En kort paus

Horn
Hotell Horns matsal i slutet av 1890-talet. Okänd fotograf

I sommartid och på lagom avstånd från Malmö är det klokt att ta en paus och sysselsätta sig med helt andra ting än de vanliga. Att titta åt ett annat håll ger energi och nya infallsvinklar och jag plockade därför ned en dammig Bock i örtagård från min sommarhylla. Piraten är ju aldrig fel och i synnerhet som jag nästan befinner mig i Piratens “händelsecentrum”, Färs- och Albo härad. Insåg snabbt att det var många år sedan jag läste Bock i örtagård för var tror ni jag hamnade? Rätt! I Malmö och dessutom framför det allmänna smörgåsbordet på Hotell Horn.

Först hördes buller i förstugan, skrap av fötter, käppar som stöttes i stengolv, ljud av grova röster. Hovmästaren skyndade till, slog upp dörren och tog ställning som en fallrepspost vid krönet av halvtrappan, som ledde från förstuga till matsal. Där hälsade han kunderna välkomna. Icke med stereotypa bugningar utan med ett minspel så skickligt, så snabbt växlande att var och en fick sin individuella tribut: raljant insinuation, familjär förtrolighet, beskyddande vänlighet, förbindlighet, vördnad. Till svar fick han förtroligt leende, fryntlig nick, tacksam blick, butter nick eller kall nonchalans.

Det sällskap som äntrade trappan och tog matsalen i besittning, var förbluffande homogent sammansatt. Det kunde ha varit De Fetas Klubb, De Solbrändas Förening (sektion Sol på flaskor) eller Cyanotiska Sällskapet, Mäktiga bukar, valkiga nackar, ansiktsfärger där blått och rött i alla tänkbara variationer dominerade.

Entrén gick ingalunda i förlägenhetens tecken; dessa gentlemän rörde sig hemvant som i egen stuga; ingen vred sina händer, ingen slätade håret, ingen kontrollerade sina julpknappar. Målmedvetet slöto de upp kring smörgåsbordet, som var prisgivet till skövling. Golvplankorna gungade under deras tunga steg, ålen darrade i sin gelé, aladåberna skälvde, rödbetstärningarna lossnade och gledo utför sidan på sillsallatens stympade kon. Hovmästaren gjorde tecknet som betydde småvarmt och flickorna skyndade ut genom svängdörren för att snabbt återvända med ångande fat och kastruller, pytt i panna, fläskkorv, impotatis, skinkomelett, sillgratin.

Den kryddstarka doften från varmrätterna utlöste ett otal häst- och koflugor ur gästernas kläder, skägg och mustascher. I ett surrande moln stego flugorna mot takkronans bländade ljus och kastade sig sedan över smörgåsbordet, där mången funno en bråd död mellan smörkniv och bröd. Det var medlemmarna ur kreatursbörsen, slaktare och hästhandlare från Malmö, uppköpare från skånska landsbygden, som omgåvo bordet. Varje måndagskväll kommo de till Hotell Horn från Hushållningssällskapets stallar. På tisdagen hölls veckomarknaden.

Det var den Malmöpausen och nu sitter jag här, kanske inte direkt hungrig men inte utan en viss hemlängtan … : )

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.