Alfred Arwidius

aa

Arkitekten Alfred Arwidius  (1861-1915)  var son till en byggmästare. Efter examina på Malmö Latinskola, KTH och studier på Bauakademie i Berlin praktiserade han en tid för Gustaf Wickman i Stockholm. Efter studieresor i Europa återkom han så till  Malmö och startade sin egen verksamhet. Vid denna tid var jugend den förhärskande stilen som även Arwidius anammade. Hans besök i USA under 1890-talet tyder även på direkta influenser av amerikansk arkitektur. Valhallapalatset på Gustav Adolfs torg, den mest egenartade jugendskapelsen i Malmö, ritades av honom efter hans vistelse i USA. De väldiga skyltfönstren i husets bottenvåning påminner om den arkitektur som präglade Chicago under förra sekelskiftet.

Arwidius blev en av de mest anlitade och uppmärksammade av arkitekterna i Malmö vid den här tiden. Han satt i stadsfullmäktige mellan åren 1901 och 1912 och hans främsta ambition var att göra Malmö till en modern storstad. Han ritade inte bara bostadshus utan även byggnader som Malmö Brandstation på Drottninggatan, Frimurarordens hus på Isak Slaktaregatan, Lyceum för flickor på Östra Rönneholmsvägen, Försäkrings AB Skånes hus på Norra Vallgatan, Sjöbergska palatset och Wienska palatset på Östergatan.

Trots sín omfattande verksamhet i Malmö hade Arwidius även en mängd uppdrag runt om i Södra Sverige. Bland annat ritade han två kyrkor, Kävlinge kyrka och Arlövs kyrka och teatrarna i Ronneby och Landskrona, den senare tillsammans med Fredrik Sundbärg. Vidare ritade Arwidius Sparbanken i Tomelilla, Stora Hotellet i Hörby och den nu (1959) nedbrunna huvudbyggnaden vid Ronneby brunn. Han verkade även som utställningsarkitekt och ritade paviljonger till Stockholmsutställningen 1897 och var huvudansvarig arkitekt för byggnaderna till 1914 års Lantbruksmöte i Malmö. Han fick även överta det arkitektoniska ansvaret för Landskronautställningen 1913 efter Fredrik Sundbärg sedan denne avlidit.

Alfred Arwidius var en man med flera olika roller, arkitekt, politiker, lärare, fastighetsspekulant, frimurare och musiker. Hans liv speglar fullt ut den motsägelsefulla och omvälvande tid han verkade i. Han var en offentlig person, något av en kändis i stan som ofta syntes i sällskapslivet. Malmöhistorikern Einar Bager mindes honom som en distingerad, kortvuxen herre med sydländska drag. På fotografier framträder en högst modemedveten, nästan snobbig gentleman med välvaxade mustascher. Han var musikalisk, sångare i det kulturella sällskapet ‘Heimdall’ och verksam inom ‘Malmö Musikförening’ och ‘Sydsvenska Filharmoniska föreningen’. Han hade också intressen i teatervärlden. I sina moderna idéprojekt för det moderna Malmö såg han gator och torg som scener där stadens invånare kunde flanera i skuggan av alléer och visa upp sig för varandra, gärna med orkestermusik i bakgrunden. Det är lockande att betrakta honom som något av en virtuos aktör vilken kunde ikläda sig ett otal skilda roller. Mannen under ytan gäckar oss emellertid; Arwidius framstår som en mycket gåtfull människa. Ur Arkitekterna som formade Malmö av Tyke Tykesson och Björn Magnusson Staaf.

Övre bilden: Hörnfastigheten Amiralsgatan 4/Kungsgatan 10 signerad Alfred Arwidius
och uppförd 1903.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.