlag. Om jag förstått det rätt var det vid Christer Borgs releasefest för boken om Östen Warnerbring som idén om att göra en bok om restaurang Kronprinsen föddes. Båda böckerna hittar du i Den Bildens bokgalleri och boken om Kronprinsen kan du redan nu förhandsbeställa.

Ser nu sista posten på notan ”CAB **** 32.00” och funderar över om det kan betyda cabaretavgift? Då kanske boken kan berätta om vem som uppträdde just den kvällen och då får jag ju vara med på ett hörn i alla fall … ; )

Vem är du

… tänker jag när jag ser denna kvinna som lite kaxigt spänner ögonen i mig. Jag antar utmaningen! Fotot är ett så kallat ”fotovykort” taget av Atelier Rembrandt Malmö vars innehavare hette Alfred Gustafsson. På väggen bakom kvinnan finns en almanacka från Malmö Kaffekompani som visar att år 1912 ännu inte har börjat eftersom inga blad är avrivna än. Tiden är alltså slutet av år 1911 och platsen någonstans i Malmö. Varför låter man Ateljé Rembrandt ta en bild som man gör vykort av? Kan det vara en viktig bemärkelsedag eller är det helt enkelt reklam för fotoateljén? Det ser ut att vara i hemmiljö, men det var ofta hemlikt hos dåtida fotografer. Så en stor bukett blommor på bordet och en skål med kort av något slag som varken säger det ena eller andra.

Jag går på Rembrandtspåret och hittar information i adresskalendern om ”Photographie Rembrandt” som fanns på Södra Förstadsgatan 23B mellan åren 1912 och 1915. År 1917 är Rembrandt borta och istället har Emma Paulina Gunilla Rosengren öppnat Atelier Casino på samma adress. Denna ateljé fanns kvar 1929, men om det är samma ägare då är ovisst. Jag söker i arkiven efter Emma Rosengren och hittar en kvinnlig fotograf med det namnet och hon visar sig vara gift med fotografen Hjalmar Rosengren som jag skrivit om i tidigare inlägg. I fotograf Rosengrens historia nämns faktiskt en kvinna vid namn Emma. Kan det vara så att Emma var anställd av Alfred Gustavsson och att bilden togs i samband med öppningen. I så fall kan man ju förstå att almanackans ”1912” var viktigt att få med i bild. Då skulle detta rent av kunna vara Emma Rosengren. Men varför skulle hon arbeta för Alfred Gustafsson när maken redan 1901 etablerat sin egen fotoateljé i Malmö? Nu skenar jag kanske iväg … Jag slutar prata högt för mig själv och frågar helt enkelt tredje generationen fotograf Rosengren om det här möjligen kan vara Emma Rosengren. 

Nybliven ägare

… till kvarteret nummer 7 Kolga på Skeppsbron. Till skylten alltså! Nu undrar ni klart vad i all världen ska hon med den till? Kvarteret Kolga med Kolgahuset är en del av min historia och hade jag inte varit där vid en viss tid så hade jag troligtvis haft ett annat efternamn. ; ) Ett ställe där det sa klick! Det räcker väl länge, men jag hade nog slagit till ändå för det är nåt visst med en gammal gatuskylt. Så mycket den har sett och varit med om! Lite sliten i kanterna, men vad kan man begära?

Vid mitten av 1930-talet var den nya internationella byggstilen funktionalismen etablerad i Sverige. Arkitekten Carl Axel Stoltz, son till dåvarande stadsarkitekten August Stoltz, ritade under 1930-talets senare del en serie funkisbyggnader i Malmö och till hans offentliga produktion hör bland andra Kolgahuset vid hörnet Hans Michelsensgatan och Skeppsbron, uppfört mellan 1934 och 1935. Huset var när det byggdes hamnområdets högsta hus och Cementkoncernens huvudbyggnad. Att huset många år senare hyste Rederi AB Svea är jag alldeles säker på. Idag fungerar huset som kontors- och bostadshus.

Kolga kan ha olika betydelser, men jag antar att kvarteret och huset ovan syftar på den Kolga som var en av havsguden Ägir och gudinnan Rans döttrar i nordisk mytologi. 

Utflykt

Betraktar en familjeutflykt i det gröna daterad 1944. Det är faktiskt svårt att förflyttas till en tid då jag inte ens var född och tror därför att de tolkningar jag gör säger mer om mig än om bilden och så är det oftast, såvida jag inte har fakta.

Kvinnan med hatt och förkläde får mig att tänka på mormor som också hade svårt att sitta på en filt i gröngräset för knäna ville ju inte riktigt. Hon tyckte alltid att vi kunde ta kaffet i trädgården i stället, men följde med i alla fall.

Så tösen med solen i ögonen och en bit macka i handen. Tänker på leverpastejmackor med ättiksgurka inslagna i smörgåspapper. Lite varma och kladdiga med gurkor som for ner på filten och blandade sig med saftspill. Ändå smakade allt så mycket godare i skog och mark än hemma vid köksbordet!  

Här finns så mycket att titta på och fundera över, men framför allt är det stämningen i bild som berör mig. Den känns så trygg och självklar på något sätt. Eller är jag inne på nostalgins marker? Hur som helst är det barnet i mig som har tittat och jag känner mig tacksam över att jag fick vara med på denna utflykt en stund och lämnar nu filten, men funderingarna tar jag med mig. 

Bild ur Allan Hanssons släktalbum.

Paulina Maria Rasmusson

Vem denna lilla näsduk, inköpt på Baltiska utställningen, har tillhört råder det väl knappast något tvivel om. Som ni ser har Paulina Rasmusson varit noga med märkningen. Med små kedjestygn har hon broderat in sitt namn. Paulinas minne av den Baltiska utställningen är efter 103 år, om än något gulnad, i mycket fint skick och de skarpa mittvecken vittnar om att näsduken aldrig använts. Ett fint minne hanterar man ju inte hur som helst.

Självklart blev jag nyfiken på Paulina och hon var inte särskilt svår att hitta i arkiven. Det fanns endast tre kvinnor med det namnet i Sverige 1914 och med hjälp av uteslutningsmetoden hittade jag henne i kvarteret Lea i Rörsjöstaden där hon bodde större delen av sitt liv. Paulina benämns som handelsbiträde, men jag får en känsla av att hon en vacker dag satte upp något eget. Själv passerar jag ofta Kornettsgatan där Paulina hade sin bostad och kan nästan se henne på hemväg från den Baltiska utställningen i Malmö 1914. Hon ser nöjd ut och förmodligen är hon glad över att i sin väska ha ett minne av den fina och märkvärdiga utställningen.


Kornettsgatan söderut mot Föreningsgatan sett från Kungsgatan i början av 1900-talet.

Hänryckningens tid

… det vill säga pingsten, verkar inte längre att vara den givna bröllopshelgen. Folk har väl annat för sig mellan hägg och syrén, ett uttryck som sägs ha använts av en skomakare som tog semester på försommaren och satte upp en skylt med texten Stängt mellan hägg och syrén. 

Statistiken visar att de som går i giftastankar numera väljer att säga ja på sensommaren. Det har kanske med vädret att göra eftersom det oftast är bättre då. Vykortets avsändare berättar i alla fall om ett pingstbröllop i början av 1900-talet då till och med moster Hilma höll sig vaken halva natta …