… skickade Anna Jönsson till nära och kära 1911. Det krävdes mycket folk för att sköta den stora gården och ägorna så troligtvis var Anna anställd som piga. Arbetsgivaren bör ha varit Lotten Kockum, änka efter Ludvig Kockum som avled 1905.

Det verkar som om Anna trivdes bra och njöt av den vackra miljön, men funderade över hur de hade det ”derhemma”.  Det förbryllar mig lite att kortet som är daterat den 1 juli 1911 innehåller en gratulation till moster på Karindagen. Jag, om någon, måtte väl veta när Karin-dagen infaller och vill protestera, men bör nog kolla en gammal almanacka först. Sagt och gjort! Nej, Karin hade även 1911 namnsdag den 2 augusti så Anna har helt enkelt gratulerat i förskott. Hoppas att hon fick svar på sin önskan om brev och i det en speciell hälsning från mormor.

Det här var före kulspetspennans tid så Anna fick kämpa med stålpenna eller reservoarpenna med ojämnt flöde. Den stora plumpen i adressfältet är nog orsak till att kortet skickades i kuvert och kanske skrevs adressen för säkerhets skull med blyerts.

Jag önskar att hon kunnat ana att hennes hälsning även skulle komma oss till del!

Fotograf K. W . Gullers Nordiska Museet

… och om och om igen drabbas vanliga och oskyldiga människor av krigens fasor och det gör mig arg, ledsen och rädd. Tänker att jag ändå måste hålla huvudet kallt och engagera mig på ett klokt sätt. Goda råd om detta hittade jag här: MSB

… när jag ser bilden ovan från år 1900, men ändå inte.

Fotot påminner på nåt sätt om busshållplatsen på Mäster Nilsgatan där jag ibland hoppar på femmans buss. Jag menar bakom S:t Petri kyrka, alldeles i närheten av Trekungahuset. Går dit och tittar!

Njae, men det stämmer ju inte …

Går till ”Malmö stads historia del 4” och därifrån till Brf Trekungahuset och förstår att jag är på rätt spår. ”I hörnet av Mäster Nilsgatan och Östergatan låg tidigare, sedan 1700-talet Aspegrenska Gården. Detta vackra gamla korsvirkeshus monterades ner och flyttades 1910 till Lilla Torg i hörnet av Larochegatan, där det i dag rymmer en av många restauranger vid torget.”

Tackar samtliga inblandande, inklusive fotografen Carl Wilhelm Roikjer, för att ha bidragit till att vidga mitt vetande. Går till Lilla torg en dag för en bild som syr ihop det hela.

… saknades inte i det gamla Malmö och ovan ser vi reklam för Wiens, Sederholm & Co, en av flera dryckesleverantörer i Malmö. Hjalmar Wiens och Bertil Sederholm startade i mitten av 1870-talet sin firma för försäljning av vin och sprit i parti och minut. Både Hjalmar och Bertil var tidigare speceri- och diversehandlare och hade redan då hand om brännvinshandel i stan. Trots detta såg många de båda herrarnas företagsidé som djärv, men de lyckades. Ett av skälen till det lär ha varit att de arrenderade flera gästgivargårdar i Skåne. Utöver de som redan nämns i reklamen även Hörby, Kviinge och Hammenhög och de ropade dessutom in flera spriträttigheter på auktion och fick därmed kontroll över försäljningen.

Runt förra sekelskiftet stod företaget i sitt flor i ett nytt palats på Östergatan med lager under hela fastigheten, och utöver detta i hyrda källarlokaler i stan. Kontor och butik fanns i husets bottenvåning.

Wienska palatset på Östergatan runt förra sekelskiftet Fotograf okänd

Hjalmar Wiens och Bertil Sederholm på kontoret Östergatan 35 Fotograf Victor Roikjer

Wiens, Sederholms butik på Östergatan 35 Fotograf Victor Roikjer

Med det nya seklets förändringar i spritförsäljningslagstiftningen fick strukturen på firmans verksamhet förändras vilket bland annat innebar att alla filialer indrogs och försäljningen skedde endast från lagret på Östergatan. Hjalmar blev godsägare och ångbåtsredare och Bertil österrikisk-ungersk konsul. Bertil var dessutom medlem i Malmö fornminnesförening (i vars årsskrift från 1977 är hämtade) och ingick föreningens första styrelse 1909.

Det Wienska palatset står lyckligtvis kvar än idag och de framgångsrika herrarna vilar i de pampigaste gravarna på Pauli mellersta kyrkogård, men fick ingenting ta med sig dit de gick.

Det fanns fler spirituosahandlare i det gamla Malmö, men om dem en annan gång. Nu har jag uppdaterat mig själv, och förhoppningsvis er också, med hjälp av ett gammalt reklamblad med starka drycker från Wiens, Sederholm & Co.

… var min första tanke när jag såg bilden ovan, tagen på Metzéns Färgeri och Kemtvätt på Södra Förstadsgatan omkring förra sekelskiftet. Sin egen smutsiga byk kanske? En fabriksarbeterska vid den här tiden hade det inte alltför fett och kunde knappast lämna bort sin egen tvätt till någon tvättkvinna. I bästa fall fanns kanske en tvättstuga hennes närhet så hon slapp tvätta i köket. Fanns det ingen gårdsplats att hänga stortvätt på gick hon kanske till Rörsjön för att låta tvätten torka på linor dragna mellan två stolpar. Det fanns liknande torkplatser på andra platser i staden, men på vissa av dem fick man betala en slant till gubbar som gick och drog tvättlinor.

Att se kvinnor skrubba och skölja tvätten i det  som ovan börjar likna Rörsjökanalen var inget ovanligt och tittar man på bilden så förstår man varför.

Nu kan det ju vara så att kvinnorna i bild tänkte på något helt annat än det jag tror, till exempel på att se prydliga och arbetsamma ut framför fotograf Roikjer. Det där får vi aldrig veta, men vad vi säkert kan veta är att samtliga tvätteribilder, förutom den med tvättdäcket vid Pauli kyrka, är tagna på Metzéns tvätteri (eller dess företrädare)  som grundades 1850 av färgaren Carl Otto Murman som satte upp ett färgeri på Södra Förstadsgatan 18. August Sandgren övertog rörelsen 1892 och lät bygga en en kemisk tvättanstalt i anslutning till färgeriet. Så småningom trädde ingenjör Eskil Metzén in som ägare och gav företaget sitt namn. Under Metzéns ledning påbörjades ett rejält uppsving och företaget behöll sin ledande ställning i Malmö under en stor del av 1900-talet, men upphörde helt 1999.